Per-Anders Broberg

Utgivarnas vd spanar och kommenterar

19 februari, 2016 - 13:06

Prioritera trovärdigheten!

Det tog ett år för polisen att utreda hoten mot en journalist på UNT. Om rättsväsendet ska visa att de ser med allvar på dessa frågor måste utredningsarbetet prioriteras. Annars riskeras trovärdigheten, menar Utgivarnas vd Per-Anders Broberg.

Rättegång i dag i Uppsala tingsrätt. Den inleds 14.30 i eftermiddag. En reporter på Upsala Nya Tidning har hotats. En man i 45-årsåldern står åtalad för olaga hot. Han har erkänt gärningen.

En vanlig dag på jobbet för många journalister. Inte att den person som hotar en journalist ställs inför rätta, men just hotet, hatet, trakasserierna, har blivit en del av journalistens vardag.

Upsala Nya Tidnings publisher, Charlotta Friborg, skrev härom veckan under rubriken ”Så här låter dödshot mot en journalist” om hoten mot en av hennes medarbetare.

”Känsliga läsare varnas. Nedan återges en del av innehållet i de hot som en UNT-medarbetare mottog efter en krönika om migrationsfrågor. Någon vacker läsning väntar inte nedan. Men ibland måste vi visa upp det avskyvärda för att man ska förstå.

’Döööööö. Jag vill knulla sönder dig med mitt vapen, du ska dö. Får jag spruta dig med urin i käften? Du ska dö negervän. Räcker det eller ska jag själv komma och skära din kuk? Sieg heil ditt jävla judesvin. Annars gasar vi dig ditt as. Hit men inte längre för då sprättar vi upp skiten från fitta till hals.’”

Hoten mot UNT-reportern polisanmäldes. Det tog ett år för polis och åklagare att ta emot anmälan, utreda, förhöra och väcka åtal. Hoten kom julhelgen 2014. I dag, den 19 februari 2016, är det rättegång.

Djävulen sitter i detaljerna. Det är lätt – och viktigt! – att prata högt och tydligt efter attacken mot tidningen Charlie Hebdo i Paris i januari 2015, eller efter planerna på en attack mot Jyllands-Posten i Köpenhamn 2010.

Men det UNT-reportern fick ta emot efter en krönika julhelgen 2014, det är reporterns vardag. Knappt 500 ord, drygt 2 000 tecken, publicera – och sen en mängd hatiska mejl under 50 minuter, från och och samma person, i din mejlkorg.

Frilansjournalisten Rebecka Bohlin är aktuell med en bok ”Tackla hatet” (Ordfront). I boken berättar hon om hoten, hatet, trakasserierna som journalister får ta emot. Och hon resonerar kring vad man kan göra – vad är redaktionens ansvar och vad är samhällets?

Det är en angelägen diskussion. De grövsta hoten är en sak, men även de systematiska, den ständigt pågående flod av hatiska kommentarer som kan skölja över en reporter, riskerar över tid att sparka undan benen för angelägen, granskade journalistik eller åsikter i svåra och kontroversiella ämnen. 

Utgivarna undersöker årligen hoten mot mediehusen och dess medarbetare. Snart är det dags igen. För tredje året.

De tidigare kartläggningarna är dyster läsning. För ett år sen kunde vi berätta följande:

• En av tre redaktioner hade hotats det senaste året.

• Mer än 300 hot eller trakasserier hade riktats mot medierna de senaste tolv månaderna. Det betyder ett om dagen!

• Två av tre mediechefer menade att hotbilden mot redaktionerna hade förstärkts under de senaste åren.

Hoten måste polisanmälas, anmälningarna utredas och olagliga hot lagföras. Utgivarna har tidigare kritiserat domstolen för att man inte använder de lagutrymmen som faktiskt finns när det gäller just hot mot medier och dess medarbetare. I utredningen ”Integritet och straffskydd” som Gudrun Antemar presenterade den 3 februari finns bland annat förslag på ett nytt brott – olaga integritetskränkning – och att hatiska kommentarer ska kunna straffas som ofredande.

Det tog det över ett år för polisen att utreda hoten mot UNT-reportern. Ett sätt att visa allvar är förstås att tillsätta resurser för att utreda brotten noggrant och skyndsamt. Det som tycks vara en prioriteringsfråga i dag blir till slut en trovärdighetsfråga för polis och åklagare, för rättsväsendet och samhället.

Texten har också publicerats på Utgivarna.se.

Skriv in flera mejladresser, antingen på separata rader eller med kommatecken emellan.
(Ditt namn) har skickat dig ett meddelande från Medievärlden
(Ditt namn) vill tipsa dig om följande hos Medievärlden.
Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Kommentarerna är en av sajtens mest värdefulla beståndsdelar. De tillför ny information, ifrågasätter den som finns och kommer med nya infallsvinklar och uppslag. Kommentarerna utvecklar oss, vår bevakning och våra läsare. Tänk bara på att:

Publicerade kommentarer blir tillgängliga för andra användare och kan även användas på andra platser än medievarlden.se.

