Sent på måndagskvällen hittades en 19-årig flicka knivmördad i Landskrona. Tidigt nästa morgon anhölls hennes yngre bror som skäligen misstänkt för dådet. På aftonen dagen därpå greps även mamman.
Innan polisen tagit henne i förvar hade hon hunnit intervjuas i både Aftonbladet och Expressen. Intervjuer som publicerades i torsdagstidningarna med både namn och bild på mamman.
Expressens chefredaktör Thomas Mattsson vill inte kommentera den publiceringen utan väljer att bara uttala sig rent principiellt.
Hur resonerar ni kring att publicera intervjuer med anhöriga till mordoffer?
– Det har jag i normalfallet inget problem med, eftersom offerperspektivet är viktigt och närstående ofta kan ge en bakgrund och kanske en förklaring till det hemska som har hänt. Syftet med nyhetsförmedling är ju faktiskt att berätta "när", "var", "hur", "varför" och ibland också "vem". Men vi gör det förstås så respektfullt som möjligt.
– Av Expressens kvalitetspolicy framgår att anhörigkontakter ska ske "varsamt". Där förklaras också: "Expressen ger anhöriga till offer, eller personer som på annat sätt är inblandade, en möjlighet att berätta sin version av vad som hänt. Vi respekterar dem som säger nej. Situationen är avgörande för hur en kontakt ska tas, men sträva efter att i första hand ta kontakt med de anhöriga i nästa led; en bror, en kusin eller en advokat, en agent, en präst etc."
Finns det skäl till extra försiktighet när det gäller att låta anhöriga uttala sig när det gäller mord som kan antas vara så kallat hedersrelaterade?
– Försiktighetsprincipen gäller både arbetsmetoder och publiceringar och särskilt så när det handlar om anhöriga till brottsoffer, men samtidigt måste vi försöka skildra också hedersrelaterat våld och om det ska uppmärksammas kommer journalistiken ofrånkomligen också fordra kontakter med anhöriga. Jag tror inte vi kan göra den här typen av samhällsproblem någotsånär begripliga om vi inte försöker prata med de närmast berörda.
Hur ser du på publiceringar där den intervjuade i ett senare skede visar sig vara den som begått brottet?
– Den problematiken har man ju alltid när det handlar om spaningsmord, ett känt gammalt exempel är mamman till flickan som mördades i Bergsjön i Göteborg och som innan hon greps medverkade i flera medier. Det finns ju också färskare fall där exempelvis män som uttalat sig i tv och tidningar om sina försvunna kvinnor senare misstänkts för brott, men samtidigt kan inte risken för detta omöjliggöra en fortlöpande rapportering. Och den rapporteringen ska ju helst vara så konkret som möjligt, så man får nog bedöma detta från fall till fall.
Helsingborgs Dagblads chefredaktör Lars Johansson håller inte med om det resonemanget. I sin blogg skriver han bland annat:
”Det är en fara att i mordfall låta anhöriga komma till tals i ett tidigt skede då man inte har hela bilden klar för sig. Särskilt borde de ansvariga ha tänkt på det i ett fall som detta när det mesta tyder på att det är ett hederrelaterat brott. De brotten har sällan en ensam gärningsman”.
Han menar också att det i första hand inte är förövarna medierna skyddar när de avstår från namn- och bildpublicering, utan deras oskyldiga anhöriga.
HD har utförligt bevakat händelsen, men utan att publicera namn eller bild på varken mordoffret eller någon av de som nu sitter anhållna för dådet.
Medievärlden har också sökt Aftonbladets chefredaktör Jan Helin för en kommentar.
