Är du Sveriges mesta utgivare, Mats Larsson?

– Jag tror det. På samma tidning i alla fall. Det är sjätte gången jag är ansvarig utgivare här nu. Och fjärde gången som redaktionschef. Men nu har jag bara ett år kvar till pensionen så det blir nog ingen sjunde gång. 

När var första gången?

– Det var i slutet på 1980-talet som det blev ett glapp vid någon tillsättning. Och jag var lojal och ställde upp.

Du har aldrig velat ha det ordinarie jobbet?

– Jag har aldrig sökt jobbet som ansvarig utgivare eller jobbet som redaktionschef. Det är ett svårt jobb, som att valla en flock katter.

Är det så bara på DD?

– Nej, det är nog så på de flesta redaktioner, det är ingen större skillnad. Journalister vet ju alltid bäst…

När började du på DD?

– 1971, som sportreporter. Sedan gjorde jag ett uppehåll 1982 till 1983 då jag var på Sveriges Radio i Falun. 1984 kom jag tillbaka och blev redaktionssekreterare för att året därpå bli redaktionschef.

Av alla dessa chefer och ansvariga utgivare som du jobbat med, vem har varit bäst?

– Jag, naturligtvis! Ha ha. Du, det har varit många bra chefer här.

Vem har varit sämst då?

– Det har jag ingen uppfattning om. Möjligtvis har någon varit lite för försiktig.

Vem var det?

– Det minns jag inte…

– Men som utgivare kan man inte ligga allt för långt från gränsen. Man måste acceptera någon fällning ibland. Även om det givetvis inte är bra att bli fälld.

Har du blivit fälld?

– Visst, 2 – 3 gånger. Även om jag försökt undvika det. Ofta när det handlar om fällningar beror det på slarv. Att man inte tänkt igenom publiceringen ordentligt. Handlar det till exempel om en våldtäkt i en väldigt liten ort går det inte att vara för detaljerad.

Hur går det med rekryteringen av nästa redaktionschef?

– Jag vet inte. Det är styrelsemöte i morgon. Men det är ingen kö av de som vill ta över en fattig a-presstidning.