Medievärlden tillämpar förhandsmoderering, vilket innebär att Medievärldens ansvarige utgivare också är ansvarig utgivare för alla kommentarer som publiceras på sajten.

Vi publicerar inte kommentarer som bryter mot lag eller tidningens förhållningsregler.

Vi publicerar inte kommentarer som exempelvis innehåller nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning och kommentarer som innebär spridning av innehåll som innebär uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att användaren gjort intrång i upphovsrätten.

Vi publicerar inte kommentarer som innebär förtal, spridning av felaktiga rykten och propaganda samt kommentarer som innehåller personangrepp eller reklam.

Medievärlden publicerar inte heller kommentarer som vi inte vill visa upp i anslutning till våra artiklar, om de exempelvis bedöms vara irrelevanta eller ha en negativ inverkan på samtalsklimatet.

Medievärlden på nätet följer de etiska reglerna för press, TV och radio.

Besökare uppmanas anmäla kommenterar som bryter mot lag och uppförandekod via anmälningsfunktionen eller att direkt kontakta chefredaktör: Axel Andén på 070-3733360

Fler inlägg

22 augusti, 2016 - 12:59

Därför måste hoten mot journalister och medier lagföras

Svenska medier hotas och trakasseras varje dag. Det visar Utgivarnas årliga undersökning om hot och trakasserier mot medier. De senaste dagarna har vi dessvärre sett flera exempel på detta, skriver Utgivarnas vd Per-Anders Broberg.

Häromveckan: Upsala Nya Tidning rapporterade om en dom i hovrätten där tre personer som stått åtalade för brutalt människorov frias. I samband med publiceringen hörde några personer av sig till tidningen och krävde att texten skulle plockas bort. När UNT meddelade att artikeln ska ligga kvar hotades redaktionen: ”Så ni vägrar, ni tänker inte ta bort den? Då får ni skylla er själva, ni får se”

Hotet har polisanmälts.

I onsdags: Två journalister från SVT:s Uppdrag Granskning hotades med kniv när de ska träffa en man som de tidigare stämt möte med i Karlskrona.

Händelsen är polisanmäld.

I går: En fotograf på Nerikes Allehanda i Örebro hotades av en AIK-supporter i samband med att hon bevakade uppladdningen inför Örebro SK-AIK i fotbollsallsvenskan. När hon ska fotografera supportrarna kommer en person fram och säger att hon inte får plåta dem.

”Kameran kommer att bli sönderslagen om du plåtar oss” sade supportern. ”Jag ska se till så att du inte tar några bilder, för din egen skull.”

Händelsen kommer att polisanmälas.

Publicisterna på Upsala Nya tidning, Uppdrag Granskning och Nerikes Allehanda tar hoten på allvar. Hoten polisanmäls. Och i samtliga fall har man även rapporterat om hoten.

”Vi ser mycket allvarligt på detta. Journalister måste kunna utföra sitt arbete utan att bli hotade”, säger Nils Hanson, ansvarig utgivare på Uppdrag Granskning.

”Man försöker inskränka på yttrandefriheten genom att försöka hindra våra medarbetare från att fotografera”, säger Anders Nilsson, chefredaktör på Nerikes Allehanda.

”Därför är det så viktigt att bilda front mot dem som hotar och trakasserar. Vänj dig aldrig vid hot”, skriver UNT:s publisher Charlotta Friborg.

Hoten mot journalister ökar i omfattning. Utgivarna presenterade sin årliga undersökning om hot och trakasserier mot medierna i somras. Det var tredje året i rad undersökningen gjordes. Undersökningen visar att allt fler redaktioner hotas, att antalet hot ökar och att hotbilden förstärks.

Det är förstås en oacceptabel utveckling.

Den 16 september är det rättegång i Gävle. En man står åtalad för att ha dödshotat Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg. Det är en viktig rättegång. Ett hot mot en journalist är nämligen ett hot mot demokratin.

Utgivarna kommer därför fortsätta att påminna polis, åklagare och politiker om att hoten mot journalister måste prioriteras. Förre överåklagararen Sven-Erik Alhem kommenterade bilbränder i TV 4:s Nyhetsmorgon häromdagen. Han sade:

”En enda lagföring kan medföra en positiv effekt.”

Detsamma gäller hot mot journalister.

Texten har också publicerats på Utgivarna.se 

27 maj, 2016 - 14:45

Dags att få se effekterna av polisens arbete

Rikspolischef Dan Eliasson har replikerat på debattartikeln från Utgivarnas vd Per-Anders Broberg som är nöjd med svaret. Även om det mest handlar om en upprepning av tidigare löften.

För en vecka sen skrev jag ett debattinlägg på DN Kultur med anledning av Utgivarnas nya undersökning om hot mot medierna. Rubriken: ”Utredningar av hot mot journalister måste prioriteras”.

I dag svarade rikspolischefen Dan Eliasson på DN Kultur. Rubriken: ”Vi tar journalisthoten på stort allvar”.

Rubrikerna på de båda debattinläggen är förutsägbara. Utgivarna vill att hoten prioriteras, rikspolischefen tar hoten på stort allvar. Förstås.

