I Berlusconis skugga

Den prisbelönte journalisten Leo Sisti har blottlagt korruption, politiska skandaler, maffiaverksamhet och annan organiserad brottslighet under mer än 30 år i yrket. Han konstaterar snabbt att det italienska medieklimatet är mycket tufft och att tidningsförsäljningen sjunkit katastrofalt på grund av internet.

En genomsnittlig dag säljs 4,6 miljoner italienska tidningar – en av de lägsta siffrorna i Europa. Under 2011 såldes 325 000 färre ex än under 2010. Det oroväckande scenariot förvärras av sjunkande annonsintäkter, berättar Leo Sisti. Tusentals journalister är i dag arbetslösa efter att ha förlorat sina jobb.

– Och de journalister som inte står på lönelistan utan frilansar kämpar för att få betalt för artiklar som redan är underbetalda som det är, säger Sisti.

Enligt honom betalar många tidningar absurt lite, 5-10 euro (45-90 SEK), för en text.

– Det enda ljuset är en ny dagstidning, Il Fatto Quotidiano, som började komma ut för två år sedan. Den säljer 105 000 ex, varav 77 000 i tidningsstånden, och har 28 000 prenumerationer, främst på dess pdf-utgåva; det innebär att det inte är några kostnader för papper eller distribution. Och den går med vinst.

När Silvio Berlusconi först kom till makten år 1994 trodde inte många att den forne smörsångaren hade en sådan exceptionell förmåga att hålla sig kvar vid makten. Men med medierna som verktyg skapade han den nya, lättjefulla italienska drömmen – en dröm som många italienare varit ovilliga att släppa (Antonio Gibelli beskriver det mycket bra i boken Berlusconi och den auktoritära demokratin, nyss utgiven på svenska).

Berlusconis familj är huvudägare i Italiens främsta privata nätverk, Mediaset, som består av tre kanaler: Canale 5, Rete 4 och Italia Uno. Som premiärminister kunde han även kontrollera informationen som spreds från Rais tre kanaler, poängterar Leo Sisti, eftersom Rai ägs av staten och dess redaktörer är politiskt tillsatta.

– Och även om Berlusconi avgick den 12 november kan han fortfarande räkna med stödet från statsägda Rai. Tillsammans med Mediaset innebär det 90 procent av den tv-sända informationen.

Sisti nämner en undersökning av Censis (Centro Studi Investimenti Sociali), som visar att sju av 10 människor influeras av tv-program så till den vida grad att de röstar i enlighet med vad de har lärt sig på tv.

– Utöver televisionen kontrollerar Berlusconis familj en dagstidning, Il Giornale, och det viktigaste förlaget, Mondadori, som ger ut böcker och en rad magasin, främst familjeinriktade sådana. Vi har bevis för att tv som sänds via Rai är manipulerad och att dess journalister sprider nyheter som ger stöd åt Berlusconi.

Hur är det att jobba som grävande journalist i Italien?

– Tillståndet för undersökande journalistik var allvarligt hotat under Berlusconis ämbetsperiod, menar Sisti.

– Innan han avgick försökte han upprepade gånger få igenom en lag som skulle straffat journalister med fängelse om de publicerat avskrifter av dokument eller avlyssningar från brottsutredningar innan fallet hade kommit framför en domare.

Berlusconis mål var tydligt, säger Leo Sisti: att tysta medierna. Lyckligtvis gick lagen aldrig igenom. Det största problemet nu är att undersökande artiklar och reportage håller på att bli mindre intressant för redaktörerna av ekonomiska skäl.

– Det är mycket bättre för dem att publicera texter av reportrar som inte lagt ned mer än två ellertre dagar. Men på grund av tidsbristen är deras jobb inga riktiga undersökande jobb. Och om du har arbetat i flera veckor utan att få ett scoop i slutänden, då har du arbetat helt i onödan.