Ingalill Sundhage jobbade som tandhygienist när en olycka fick henne på nya tankar. Nu är hon ny chefredaktör på Bohusläningen - vilket delvis är Elisabeth Bäcks förtjänst.

I somras slutade Ingalill Sundhage som chefredaktör och platschef på Västerviks-Tidningen efter drygt ett år. Hon säger själv att det inte var meningen. Några vänner hemma i Sjuhäradsbygden hörde av sig och uppmanade henne att söka jobbet på Bohusläningen. Efter mycket vånda skickade hon sin ansökan sista dagen. Det som lockade var det renodlade chefredaktörsjobbet, familj och vänner på västkusten, och att tidningen liknar Borås Tidning där hon är fostrad

- Dessutom har Bohusläningen ett starkt varumärke, mycket tack vare Elisabeth Bäck och hennes insats när hon lyckades vända tidningen.

I femton år jobbade Ingalill Sundhage som tandsköterska och tandhygienist och trivdes bra med det. När hennes bror var nära att dö i en trafikolycka blev hon, som hon säger, mer existentiell i sina tankar. Hon frågade sig: "ska jag fortsätta titta in i folks munnar resten av livet?"

Hon hade jobbat med Ulricehamns Ryttarförenings medlemstidning Gnägget, och fick idén att utbilda sig till journalist. Eftersom hon "drömt bort" gymnasiet blev det en ganska lång resa, först Komvux och sedan journalisthögskolan JMG i Göteborg.

- Jag och min dotter började skolan samtidigt, jag på JMG, hon i första klass.

Ingalill Sundhage gjorde praktiken på Ulricehamns Tidning och fick jobb som reporter. Hon har sedan jobbat som reporter och redaktionschef på Sjuhäradsbygden, kommunreporter och nyhetschef på Borås Tidning och som platschef och chefredaktör på Västerviks-Tidingen.

Hon tycker att yrkena tandhygienist och journalist liknar varandra i att det handlar om att göra folk nöjda. Men journalisten är betydligt friare att disponera sin tid.

- Som tandhygienist tittar du på klockan var femte minut för att se hur du ligger till. Jag har också jobbat som sömmerska i en textilfabrik, där fick man be om lov att gå på toaletten.

- Ibland kan jag uppleva att vi journalister inte fullt uppskattar den fantastiska frihet vi har. Det är lätt att glömma det vid neddragningar och ökade krav, alla de här fördelarna vi har jämfört med andra yrken.

Hennes syster, Pia Sundhage, är fotbollstränare och tog det amerikanska landslaget till OS-guld redan första året. Ingalill Sundhage är inte lika idrottsintresserad, men tycker att det är intressant med ett genusperspektiv på media i allmänhet och sportsidorna i synnerhet.

- Det är en fråga jag bär med mig, och som jag vill komma igång med här på tidningen. Jag måste börja med sig själv, skaffa mig kunskaper om frågan och en bild av hur det ser ut nu, för att kunna fortsätta med att diskutera hur tidningen bidrar. Förstärker vi bilden, eller motarbetar vi den?

Varför är det viktigt?

- Det är en nödvändighet, en demokratifråga, och viktig ur många aspekter. Hälften av våra läsare är kvinnor, och vi ska spegla samhället.

Snabbfakta Namn: Ingalill Sundhage Ålder: 55 Bor: Uddevalla sen 4 mån tillbaka Familj: en sen länge utflytta dotter 26 år o särbo Fritid: joggar läser umgås Gör på semestern: hälsar på syster varhelst hon i världen befinner sig Läser just nu: Guillou ordets makt och vanmakt Medievanor: P1 och papperstidning men längtar efter en e-tidning när skärmen är rullbar Medieovanor: kvällstidningens korsord