Därför är det bra att rikspolischefen även upprepar de utfästelser han gjorde för ett drygt år sen. Och det är bra att man nu ”skjutit till stora resurser för att skapa särskilda utredningsgrupper”. Det är bra att ”alla polisregioner också på olika sätt har stärkt sin förmåga” och att man ”genomfört interna utbildningar”.

Nu ser vi fram mot effekterna.

För även om rikspolischefen menar att man ska vara försiktig med att koppla antalet dokumenterade hot till hur prioriteten av hoten ser ut hos polisen, så speglar Utgivarnas undersökning den verklighet medierna och dess medarbetare befinner sig i:

• Antalet medieredaktioner som hotas ökar i omfattning.

• Hoten blir fler.

• Hotbilden förstärks.

Och jag vågar nog lova att detta inte beror på en ökad medvetenhet hos medierna. Hot och trakasserier är dessvärre något som funnits i journalisters och publicisters medvetenhet länge.

Däremot är jag övertygad om att mängden hot hänger ihop med hur hoten prioriteras hos polis och åklagare. Antalet brott som anmäls, utreds, åtalas och leder till fällande dom har en påverkan på utvecklingen.

Och ur det perspektivet har inte hot mot journalister prioriterats. Det arbete som rikspolischefen initierat är, som jag tidigare påpekat, både önskvärt och vällovligt. Men vi har en bra bit kvar tills vi ser effekterna av det arbetet.

”När allt är sagt och gjort, är mer sagt än gjort”, heter det.

Just därför kommer jag fortsätta påminna polis, åklagare och politiker om att hoten mot journalister måste prioriteras.

Texten är också publicerad på Utgivarna.se.

 

20 maj, 2016 - 13:14

Polisen måste prioritera hot mot mediehusen

En ny undersökning visar att hoten mot journalister ökar. Polis och åklagare måste prioritera hoten mot mediehusen, skriver Utgivarnas vd Per-Anders Broberg.

I förra veckan åtalades en man för att ha riktat dödshot mot Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg.

Hoten framfördes i ett telefonsamtal med en polischef tidigare i år.

Mannen säger sig inte minnas samtalet, anser sig inte ha uttalat något hot och om det har uppfattats som ett hot har det blivit något missförstånd.

Anna Gullberg-exemplet är ganska vanligt när det gäller misstankar om olaga hot mot journalister och publicister.  Den misstänkte minns inte eller har inte haft för avsikt att hota någon.

Men Anna Gullberg-exemplet är samtidigt ganska ovanligt. Det har utretts och lett till åtal.

Utgivarna har för tredje året i rad undersökt omfattningen av hot, trakasserier och våld mot mediehusen och dess medarbetare.

Resultatet:

• Antalet medieredaktioner som hotats har ökat i omfattning.

• Hoten har blivit fler.

• Och mediehusen anser att hotbilden har förstärkts.

Det är en oroande utveckling. Särskilt med tanke på att rikspolischefen Dan Eliasson, redan när han tillträdde sin tjänst den 1 januari 2015, omedelbart uppmärksammade hoten mot våra opinionsfriheter – och konstaterade att det var en allvarlig utveckling. Dan Eliasson talade om att stärka förmågan till skydd för samhällets grundläggande fri- och rättigheter. Däribland medieredaktionerna.

Dessvärre visar Utgivarnas undersökning att inte mycket har hänt.

• Nästan hälften av redaktionerna i Utgivarnas undersökning har fått ta emot hot en eller flera gånger det senaste året. Det är en ökning jämfört med tidigare undersökningar.

• Enkäten dokumenterar minst 147 hottillfällen det senaste året. Det är en ökning med tidigare undersökningar.

• På en majoritet av de hotade redaktionerna har medarbetare upplevt otrygghet i sitt jobb som en följd av allvarliga hot. Mer än hälften av redaktionerna har medarbetare som känt otrygghet i hemmen.

Detta är naturligtvis en oacceptabel utveckling som måste bromsas.  Hot mot journalister måste prioriteras. Polisen måste frigöra resurser att utreda hoten och se hoten i ett större sammanhang. Åklagare måste använda de lagutrymmen som finns.

Dessvärre är den allmänna bilden i dag att det är ok att hota och trakassera journalister och publicister. Anmälningar avskrivs, förundersökningar läggs ned. Den som anmäler hot har väldigt liten tilltro till att något ska hända. I de fall där det leder till åtal tar det ofta väldigt lång tid. Utredningen är helt enkelt inte prioriterad.

Anna Gullberg-exemplet är också ovanligt på det viset att åtal väcktes mindre än tre månader efter att hotet framfördes. En reporter på Upsala Nya Tidning hotades under julhelgen 2014. Åtal väcktes drygt ett år senare – trots att utredningsarbetet var ganska enkelt.

Det ger en bild av att brotten inte är så prioriterade som Dan Eliasson säger sig vilja att de ska vara.

Fotnot: Utgivarnas undersökning ”Hot och hat – så påverkas medierna. Rapport 2016:1” kommer att presenteras i sin helhet på Utgivarnas seminarium i Almedalen.

Texten har tidigare publicerats i Dagens Nyheter.

