För andra året i rad publicerar Arbetaren texter skrivna av ungdomar som sitter på statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem. Texterna är en del av projektet "Skriva för förändring”.

– Vår tidning har som ett av sina viktigaste uppdrag att skildra maktförhållanden i samhället och ge en bild av hur det ser ut bortom de mäktigastes utrymmen, säger Arbetarens chefredaktör Toivo Jokkala.

”Skriva för förändring” är ett treårigt projekt som finansieras av Allmänna arvsfonden. Journalisterna Olle Eriksson och Jonas Klinteberg, som är anställda genom förbundet RFHL, står bakom det nationella Arvsfondsprojektet inom vilket personer dömda till sluten ungdomsvård får hjälp och stöd att utveckla sitt skrivande. Båda två har under flera års tid arbetat ideellt med personer som sitter på anstalter och bland annat drivit fångtidningar. Under det arbetet har journalisterna tydligt sett hur personer på anstalter växer när de får uttrycka sig och blir lyssnade på:

– Vi har förstått hur viktigt det är för människor som sitter frihetsberövade – och som inte sällan har en svag skolgång och tillhör en resurssvag grupp i samhället – att utveckla sitt skrivande och försöka sätta ord på sina tankar, säger projektledaren Olle Eriksson.

Ungdomarna delas in i smågrupper i vilka de utbildas i grunderna i journalistik. Därefter gör de olika skrivövningar och nästa steg är att skriva egna texter som tar utgångspunkt i hur det är att sitta inlåst.

– Det har varit ett riktigt bra engagemang från de som valt att hoppa på projektet. Vi har upplevt en fantasisk respons från våra deltagare, säger Olle Eriksson och fortsätter:

– När vi pratar med ungdomarna märker vi att de tycker det är jätteroligt att bli publicerade och att de stärks när de känner att folk hör dem.

I det senaste numret av Arbetaren publiceras flera texter skrivna av inlåsta ungdomar som frivilligt valt att delta i "Skriva för förändring”.

– Under de här skrivarkurserna får ungdomarna chansen att utveckla sitt språk och skriva i största allmänhet, men också möjligheten att ge uttryck för sina tankar om sin situation. Det jag själv tycker är så intressant är att det känns som att, i likhet med mycket annat som sker bakom lås och bom, så finns det väldigt få kanaler där de här personernas erfarenheter kommer till uttryck. Det diskuteras mycket om deras villkor men sällan med dem, säger Toivo Jokkala.

Vid förra publiceringen reagerade Per Blomkvist, institutionschef på ungdomshemmet Bärby utanför Uppsala, med att kräva förändringar i verksamheten.

Vad hoppas ni att den här publiceringen ska leda till?

– I den mån någon reagerar på innehållet här och slås av att saker skulle kunna göras annorlunda så är ju det jättebra – det välkomnar jag på alla sätt. Varje form av uppmärksammande av situationen ser jag som något positivt. Men jag tycker även att det är mycket vunnit just att personer utan formell maktställning tar del av de här personernas upplevelse, avslutar Toivo Jokkala.