Personlig filtrering av informationsflödet är ett område som kommer att bli extremt intressant de kommande åren. Både ur affärs och samhällsperspektiv. De mediehus som kan dra nytta av detta och anpassa sitt erbjudande kommer att finnas kvar om tio år. De övriga får vara glada om de klarar sig fem. Det anser it-journalisten Johan Larsson.

Trots att den sociala webben låter vem som helst delta och gör det möjligt att helt strunta i traditionella medier, betalda redaktörer och journalister så är fortfarande någon form av publicistiskt urval som en kompass att navigera i nyhetsflödet med en jättetillgång för läsarna. Och detta har länge varit en snuttefilt för gammelmedier som intalat sig själva att ju mer information som finns desto mer behövs det journalistiska urvalet. Det är både fel och rätt. Urval behövs. Men publiken struntar för det mesta i om det är journalister som gör det. Urvalet kan lika gärna komma från grannen eller den gamla gymnasiekompisen. Och denna form av socialt redaktörskap håller helt på att förändra medielandskapet och kommer att fortsätta att göra det. Och här finns en stor möjlighet för professionella medier att lyckas fortsätta att motivera sin existens i framtiden. De måste bara bli bättre på att erbjuda läsarna exakt vad de vill ha.  Därför är det ganska nedslående att de sociala urvalstjänster som används på dagens mediesajter är så hopplöst banala. Vanligtvis handlar det om rent "följa flocken"-tänk som "mest klickat", "diggat", "hajpat" eller "skickat". Mest, mest, mest. Det håller inte. Det sociala urvalet måste bli bättre. Att, som Newsmill, och en del bloggar, fråga hur läsarna känner inför en artikel är lite bättre. Men inte så mycket. Vad bryr jag mig om att 2678 personer gillar en artikel om, säg, Katolska Kyrkan, att den är mest populär idag, när jag själv inte är ett dugg intresserad av påven. Eller av Britney eller Kronprinsessan för den delen. Det är intressant som kuriosa men inget som jag vill ska styra mina läsvanor. Jag, och där är jag inte ensam, när ju en förhoppning om att webben ska leda mig bort från minsta gemensamma nämnare-journalistiken. Jag vill att två eller tre personer som står mig nära ska gilla artikeln och att de dessutom intygar att den är jätterelevant för vad jag är intresserad av - och inte 15 000 tecken om deras händelsevis gemensamma intresse: trädgårdsodling (min uteplats består av trätrall och lämpar sig inte för potatisplantor). Det som behövs är verktyg som över hela webben håller reda på vad för slags media jag konsumerar i relation till mitt nätverk. Men inte bara det. Systemen måste vara listiga nog att förstå var mina intressen överlappar mina vänners och var de inte gör det. Annars blir det bara kompis-spam-sörja (Twitter är ju där redan) till slut ändå. Och just här finns en riktigt saftig utmaning för medierna och teknikföretagen. Personlig filtrering av informationsflödet är ett område som kommer att bli extremt intressant de kommande åren. Både ur affärs och samhällsperspektiv. De mediehus som lyckas dra nytta av detta och anpassa sitt erbjudande kommer att finnas kvar om tio år. De övriga får vara glada om de klarar sig fem. Max. Mer konkret: Facebook Connect, Google Friend Connect och Sign in with Twitter, initiativ som pekar klart i ovanstående riktning, är just nu det absolut viktigaste att testa och förstå för traditionella medier som vill fortsätta att vara relevanta 2019. Johan Larsson har i flera år bevakat nya medier och affärer på nätet som skribent och redaktör på Internetworld. Skriver även för Cap & Design och CIO Sweden.