27 april, 2016 - 09:53

Nya regler om husrannsakan får inte äventyra källskyddet

Källskyddet är en central del av Tryckfrihetsförordningen. Nu hotas det i en utredning om hur reglerna för husrannsakan kan moderniseras, skriver Utgivarnas vd.

Det finns i dag en ganska liten förståelse för källskyddet när det kommer till utredningsarbetet hos polis och åklagare.

Nu ska reglerna för beslag och husrannsakan moderniseras – och instruktionerna till utredningen är oroande.

Utgivarna och Journalistförbundet skriver om detta på Aftonbladet Debatt i dag.

I vårt debattinlägg uppmärksammar vi polisutredningarna i morden på Folkbladets lokalredaktör Elin Falk och Sveriges Radios korrespondent Nils Horner. I båda fallen blev det en fråga om hur man skulle hantera reportrarnas arbetsdatorer.

I Folkbladet-fallet drevs frågan ända upp till Högsta Domstolen innan tidningen fick rätt.

Men det som bland annat ligger till grund för den nu aktuella utredningen är HD:s beslut om husrannsakan på Aftonbladets redaktion häromåret.

Solnapolisen begärde att Aftonbladet skulle lämna ut oredigerade bilder på två misstänkta rånare. På de publicerade bilderna var rånarna maskerade.

Aftonbladet nekade och åklagaren beslutade då om husrannsakan på Aftonbladet – i ett beslut där man skulle beslagta datafiler.

Aftonbladet överklagade beslutet med hänvisning till källskyddet. Såväl tingsrätten som hovrätten gick emellertid på åklagarens linje.

Men HD tog upp ärendet – och ändrade tingsrättens och hovrättens beslut.

”Det måste antas att risken är stor för att en genomsökning av den eller de elektroniska informationsbärare som vid en husrannsakan kan påträffas på Aftonbladets redaktion röjer skyddad information, bland annat vem som har lämnat meddelanden och upplysningar till tidningen med begäran att få vara anonym. Det rör sig om information av särskilt skyddsvärt slag. Fastän brottsutredningsintresset i detta fall väger tungt, så utgör proportionalitetskravet hinder mot en husrannsakan. Huruvida beslagsförbud föreligger på den grunden att den översända informationen kan innehålla metadata som kan avslöja avsändaren saknar vid denna bedömning betydelse”, skrev Högsta domstolen i beslutet.

HD:s beslut i Aftonbladetmålet är principiellt viktigt. Beslutet ger källskyddet högsta prioritet.

Detta framgår dock inte i de instruktioner utredningen om ”moderna regler om beslag och husrannsakan” fått. Snarare resoneras det kring hur man ska "kunna komma åt elektronisk lagrad information på ett mindre ingripande sätt än genom husrannsakan och beslag".

För Utgivarna är det en självklarhet att de journalistiska och publicistiska avvägandena alltid måste finns med i utredningar och lagförslag som rör TF och YGL, källskydd och meddelarfrihet, offentlighet och sekretess – och det är därför jag tillsammans med Journalistförbundets ordförande Jonas Nordling i dag skriver om källskyddet på Aftonbladet Debatt.

Texten är också publicerad på Utgivarna.se

20 april, 2016 - 13:01

Arrangören ansvarig för fotbollsattacken

I går misshandlades en journalist på pressläktaren på Tele2 Arena. Ansvaret ligger hos arrangören. Händelsen hade kanske inte ens inträffat om arrangören lyssnat på medierna redan för två år sen menar Utgivarnas vd Per-Anders Broberg.

Det var under gårdagens fotbollsderby mellan Hammarby och Djurgården som en TV4-journalist attackerades. Journalisten satt och arbetade när en supporter tog sig in på pressläktaren och slog journalisten i ansiktet.

Det är andra gången på kort tid som en journalist attackeras i samband med fotbollsbevakning. Häromveckan var det en fotograf på Nerikes Allehanda som attackerades under uppdrag i samband med fotbollsmatchen mellan Örebro SK och Djurgården.

Utgivarna gör årliga undersökningar om hot och trakasserier mot medierna. Hoten ökar i omfattning. Jag är dock säker på att när det gäller sportjournalister finns det dessutom ett stort mörkertal, inte minst vad det gäller näthat.

Det är emellertid inte vanligt att hot övergår till våld. När det sker måste det tas på allvar. 

Det är förstås helt oacceptabelt att ge sig på journalister som är på plats för att utföra sitt uppdrag. Det är allvarligt i sig men ytterst ett hot mot pressfriheten och vår demokrati.

Det är också allvarligt att inte arbetsförhållandena på fotbollsarenorna är bättre och säkrare än att gårdagens incident kan inträffa. Klubbarna måste helt enkelt ta ansvar för mediernas säkerhet. Gårdagens händelse hade inte behövt ske.

På Tele2 Arena fungerade inte säkerheten. Varför? Derby, storpublik, högriskmatch – ändå kan en journalist som arbetar på pressläktaren attackeras av en påverkad supporter? Var fanns avspärrningarna? Vakterna? 

