– Jag tyckte väldigt bra om henne som nyhetschef, att hon slutar är en av flera anledningar till att jag också gör det.
– Att hon valde att gå tillbaka och jobba som reporter är inte särskilt anmärkningsvärt i sig. Det är det mest krävande jobbet på en redaktion, betydligt mer krävande än att vara chefredaktör.
Vilka fler anledningar finns det?
– Jag har varit på det här företaget i 24 år nu, och tagit lite kliv framåt hela tiden. För två år sedan tog jag det sista när jag blev chefredaktör i en väldigt turbulent tid med många utmaningar, sparpaket och konfliktsituationer. Vi har rott det i land men nu är det nya frågor som ska lösas, stora frågor som kräver nya grepp.
Kan du vara mer konkret?
– Nej, det är inte så att jag sitter inte inne med någon slags kunskap om vad som ska hända och kliver av på grund av det. Det är de utmaningar branschen står inför som kräver entusiasm och motiation.
– Jag känner att jag blir både mindre entusiastisk och trögare för varje dag. Jag fyller ju 60 så det är klart det spelar in, det går inte att luta sig luta tillbaka och vänta in pensionen.
Hur tycker du att tidningen förändrats under din tid där?
– Jag tycker att vi är bra på att ha många lokala nyheter av olika dignitet, både det stora och det lilla. Det är det som bär tidningen och är grunden till framgång
– Det gångna året har det varit väldigt roligt att jobba redaktionellt, vi har haft en jättebevakning på Saabs framtid. Och så slutar det lyckligt! Det är så bra regisserat att man blir gråtfärdig om man tänker på det.
Vad är du mest nöjd med?
– Att upplagan låg fast under 2009 och att vi har stabiliserat den, det tycker jag är det optimala mätinstrumentet för en redaktionsledare.
Vad ska du göra nu?
– Jag har en del planer men behåller dem för mig själv, allt annat vore oklokt.
Är det inom Stampen?
– Nej
