På hemsidan ifråga publicerades skärmdumpar av den gamla nya hemsidan. Där syntes bilder som företaget inte längre hade rätt att använda.
Högsta Domstolen använder samma bedömning som för konstverk och kommer fram till att fotografierna visserligen är små, men att de inte utgör en oväsentlig del av skärmdumpen.
HD slår också fast att en webbsida inte är att betrakta som en bild. Det innebär att det inte är bildens betydelse på hemsidan som betyder något utan bildens betydelse i skärmdumpen. Alltså: lagstiftaren ska bara titta på själva skärmdumpen.
Och även om bilderna varit förminskade anser Högsta Domstolen att upphovsmannens tillstånd krävs för att få publicera dem.
Högsta Domstolen dömer ut en ersättning till fotografen på 400 kronor per bild samt 1000 kronor för lidande.
Fotografen har tidigare fått rätt i tingsrätten men inte i hovrätten.
9 kommentarer
Anders Andarve (2010-03-05, 15:54)
Tack för denna dom i HD.
Anonym (2010-03-06, 09:17)
Och formgivaren som designade hemsidan får hur mycket?
Näe trodde väl det..
Bullen (2010-03-06, 10:27)
"På hemsidan ifråga publicerades skärmdumpar av den gamla hemsidan. " - FEL.
"På hemsidan ifråga publicerades skärmdumpar av den nya hemsidan. " - RÄTT.
För övrigt är det formgivaren som designade hemsidan som nu ska betala ersättning till fotografen. Det var han som publicerade en thumbnail föreställande hela sidan, där då de aktuella bilderna kunde anas med ledning av deras placering på originalet.
Han hade avtalat om publiceringen med sin uppdragsgivare, som tydligen var idioter som trodde att de köpt och fick använda bilderna bara för att de betalat 15 000 för dem.
Hur kan tro att man får använda bilder bara för att man betalat för det? Det är ju inte klokt att dessa hemska bildtjuvar först understår sig köpa bilder och sen dessutom har fräckheten att använda dem.
Jonas (2010-03-08, 00:11)
Haha, bra jobbat av HD. Nu kan man alltså i godan ro samla in in bevismaterial från alla söktjänster som listar sajter med vidhängande screenshots.
Hmm, 400 spänn per bild alltså.
Det innebär att om jag vet om bara en en sajt med mina bilder på, och jag vet åtminstone 30 kommersiella söksajter som listar på det viset kan jag inkassera minst 30 x 400 spänn per bild plus runt 30 papp för lidandet . Sijo inkårt maddefäckesh :-)
Halloj världen! /Inger (2010-03-08, 14:14)
Det här verkar uppriktigt sagt inte riktigt klokt. Här är internet fullt med bloggar som publicerar upphovsrättsskyddat material till höger och vänster utan att ens uppge källan (och det är väl smartare med hänvisning till domen i HD antar jag). Själv har jag inställningen att jag kan publicera bilder och skärmdumpar i min blogg om jag bara dels anger källan och dels är beredd att plocka bort materialet om upphovsrättsinnehavaren klagar. Men det är alltså en inställning som kan stå mig dyrt? Nu publicerar jag i och för sig mest mina egna bilder. Men ändå...
Anders Andarve (2010-03-09, 15:33)
Du gör helt rätt Inger. Ange källan i anslutning till bilden. Då har du med råge gjort rätt för dig. Det är inte lätt att nå en upphovsman i det bildbrus som är idag. Du kan sitta lugnt i båten med ditt fördömliga initiativ. Blogga på du.
Janne (2010-03-10, 18:42)
Men Anders, här blir en som då har frågat om lov och till och med fått ett påskrivet avtal av en som uppger sig ha rättigheterna fälld i HD.
Trots att ett avtal fanns som stöd för publiceringen (det står i domen) ylar fotgrafens juridiska ombud, journalistförbundet och författarförbundet med flera om bildstöld och påstår att den som publicerat velat stjäla bilder.