Stockholms Sportjournalisters Klubb, SKS, hade redan för två år sen synpunkter på säkerheten och arbetsförhållandena för medierna på den nybyggda arenan. SKS har försökt ha en dialog med klubbarna, men uppenbarligen har det inte lett någonstans.

I går gjorde SKS tillsammans med Svenska Sportjournalistförbundet, SSF, följande uttalande:

”SKS och SSF har vid tidigare tillfällen påtalat för Djurgården, Hammarby och AIK att pressplatserna på Tele 2 Arena och Friends är helt öppna och saknar tydliga avgränsningar. Det saknas också vakter.

I halvtidsvilan under måndagens derby mellan arrangören Djurgården och Hammarby gick en våldsam supporter till fysiskt angrepp mot en arbetande journalist inne på pressläktaren. Det dröjde flera minuter innan en civilpolis kom till undsättning.

Det är naturligtvis en ohållbar situation att obehöriga personer kan kliva rakt in på pressläktaren. Det är också en oacceptabel arbetsmiljö för de journalister som rapporterar om Stockholmsfotbollen.

Vi hoppas att Djurgården, Hammarby och AIK kan möta oss i en dialog kring hur vi får tydligt avgränsade pressläktare samt vakter, inte bara under derbyn utan samtliga elitfotbollsmatcher.”

Ett möte med klubbarna borde inte behöva vara ett önskemål. Det är ett krav. Klubbarna måste ta ansvar för mediernas arbetsförhållanden på arenorna.

Texten är också publicerad på Utgivarna.se

23 mars, 2016 - 09:34

Prata inte bara it-hot med ministrarna

I dag träffar ministrarna Anders Ygeman och Alice Bah Kuhnke företrädare för stora svenska nyhetsmedier. Anledningen är överbelastningsattacken i lördags kväll. Men – det är bara ett av flera hot mot fri och oberoende journalistik. Därför är det viktigt att mötet inte bara handlar om it-attacken i lördags kväll.

Näthat, hot och trakasserier mot journalister eller överbelastningsattacker – de har alla ett och samma syfte: Att tysta det fria ordet.

Attacken i lördags kväll innebar att Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Expressen, Dagens Industri, Sydsvenskan och Nerikes Allehanda med flera inte kunde fullgöra sitt uppdrag.

Anders Ygeman och Alice Bah Kuhnke var snabbt ute och fördömde det inträffade:

”Djupt oroande attack mot media och det fria ordet ikväll. Polisen har inlett en utredning och regeringskansliet följer läget noga samt håller mig och regeringen uppdaterade. Det här visar på behovet av att utveckla svensk IT-säkerhet”, twittrade Anders Ygeman.

Kulturminister Alice Bah-Kuhnke skrev:

”Vad som har hänt är lika oacceptabelt som oroväckande. Våra grundlagsstadgade friheter; tryckfriheten, yttrandefriheten, mötes-, demonstrations-, förenings- och religionsfriheten, är och förblir något av det dyrbaraste vi har. Vi måste skydda dom, med kraft!”.

Tryckfrihetsförordningen firar 250 år i år. Samtidigt är svenska nyhetsmedier mer hotade än någonsin. En näthatsutredning har utrett behovet av ett stärkt skydd för hat och hot på nätet. Utgivarnas undersökningar de senaste åren visar att hoten mot journalister ökar. En överbelastningsattack placerade svenska mediekonsumenter i medieskugga under lördagskvällen.

Medierna måste förstås själva säkra sin utgivning. Men det är också viktigt för ett demokratiskt samhälle att medierna ges möjlighet att utföra sitt uppdrag.

Hotar du en journalist ska du dömas för olaga hot eller brott mot medborgerlig frihet. Förstör du ett tryckeri ska du dömas för skadegörelse. På samma sätt måste den eller de som överbelastar en sajt också ställas inför rätta och lagföras.

I skenet av rapporteringen om överbelastningsattacken har det uppstått en diskussion om mediernas backup-lösningar. Och visst, frågan om alternativa publiceringskanaler i krislägen är intressant och viktig, men bara för att du kan springa från dörr till dörr och berätta vad som hänt betyder det inte att samhället kan negligera en överbelastningsattack mot nyhetsmedier lika lite som ett sprängt tryckeri.

Därför är Anders Ygemans och Alice Bah Kuhnkes initiativ en viktig markering. Men mötet i dag får alltså inte bara handla om överbelastningsattackerna. Frågan måste in i ett större sammanhang. Att försöka tysta medier – oavsett om det handlar om näthat, hot mot journalister eller överbelastningsattacker – är helt oacceptabelt. Nu handlar det om att säkerställa möjligheten för fria och oberoende nyhetsmedier att publicera och informera. 

Det handlar om allmänhetens rätt till information.

Texten är också publicerad på Utgivarna.se.

 

7 mars, 2016 - 16:12

Politiker – dags att vakna igen!

BLOGG Ni har läst det förut. Ett lagförslag som hotar den undersökande journalistiken.
Nu är det dags igen.

Promemorian heter ”Några frågor om offentlighet och sekretess” (DS 2016:2) och i denna föreslås bland annat personnummer på offentliganställda bli hemliga.

