I fredags kom domen mot Expressens chefredaktör Thomas Mattsson, reportern Diamant Salihu och en tidigare nyhetschef: villkorlig dom och dagsböter.
SVT:s vd Eva Hamilton skrev i ett pressmeddelande: "Ur ett publicistiskt perspektiv är domen där Expressens medarbetare fälls för vapenbrott olycklig. Den strider mot sunt förnuft. Om den vinner laga kraft riskerar den att väsentligt begränsa samhällsnyttig journalistik framgent".
Aftonbladets chefredaktör Jan Helin skriver att det inte kan vara Expressenjournalistens agerande lagstiftaren avsåg att komma åt med brottet olaga vapeninnehav: "Jag menar att inte heller den som inte är journalist och köper ett vapen som hon eller han omedelbart lämnar till polisen borde dömas för olaga vapeninnehav. Det är det agerandet som utgör skillnaden juridiskt och möjligen påverkar synen på uppsåtet."
Helin skriver vidare: "Jag ser en fara i att som nu sker, argumentera hårt för att vapeninnehavet var okej eftersom syftet var att göra ett angeläget reportage. Det leder bara in i en omöjlig diskussion om vilka brott det är okej att journalister begår. En sådan diskussion kan aldrig föras utanför faktiska exempel. Det är ett faktum att det bakom många journalistiska hjältedåd ligger brott. Wikileaks är ett uppenbart exempel. Banksekretessen och ”follow the money” i Watergate ett annat. IB-affären naturligtvis ett tredje. I samtliga fall är det i efterhand lätt att se att uppsåt är en sak och syftet ett annat. Och att journalistik bör ha en särställning i en demokrati."
Correns publisher Charlotta Friborg skriver: "Det mest förvånande är kanske egentligen inte den fällande domen, utan att åtal alls väcktes. Nog kan man undra om rättsväsendets snäva resurser använts på klokast sätt. Att vara kritisk mot denna dom är inte detsamma som att hävda att journalister i sitt jobb kan bryta mot lagen hur som helst. Men för att belysa samhällsfrågor kan man i vissa undantagsfall behöva utmana existerande regelverk. Det kan vara befogat att ta sig över en stängd gräns till en diktatur för att skildra övergrepp mot civilbefolkningen. Det kan vara motiverat att publicera utdrag ur sekretessbelagda handlingar för att belägga rättsövergrepp."
VK:s ansvarige utgivare Ingvar Näslund kritiserar också domen: "Journalister ska givetvis agera under samma straffansvar som övriga i samhället. När det, som i detta fallet, helt saknas uppsåt måste det dock finnas större relevans för att döma än vad nu är fallet.Istället väljer man att döma de som påvisat ett samhällsproblem och skickar en signal som begränsar yttrandefriheten på sikt. Det är ytterst allvarligt och kan aldrig ha varit lagstiftarens intentioner med vapenlagen."
Sydsvenskans chefredaktör Daniel Sandström kallar domen "en skandal" och ser två oroväckande konsekvenser av den: "... att beskriva Expressens handling som ett brott begånget i syfte att skriva ett reportage är en grov förenkling av det egentliga uppsåtet, som var journalistiskt, det vill säga granskande. I praktiken betyder det, om nu inte högre instanser kommer på bättre tankar, att svenska journalister efter dagens dom kommer att dra sig för att pröva hur vårt rättssamhälle fungerar, de lär bli mindre benägna att pröva om de lagar vi har är adekvata eller om polisens och åklagarens arbete sköts på ett rimligt sätt.
Låt oss ta ett exempel: efter bombattentatet i Oslo den 22 juli 2011 har justitieminister Beatrice Ask aviserat att reglerna för inköp av konstgödsel måste ses över. När detta skett vore en vettig journalistisk granskning att de facto beställa en otillåten mängd konstgödsel för att se om det passerar igenom systemet eller stoppas. En sådan granskning är inte mindre relevant efter dagens dom, men kanske mindre sannolik. En annan konsekvens är att bilden av journalistiken förändras. Åklagaren har lagt betydande resurser på att sälja in den populistiska bilden av journalister som en grupp som vill stå över lagen, som gärna begår brott för att få in lite kul läsning i tidningen. Åklagaren vann men du och jag förlorade, för antalet reella vapenbrott i Malmö blir inte färre för det."
Mårten Schultz, professor i civilrätt, skriver i Aftonbladet att domen var helt korrekt: "När nu tingsrätten dömt i målet finns det anledning att rikta strålkastarljuset mot mediemakten. Även rättsväsendet kan vara sårbart. Bortom institutionerna finns det ofta ganska ensamma jurister – en åklagare, en domare – som står i skottgluggen. När medierna mobiliserar tillsammans utgör de en mäktig kraft. Expressenmålet illustrerar därvid en oroväckande samhällstendens, hur mediernas makthavare sluter sig samman och driver kampanjer i rättsliga processer, mot rättsväsendet och mot enskilda representanter för rättsväsendet."
Folkbladets chefredaktör Daniel Nordström skriver att han själv ändrat uppfattning om vapendomen efter att ha läst Mårten Schultz texter: "Journalistiken är en sak. Där agerade Expressen helt rätt. Det blev ett bra och viktigt reportage. Lagen är en helt annan sak. Där finns ingen gräddfil för journalister – och det ska det förstår inte heller finnas. Det finns fall, likt detta, där journalister måste tänja på gränserna för att berätta en sanning. Men då måste vi också vara beredda att ta straffet för det."
Robert Sundberg, ledarskribent på Dala-Demokraten skriver: "Det går inte att låta vissa personer, exempelvis journalister, stå över lagen när de utför handlingar med (enligt dem) journalistiska syften som de finner kräver att de bryter mot lagen. Gör de sig skyldiga till lagbrott får de stå till svars för konsekvenserna likt andra som gör samma handling. Annars är risken att en gråzon och sluttande plan beträds. Kan en journalist köpa illegalt såld sprit för att visa hur lätt det är? Och kan en journalist medverka vid jakt där en varg skjuts illegalt för att visa att sådant förekommer? Var ska gränsen dras?"
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har skrivit flera inlägg om domen på sin blogg.
