Thomas Grahl tycker att intervjun med Sydsvenskans avgående vd Johan Ståhl i Medievärlden var "fullständigt fängslande läsning".
– De senaste tio dagarna har Sydsvenskans styrelseordförande, vd och försäljningsdirektör lämnat. In kommer de mest skarpladdade torpederna från Stockholm. Uppgiften de fått av Jonas Bonnier är glasklar: öka lönsamheten med minst 100 mkr om året. Kvickt ska det gå.
Thomas Grahl tror inte att det går att hitta några nya intäktspengar där Sydsvenskan misslyckats hittills.
– Det är med sänkta kostnader som vinstmålen ska manglas fram. Färre anställda, större samordning, hårt sparande. Vi har varit där och vet vad det kostar.
Han tror att effekten av sparpaketen kan bli att Sydsvenskan blir en sydlig edition av Dagens Nyheter.
– Som Kvällsposten till Expressen, en rikstidning med några lokala Skånesidor. Ett filialkontor till Stockholmskoncernen. ”Ska du slå ihop Sydsvenskan med DN nu?” frågade DN Gunilla Herlitz. Hon förnekade naturligtvis. Jag tror henne inte.
– Och i koncernens tre mindre lokaltidningar KB, YA och TA förbannar man rimligen den dag för bara drygt två år sedan som de slogs samman med jätten Sydsvenskan. En fusion för mycket. Nu sitter man där och ser koncerntorpederna luftlandsättas som ett ton tegelsten i skallen.
Thomas Grahl underkänner också Sydsvenskans bevakning av det som händer med den egna tidningen.
– Det är intressant att Sydsvenskans läsare ännu inte fått läsa en rad om vad detta kan betyda för dem – och för den skånska medievärlden. Daniel Sandström lär också ta det med ro på Sydsvenskans intranät. Vore jag honom skulle jag nog göra en blekare analys.