Så, om man nu frågar om lov, och även bemödar sig om att skriva avtal - det är normalt ett sätt att försäkra sig om att göra rätt - och så visar det sig långt senare att den som i avtalet uppgivit sig inneha rättigheterna inte hade dem. Då har den som frågat om lov och även fått skriftligt tillstånd ändå gjort fel i och med att han inte anlitat Pinkertons detektivbyrå eller liknande och verkligen utrett bortom all tvivel att den andra avtalsparten innehar de rättigheter det avtalas om.
Jag läste senast idag ett inlägg på fotosidans forum att en fotograf ansåg sig blivit bestulen trots att det fanns byline med källhänvisning och länk till källan.
Är det inte lite knasigt att bara fortsätta som inget har hänt.
Man bör nog vara 110% säker på att den som innehar rättigheterna samtycker, och att den som samtycker verkligen är upphovsmannen om man vill vill vara säker på att inte få en fet faktura i brevlådan rätt vad det är.
Anders Andersson (2010-03-10, 20:47)
Nu var det här ett tvistemål, inte ett brottmål, och då kan inte domstolen ta någon särskilt stor hänsyn till att svaranden agerat i god tro, för effekten av det skulle bli att man tog mindre hänsyn till kärandens rättsanspråk än till svarandens. Käranden har likafullt drabbats av en skada (i rättslig mening; jag gör ingen bedömning av fotografiernas "värde") och någon förväntas ersätta den.
Vad svaranden (webbdesignern) kunnat göra i detta läge är att avkräva företaget han gjorde arbetet åt kompensation för att de förespeglade honom att fotografierna fick återanvändas. Jag skulle dock inte tro att han kan begära mer än den ersättning som HD slutligen dömde honom att betala fotografen (1800 kr); sina egna rättegångskostnader och andra med processen förknippade utlägg lär han få stå för själv.
Någon detektivbyrå behöver man inte anlita. Så länge eventuella invändningar om upphovsrättsintrång stannar på det civilrättsliga planet är jag beredd att lita på andras ord och min egen uppfattning om var gränsen för tillåten användning av andras verk går, och ta risken att någon klagar, för det värsta som kan hända är att man får betala skälig ersättning för utnyttjandet.
Förutsättningarna blir däremot helt annorlunda när man blandar in åklagare och allmänt (eller enskilt) åtal för att få mig fälld för brott, för då handlar det inte längre bara om att jag skall ersätta faktiskt uppkommen skada, utan om att bedöma varför jag agerat som jag gjort, och om att bestraffa mig för eventuella felsteg. Sedan ett kvartssekel tillbaka är det rentav möjligt för åklagare att åtala för brott mot upphovsrättslagen utan att det finns någon rättsinnehavare som lidit skada och kan tilldömas ersättning.
Jag kan acceptera att balansera på det tillåtnas gräns när det gäller civilrätt, men jag vill hålla mig långt borta från allt vad brott heter, och för mig räcker inte ett intyg från tredje part på att någon viss användning skulle vara "grön" rättsligt sett.
Konsekvensen av straffrättens ökande betydelse inom upphovsrätten blir att jag undviker att alls befatta mig med "skyddade" verk om jag inte får bindande garantier från upphovsmannen själv om att hans ensamrätt aldrig kommer att hävdas i en straffrättslig process. Frågan är om det räcker; upphovsmannen kan ju inte ändra på gällande lag. Risken att någon åklagare skulle föra min talan utan mitt medgivande finner jag liten, men skulle det ändå ske vill jag sparka sagde åklagare hårt. Jag accepterar inte att mina immateriella rättigheter till det jag yttrar missbrukas för att sätta andra människor i fängelse (eller rentav avrätta dem, i länder där så är möjligt).
Tag bort straffbestämmelserna ur upphovsrättslagen, så kan vi börja bete oss som folk igen och stämma varandra för uppkommen skada, ingenting annat.
Anonym (2010-03-29, 01:11)
Enligt domen borde väl publiceringen på: http://www.dn.se/ekonomi/det-pekar-mot-succe-1.1068180
vara olaglig. Den som tagit de foton som avbildas från sajten på bilden har väl rätt till ersättning och skadestånd både från DN och från den som plåtat skärmen och sålt bilden till DN.
Skriv ny kommentar