I dokumentären, som gjorts av Hannes Råstam, granskas utredningarna av ett trettiotal mord som Thomas Quick erkände under 1990-talet. Merparten av hans erkännanden ansågs höra ihop med bortträngda minnen från barndomen som skulle ha återvunnits i terapi.
I programmet påstods att Piteå tingsrätt i en dom ska ha godtagit Quicks bortträngda minnen. Anmälaren menar dock att uttalandet får det att framstå som att det är tingsrätten som gjort bedömningen när det i själva verket var sakkunniga på området.
Reportern i dokumentären sa bland annat:
"Men även tingsrätten i Piteå har godtagit Quicks återvunna minnen från barndomen. Vad som är väsentligt i Quicks fall är att Quick blivit utsatt för övergrepp av fadern och modern skriver man. Denna allvarliga anklagelse mot föräldrarna grundas uteslutande på minnen som återskapats i terapin. Någon utredning har det inte gjorts i frågan."
Granskningsnämnden konstaterar att "domen från Piteå tingsrätt citerades på ett felaktigt sätt i programmet och att den anmälda uppgiften därmed var missvisande" och att programmet strider mot kravet på saklighet "med hänsyn till uppgiftens art och betydelse i sammanhanget".












































































































