Det finns sprängkraft i materialet. Om det mönster som växer fram stämmer i slutändan, så är Hans Pandeya och hans företag ute på etiskt och kanske också juridiskt tunn is. Därför är det viktigt med noggrannhet, den skyldigheten har journalistiken mot dem man granskar - och skriver för. Därför är det svårbegripligt att Svensk Dagbladet som i går smutsar ner och devalverar sitt eget material med några anonyma kommentarer från nätet, mildast några lösa spekulationer, sämst på gränsen till förtal: som när "Jon" berömmer Svenskan som "avslöjar skojare vars enda syfte är att utan moral/skrupler berika sig själv." Det finns en tydlig men uppenbarligen inte självklart omfattad skillnad mellan kommentarer till material på nätet, inskriven av vem som helst, och det som trycks i en grundlagsskyddad tidning. I det här fallet adlar Svenskan kommentarerna till en del av ett viktigt material som ska göra läsarna mer upplysta och klokare.
Tanklöshet?
Eller är det så här Svenskan tycker om Hans Pandeya, en "kostymklädd bondfångare"?