15 grävande journalister skrev om detta på DN Debatt i helgen och påpekade i sitt inlägg, att med en sådan lagändring kommer många missförhållanden i framtiden inte att kunna avslöjas.

I debattinlägget konstaterar de att ”konsekvenserna för den granskande journalistiken i Sverige riskerar att bli allvarliga”.

Vi kan bara instämma. 

Men tyvärr är inte detta något nytt. Tvärtom. Inskränkningar i offentlighetsprincipen.  Förslag till EU-direktiv. Lagar och förordningar. Svenska publicister har bara under det senaste halvåret fått se allt fler hot mot den granskande journalistiken.

Utgivarna skrev på DN Debatt i november i fjol när ett nytt EU-direktiv mot affärshemligheter arbetades fram. Förslaget innehöll formuleringar som skulle begränsa möjligheterna till undersökande journalistik.

Och vi agerade när en ny domstolsdatalag skulle antas. En kommentar till själva lagtexten skulle kunna försämra möjligheten till en seriös granskning av domstolarnas verksamhet.

Båda förslagen stoppades. 

Andra gånger har det inte gått lika bra. 

Offentlighetsprincipen är en av grundstenarna i den svenska demokratin. Så här står det på regeringens hemsida:

”Offentlighetsprincipen är central i den svenska rättsordningen. Den innebär att allmänheten, ofta enskilda individer och företrädare för media, har rätt till insyn i och tillgång till information om statens och kommunernas verksamhet.”

Ändå ett nytt förslag, ändå en ny begränsning.

Justitiedepartementet skriver i promemorian att förslaget om utvidgad sekretess har föregåtts av ”en noggrann avvägning mellan insynsintresset och sekretessintresset” och konstaterar att ”mediernas möjlighet att fullgöra en samhällskritisk rapportering grundad på sakuppgifter och bedömningar i allmänna handlingar får alltjämt anses vara tillgodosedd i tillräcklig utsträckning.”

De grävande journalisterna på DN Debatt:

”Vi är förvånade över den slutsatsen. Har justitiedepartementet frågat journalister hur personnummer används i samhällskritisk rapportering? Nej, medger ansvarig tjänsteman på departementet. Underlaget för promemorian består av myndigheternas framställningar om mer sekretess. Och där hittar man så klart inga argument för bibehållen insyn.

Tillgången till myndighetsanställdas personnummer är i många fall helt avgörande för journalistiska granskningar. Dagens Nyheter avslöjade år 2013 att minst 97 personer som är dömda för sexualbrott arbetar med barn på svenska skolor. Bland fallen fanns förskolelärare som har dömts för barnpornografibrott och lärare som tidigare har begått sexuella övergrepp mot elever. Granskningen, som belönades med journalistpriset Guldspaden, byggde på att kommunerna lämnade ut listor över personnummer på anställda som sedan kontrollerades mot domar. Efter 2017 skulle denna typ av missförhållanden inte gå att avslöja.

Ett annat exempel är Göteborgs-Posten som år 2011 kunde visa att 51 av 172 professorer vid Göteborgs universitet hade extraknäck vid sidan av som de inte rapporterade till arbetsgivaren. Flera medier har de senaste åren också avslöjat hur offentliganställda i chefsposition gett sina barn gräddfil till sommarjobb.

Dessa granskningar skulle bli betydligt svårare och i vissa fall helt omöjliga att genomföra om den föreslagna sekretessen gick igenom. Personnummer är oumbärliga som nycklar till de offentliga registren. Och med hjälp av dem kan man avslöja tjänstemän som sitter på dubbla stolar, som inte redovisat sina bisysslor, som upphandlat tjänster från närståendes bolag, ljugit om sin utbildning och mörkat sitt brottsregister.”

Kan viktig och angelägen undersökande journalistik exemplifieras bättre? 

Eller för att använda promemorians språkbruk: 

Kan en samhällskritisk rapportering alltjämt anses vara tillgodosedd i tillräcklig utsträckning om inte dessa granskningar kan göras?

Politiker, det är dags att stå upp för den undersökande journalistiken!

Texten är också publicerad på Utgivarna.se.

29 januari, 2016 - 12:54

Undersökande journalistik kan ge livstids fängelse i Turkiet

I veckan kom ett nytt lågvattenmärke för den fria journalistiken i Europa, skriver Per-Anders Broberg. I Turkiet yrkar en åklagare på livstids fängelse för tidningen Cumhuriyets chefredaktör och redaktionschef. Brottet: Undersökande journalistik.

Så heter det förstås inte i anklagelserna mot Cumhuriyets chefredaktör Can Dündar och tidningens redaktionschef i Ankara, Erdim Gül. Anklagelserna handlar om att de ska ha röjt statshemligheter, stöttat en terrororganisation, brutit mot landets antiterroristlagar...

Cumhuriyet avslöjade i maj i fjol att den turkiska underrättelsetjänsten, MIT, hjälpt till att föra in vapen till radikala islamister i Syrien. Detta avslöjande gjorde Turkiets president Tayyip Erdogan rasande:

"De som visade dessa bilder kommer att betala ett högt pris", sa Tayyip Erdogan till den statliga tv-kanalen TRT.

