Aftonbladets Lasse Anrell lyckades reta upp alla hästintresserade svenskar när han sågade årets Jerringpristagare – vilket orsakade en sitt upp – och att han nu tänkt om...

Det är lätt att vara kaxig bakom en datorskärm. Men nu är det upp till bevis. Visa att det är så lätt att rida som du påstår!

Hela hästsverige stog sannolikt bakom den utmaning som en hästägare skickade till Lasse Anrell efter hans krönika om Jerrinpriset och dess vinnare, ryttaren Rolf-Göran Bengtsson.

En kastad handske som Lasse Anrell antog direkt. 

Det är min förbannade plikt att konfrontera de människor jag sågar, säger han till Aftonbladet.

Valacken Bernard på Hufvudsta ridskola fick hedersuppdraget att bära Aftonbladets krönikör runt hoppbanan. En fullvuxen häst. Lasse Anrell hade hoppats det skulle vara en ponny.

Jag är ju livrädd för stora hästar, säger han till Medievärlden.

Lasse Anrell och Bernard leddes runt banan av en skötare. Och någon egentlig hoppning blev det inte. Ett hinder på modesta 15 centimeter klev hästen över. 

En av de värsta dagarna i sitt liv menar Lasse Anrell att det var.

Ångrar du vad skrev?

När jag satt på hästen ångrade jag det varje sekund… Men nej, jag står för vartenda ord.

Min poäng är att Jerringpriset har ett problem då enskilda intressegrupper och Facebookgrupper kan gå in och styra röstningen. Och det gäller inte bara i år, så har det varit tidigare också.

Samtidigt kan det vara så att medierna inte ser det stora intresset för ridsport som stora delar av svenska folket har. Och då är det medierna som har problem menar Lasse Anrell:

Är det inte en kupp utan speglar det verkliga intresset måste vi skriva mycket mer om hästar.

Har du bytt åsikt när det gäller ridning då – är det en sport?

– Jo, ja. Det är nog det i alla fall, säger Lasse Anrell.