14:45
Arbetarens nya chefredaktör Mattias Pettersson har fått kritik från tidigare chefredaktörer och avhoppade medarbetare – både för sin personalpolitik och för tidningens nya inriktning.– Nej, det handlar om att lyfta de frågor som ligger nära en betydligt större målgrupp, varför kvinnor har mycket svårare att få arbetsskador godkända exempelvis.
Ska ni snäva in innehållet?
– Tidningen Arbetaren ska i första hand innehålla frågor relaterade till arbetsplatser och situationen där, och det angår ju en ganska stor målgrupp.
Vilka frågor ska ni skriva mindre om?
– Den andra delen, Zenit, riktar sig till en allmänpolitiskt intresserad målgrupp. Där återfinns många frågor som tidigare fanns i Arbetaren.
Är det så här ditt mandat från ägarna ser ut?
– Jag är vald av Syndikalisternas medlemmar utifrån att jag ville göra de här förändringarna.
Hur påverkas ni av kritiken?
– Vi känner att det är något som sporrar oss till att göra en ännu bättre tidning. Jag var beredd på att det skulle komma kritik. Det blir så i en liten värld där alla känner alla, händer det något så ringer man runt till sina kompisar och skriver ett upprop. Jag är förvånad över att många som skrivit under är sådana man möter ibland och de har aldrig framfört några synpunkter eller ställt några frågor då.
– Jag är överväldigad av stödet vi fått efter det här, vi har aldrig haft så många som velat prenumerera och papperslösa arbetare har lovat sälja hundra exemplar av varje nummer.
Men kritiken gällde inte bara inriktningen utan också ditt sätt att leda Arbetaren, att det blivit odemokratiskt och lågt i tak?
– Det är väl tråkigt att de uppfattar det så. Jag visste när jag började att det fanns medarbetare som var mot min kandidatur. Nu har de sagt upp sig och det finns möjlighet att gå framåt igen, och jag hoppas att vi ska ha en så bra och demokratisk dialog som möjligt på tidningen.
Ville du att dina kritiker skulle jobba kvar på tidningen?
– Om vi inte ville det fungerar vi som alla andra företag att vi säger upp dem, och vi har inte sagt upp någon.
Men kan man säga upp någon för att den är kritisk?
– Nej, men om en person gravt skulle motarbeta de beslut som tas. Vi har fört enskilda och gemensamma samtal för att lösa situationen, men det har slutat med att de har sagt upp sig själva.
Varför har du inte själv bemött kritiken mot dig och Arbetaren?
– I DN var det i första hand en publicistisk kritik så där svarade redaktionschefen. I Expressen handlade det också om min ledarstil och hur jag hanterar personalfrågor, och där blev mitt svar refuserat av Expressen. Till Aftonbladet har jag skrivit ett svar som kommer att publiceras.
Vad säger du till dem som är oroliga för att frågor som feminism, klimathotet och nord-sydfrågorna kommer att försvinna?
– När det gäller feminism så har de frågorna lyfts väldigt mycket i Arbetaren, som jobbet om att kvinnor har svårare att få arbetsskador godkända. Klimatfrågan kan behandlas i Arbetaren, men i första hand i Arbetaren Zenit. Den internationella bevakningen kommer att ha ett tydligt arbetarperspektiv, medan allmänpolitiska frågor kommer att finnas i Arbetaren Zenit.
























































3 kommentarer
Ninel (2010-05-11, 15:44)
Jag är oerhört glad över hur bra Arbetaren har blivit de senaste två numren. Jag tycker att det var bra att de som valde att lämna tidningen gjorde det. Hoppas även att de lämnar SAC då jag tycker att de inte förstår demokratin inom organisationen. SAC´s kongress valde Mattias och det var även kongressen som röstade för det nuvarande tidningsuttalandet som Arbetaren arbetar efter.
Rasmus (2010-05-12, 10:12)
Jag instämmer delvis, delvis inte alls. Jag hoppas att alla de 27 undertecknade nu lyssnar på folk även utanför den närmsta bekantskapskretsen. Många lär då inse att de omdömeslöst och utan kunskap har följt med ett drev. Det går att tänka till, be om ursäkt och bidra konstruktivt som SAC-medlem.
När personalpolitiken är löst på redaktionen så kanske det utmynnar i att huvudredaktören avsätts av medlemmarna. Så fungerar en demokratisk fackförening.
Hälsar en Arbetaren-prenumerant
Pelle (2010-05-14, 00:03) 1 gillar
Så oerhört tråkigt med Arbetarens utveckling tycker jag som läst tidningen under många år. Hade jag velat ha enkelspårig arbetskampsromantik skriven av gruffiga män med stavningsproblem hade jag prenumererat på Proletären.
Och att en fackförening som påstår sig vara så radikal kan försvara en personalpolitik så vidrig att merparten av redaktionen sagt upp sig är bara obegripligt. Passar bra att kritisera arbetsgivare så länge man själv inte är arbetsgivare?
Skriv ny kommentar