Can Dündar och Erdim Gül häktades i november – bara veckan efter att Can Dündar varit i Strasbourg och tagit emot Reportrar utan gränsers internationella pressfrihetspris. Sedan dess har de båda suttit fängslade. De är inte ensamma. Can Dündar uppger själv att det finns 33 fängslade journalister i Turkiet i dag och att han nu är en av 250 som nu åtalas.

Det finns, som ni förstår, en anledning till att Turkiet rankas på plats 149 (av 180) i Reportrar utan gränser årliga pressfrihetsindex.

Häromdagen gick elva ledande internationella press- och yttrandefrihetsorganisationer – bland andra The International Federation of Journalists (IFJ), Reportrar utan gränser, PEN International, och The World Association of Newspapers and Newspaper Publishers (WAN-IFRA) – ut i ett gemensamt debattinlägg och krävde att anklagelserna mot de båda läggs ned och att de släpps.

I debattinlägget riktar press- och yttrandefrihetsorganisationerna sig till demokratiska länders regeringar och uppmanar dem att sätta press på Turkiet, att Turkiet ska uppfylla sina nationella och internationella åtaganden – inte minst vad gäller vad gäller mänskliga rättigheter.

Chefredaktören Can Dündar är en av Turkiets mest kända journalister. Den 18 januari kunde Dagens Nyheter publicera ett brev från Dündar, där han sitter i Silivrifängelset i Istanbul.

”Jag skriver dessa rader i ett fängelse i Istanbul. Jag har varit här sedan november förra året. Jag är en av 33 fängslade journalister i Turkiet. Tillsammans med mig åtalas för närvarande cirka 250 av mina kollegor. Med dessa meriter får Turkiet platsnummer 149 av 180 länder enligt den rangordning som organisationen Reportrar utan gränser gjort. Därmed hamnar Turkiet långt under länder som Qatar, Afghanistan och Sudan när det gäller yttrande- och pressfriheten. Som ni säkert redan kunnat gissa beror inte detta på att Turkiets journalister plötsligt fått en benägenhet att begå fler brott än andra journalister. Nej, anledningen är att Turkiet har hamnat i händerna på en regering som inte tål kritik. President Erdogans styre stryper yttrandefriheten genom censur, förföljelse och stränga fängelsestraff.”

Situationen i Turkiet är inte ny. Landet har en lång historia av fängslade journalister. Men anklagelserna mot Can Dündar och Erdim Gül kommer i ett läge där pressfriheten och yttrandefriheten attackeras på flera håll. I Europa. Inom EU.

Ungern och Polen är sedan tidigare exempel på att EU, på allvar, måste göra mediernas frihet och journalisters möjlighet till fri och undersökande journalistik till en av sina viktigaste prioriteringar. Det kravet kvarstår. Turkiet har sedan länge en ansökan om att bli medlem i EU. I dag är Turkiet en av fem så kallade kandidatländer.

EU har konstaterat att Turkiet – förutom att erkänna Cypern – bland annat måste stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna, minoriteters rättigheter samt yttrande- och mötesfrihet. Det aktuella fallet med Can Dündar och Erdim Gül framstår som ett hån mot den processen.

Texten är också publicerad på Utgivarna.se

11 januari, 2016 - 10:32

Först Ungern, nu Polen

Det som har hänt på medieområdet i Ungern och nu händer i Polen är skrämmande menar Utgivarnas vd Per-Anders Broberg. Han varnar också för att en liknande utveckling kan bli verklighet i Sverige om vi inte ser upp.

Ska 2016 bli ett nytt mörkt år för medierna i Europa?

I Sverige kan vi i år se tillbaka på 250 år med tryckfrihet och 100 år med pressetik. Det ska vi vara både nöjda med och stolta över.

Men framtiden? Hur säkrar vi möjligheterna till en fri och oberoende journalistik i framtiden?

Frågan är motiverad ur flera aspekter – internationellt som nationellt. I EU är den högaktuell.

Strax före jul röstade det polska parlamentet igenom flera kontroversiella lagförslag, bland annat en ny medielag. Det har gått fort. Lagförslagen röstades igenom mindre än två månader efter att nationalkonservativa Lag och rättvisa vunnit valet i Polen. Den polske presidenten Adrzej Duda skrev under den nya medielagen häromdagen.

Lagen kommer att få långtgående konsekvenser för de polska mediernas oberoende. Regeringen får full kontroll över de statliga medierna. I framtiden ska regeringen utse – och avskeda – cheferna på de statliga radio- och tv-kanalerna. Redan samma dag som den nya medielagen trädde i kraft utsågs en ny tv-chef.

Men det verkar inte stanna där.

Häromdagen kom uppgifter om att regeringen vill kunna avskeda och byta ut alla journalister och redaktörer på det statliga tv-bolaget TVP, den polska radion, nyhetsbyrån PAP och 17 lokala kanaler. Uppgifter som senare bekräftades av den polske kulturministern i en intervju i Dagens Nyheter.

Det som nu sker i Polen följer samma väg som stakades ut av Ungerns premiärminister Viktor Orbán för fem år sen.

