Svea hovrätt fastställde domen mot den man som länge trakasserat en profilerad skribent på en Stockholmstidning. Mannen har dömts till dagsböter för ofredande. Trots att han i perioder haft besöksförbud har han skickat en stor mängd oönskade mail till skribenten ifråga.
Mannen överklagade till hovrätten, som dock delar tingsrättens uppfattning att beteendet är så hänsynslöst att det utgör ofredande. Medievärlden kontaktade ett antal journalister som liksom offret i fallet ovan syns och hörs, exempelvis som tyckande krönikörer.
Vi undrade:
Hur utsatt känner du dig i ditt arbete?
Har du någon gång vidtagit, eller övervägt att vidta, juridiska åtgärder mot exempelvis hot eller trakasserier?
Tycker du att du får stöd från din chef vid särskilt kontroversiella eller känsliga publiceringar?
Aftonbladets nyhetskrönikör Oisín Cantwell berättar att han har fått en hel del hatmejl. Han hängs också ut och förtalas på flera högerextrema forum och sajter.
”(Jag) känner mig inte hotad, men visst är jag utsatt”, menar han.
Genom åren har Cantwell diskuterat en och annan hotfull incident med sina chefer. ”Men det har inte varit av en art att vi upplevt det om nödvändigt att göra polisanmälan.”
På den sista frågan, om han får stöd från sin chef, svarar han bestämt: ”Ja, i allra högsta grad.”
Jenny Strömstedt syns både i TV4 Nyhetsmorgon, där hon är programledare, och som krönikör i Expressen. Hon svarar att hon inte känner sig utsatt:
”Den ’förföljelse’ som förekommer är via mail/twitter och oftast av arten att den går att avsluta, antingen genom att tala tillrätta eller genom att inte svara alls.”
Att ”mata trollen” och ge svar på tal är det som kan leda till värre påhopp, menar Jenny Strömstedt. Hon har inte övervägt juridiska åtgärder och anser sig ha gott stöd från arbetsgivaren TV4/Nyhetsbolaget:
”(De) har alltid haft tydliga handlingsprogram och stöd till utsatta medarbetare. Redan idag öppnas all min post och är den på något sätt hotfull eller trakasserande så lämnas den över till vår säkerhetspersonal.”
Kvinnliga skribenter riskerar ofta att utsättas för extra hatiska påhopp, inte sällan av en sexistisk karaktär. Lisa Magnusson, kolumnist i Metro, säger dock att hon inte känner sig utsatt:
”Visst får jag min beskärda del av knäppgökar, men jag har aldrig hittills fått så pass dåliga vibbar av någon att jag blivit rädd på riktigt. De flesta som jag har haft efter mig har velat mig väl. En har till och med erbjudit mig plats på den ark han tänker bygga inför jordens undergång år 2012!”
Men Magnusson berättar också att hon har flera vänner i mediebranschen som råkat illa ut på olika sätt:
”Det är verkligen helt oacceptabelt. Jag blir så förbannad när jag tänker på de friheter somliga människor tar sig med andras liv.”
Lisa Magnusson har inte vidtagit, eller övervägt att vidta, några juridiska åtgärder på grund av hot eller trakasserier:
”Jag har fått en del dödshot riktade mot mig, men inget av dem kändes särskilt allvarligt menat. Så länge det stannar vid idogt mejlande så tar jag det med ro. Jag tror att det bästa är att bara ignorera, inte ge något som helst gensvar. Då tröttnar de flesta till slut.”
Tycker du att du får stöd från dina uppdragsgivare vid särskilt kontroversiella eller känsliga publiceringar?
”Njae. Men jag är ju frilansskribent, och som sådan blir man nog lätt lite förbisedd överlag. Man är ju inte anställd, uppdragsgivaren har inte samma förpliktelser som gentemot sina fastanställda.”
Vilket ansvar medieföretagen egentligen har för sina frilansare är en intressant fråga, tycker Lisa Magnusson:
”Om man gör polissak av till exempel trakasserier och dödshot som man fått mejlade till sig efter något man skrivit, hur pass mycket stöd kan man egentligen räkna med från tidningen då?”
