– Diskussionen har gällt prislappen för att vara med i TU. För Sydsvenskans del handlar det om rätt mycket pengar, någonstans mellan 700-800 000 (Sydsvenskans avgift 2013 är dock 365 000 och 78 500 för annonsbolaget, reds anm.) per år. Vi befinner oss i ett tufft ekonomiskt läge, då är det rimligt att ifrågasätta den prislappen i förhållande till vad vi får, och vi måste prioritera vår kärnverksamhet, som är den egna journalistiken.
Var det ditt beslut?
– Detta är en diskussion som förts mellan morgontidningarna inom Bonnier sedan en tid tillbaka, eftersom medlemskapet i TU sammantaget blir en ganska häftig summa. Det avgörande för mig i den diskussionen har varit att detta inte ska uppfattas som en markering gentemot det pressetiska systemet. Att det blir en diskussion om prislappen för medlemskapet ser jag som rimligt.
Vad kommer du att sakna mest?
– Svårt att säga på rak arm. Det är givetvis bra att det finns en branschorganisation och ett forum för de gemensamma frågorna, men frågan är vad som är en rimlig kostnad för att vara med, i förhållande till allt annat som vi måste prioritera.
Hur ser du på risken att Sydsvenskan hamnar utanför det pressetiska systemet?
– Vi fortsätter givetvis att vara en del av det pressetiska systemet. PO prövar redan idag tidningar som inte är med i TU och det finns ingen anledning att tro att det ska ändras. Jag har svårt att se att man ska kunna villkora anslutningen till det pressetiska systemet i form av medlemskap i TU, pressetiken bör givetvis vara oberoende frågan om branschorganisationens prioriteringar och struktur. Däremot så bör man diskutera hur tidningar som inte är med i TU kan bidra till att finansiera PO och det pressetiska systemet på ett rimligt sätt.