Ungern införde en ny medielag den 1 januari 2011 – samma dag som Ungern blev ordförandeland i EU.

I Ungern skapades ett medieråd, Nationella myndigheten för medier och kommunikation. Rådets uppgift är att övervaka all allmän nyhetsförmedling. Dess medlemmar utses av det styrande partiet, nationalkonservativa Fidesz. 

Om medierådet anser att medierna rapporterar obalanserat eller stötande kan de bötfällas. Rådet har också rätt att granska handlingar och kontrollera datorer och kan även tvinga journalister att avslöja sina källor.

Det händer nu. Det händer i EU, i vars stadga om de grundläggande rättigheterna det står:

1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser. 

2. Mediernas frihet och mångfald ska respekteras.

Yttrandefrihet. Tryckfrihet. Meddelarfrihet. Källskydd. Oberoende journalistik. Granskning. Man ska vara rädd om det man har. 

I dag vet man det i Polen och Ungern. Men Sverige då? 

I ett uppmärksammat Facebookinlägg skrev i fjol Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof:

”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här.”

Det var många som tolkade hans kommentar som inte bara en snegling mot, utan även en uppskattning av, medieutvecklingen i Ungern. Richard Jomshof menade att det var en felaktig tolkning. Men det finns å andra sidan flera liknande kommentarer från andra framträdande Sverigedemokrater. 

Och när Tidningsutgivarna i mellandagarna presenterade delar av sin årliga undersökning av riksdagsledamöternas inställning till tryck- och yttrandefriheten framkom följande:

• 71 procent av riksdagsledamöterna anser att poliser inte ska få läcka till medierna om innehållet i förundersökningar. 

• 51 procent av de tillfrågade anser att kända människor inte ska behöva bli fotograferade i privata sammanhang utan att de gett sitt tillstånd och att det bör införas en lag om skydd för privatlivet mot medierna.

• 49 procent av de tillfrågade tycker att skadestånden i tryck- och yttrandefrihetsmål är ”löjligt låga” och därför bör höjas kraftigt.

• 22 procent av de tillfrågade tycker att det vore bra om det var förbjudet att publicera bilder eller teckningar som kränker religiösa grupper.

• 68 procent av de tillfrågade tycker att det vore bra om det inte var tillåtet att publicera namn och bild på den som är misstänkt för brott innan dom har fallit.

Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetslagen är grundlagar. Deras ställning stark. Men TU:s undersökning visar vilka vindar som blåser, vilka uppfattningar som finns i Sveriges riksdag. Och uttalanden från företrädare för Sveriges tredje största parti visar också gång på gång att de är väldigt upptagna av just mediernas roll, mediernas sätt att arbeta, rapportera och till och med rekrytera medarbetare.

250 år av tryckfrihet och 100 år av pressetik. I Sverige tar vi våra fri- och rättigheter för givna.  Ungern och Polen är exempel på att det inte längre är självklart, TU:s undersökning visar att det finns anledning till oro.

22 december, 2015 - 12:19

Medieetiska systemet har fastnat hos kulturdepartementet

Det har gått drygt sju månader – men inget har hänt. Utgivarnas vd Per-Anders Broberg om varför frågan om ett nytt medieetiskt system dröjer.

På kulturdepartementet finns en hemställan från Utgivarna. Dess innehåll är en förutsättning för ett nytt medieetiskt system. Vi vill att man utreder möjligheten att ändra dels i villkoren i sändningstillstånden för Sveriges Television, Sveriges Radio, UR och TV4 och dels i den så kallade villkorslistan i Radio- och tv-lagen.

Dessa ändringar är alltså en förutsättning för att möjliggöra en utvidgning och förstärkning av det press- och medieetiska systemet. Ett system som skulle undvika dubbelprövning eller ingen prövning alls – och som skulle möta allmänhetens behov av att förstå vart de ska vända sig när de anser att de blivit kränkta av en publicering oavsett plattform. 

Utgivarna lämnade in sin begäran om en utredning i början av maj. Ett drygt halvår senare har ingenting hänt. Kulturdepartementet har förstås många frågor på sitt bord. Och det kan finnas flera skäl: 

Det pågår just nu en stor medieutredning. Vår begäran rör framför allt public servicebolagen och därför behöver (eller bör) man inte hantera frågan förrän det är dags för ett nytt public serviceavtal (från 2020). Till exempel.

Vi tycker att det inte ska behöva ta så lång tid. Anledningarna är flera. 

Utgivarna samlar Sveriges största publicistiska mediebolag och -organisationer. Vi är överens om vägen fram till ett nytt medieetiskt system. Pressens Samarbetsnämnd – där Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Svenska Journalistförbundet och Publicistklubben ingår – är huvudman för Allmänhetens Pressombudsman/Pressens Opinionsnämnd. Pressens Samarbetsnämnd står också bakom Utgivarnas hemställan.

Branschen står enad i den här frågan.

Därför borde kulturdepartementet kunna hantera frågan separat och snabbt. Publiken förtjänar ett nytt medieetiskt system. Och innan vår begäran utretts står frågan stilla.