Kjell Aamots beslut om att lämna sin post som koncernchef i Schibsted har redan nu lett till spekulationer om vem som ska efterträda honom. Ett starkt namn - kanske det starkaste - är Birger Magnus, som i dag är koncerndirektör i Schibsted. Andra kandidater till posten  är styrelseordföranden i Schibsted Sverige, Gunnar Strömblad, och koncernchefen i Media Norge, Didrik Munch.
Birger Magnus är Kjell Aamots ställföreträdare och har som koncerndirektör ansvar för Norge och koncernutveckling. Birger Magnus har varit anställd hos Schibsted sedan 1996 och intar en viktig roll i koncernledningen. Under senare tid har han styrt uppbyggnaden av Media Norge. Han har tidigare varit partner i McKinsey & Company; han är civilingenjör och har också en MBA från INSEAD Fontainebleau. Utan tvekan är Birger Magnus den starkaste kandidaten till att ta över efter Kjell Aamot. Men om Schibsted-styrelsen vill ha någon som ser med friska ögon på koncernens problem, kan man välja någon utifrån, kanske från Sverige. Gunnar Strömblad, styrelseordförande i Schibsted Sverige, kan vara en sådan person. Strömblad blev för tre år sedan koncerndirektör i Schibsted. Han har legat bakom framgången både för Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Gunnar Strömblad är visserligen djupt inne i Schibsted-sfären, men med sina erfarenheter från Sverige kan ha ändå vara en frisk fläkt i koncerntoppen. Didrik Munch, ny koncernchef i Media Norge, är en annan möjlig efterträdare till Kjell Aamot. Munch har tidigare varit vd i Bergens Tidende. Han har lång erfarenhet av medier och var en av de centrala personerna vid bildandet av Media Norge. Ett par outsiders kan också nämnas: Rolv Erik Ryssdal, som i dag är chef för Schibsted Classified Media, samt den tidigare affärsutvecklaren i Schibsted, Birger Steen, som under senare år haft toppjobb i Microsoft. STRID PÅ NYHEDSAVISEN I fjol stod det stora kriget mellan betaltidningarna och gratistidningarna i Danmark. Men nu visar det sig att det inte bara var en strid mellan tidningar; det utkämpades också en hård kamp mellan chefspersonerna på Nyhedsavisen, som var den gratistidning som utlöste det stora tidningskriget. I en ny bok om Nyhedsavisen, "Alt går efter planen - Sagaen om Nyhedsavisen", ger författarna en intressant inblick i livet på tidningen och i den process som ledde till tidningens undergång. Boken är skriven av journalisterna Rune Skyum-Nielsen, som  arbetade på Nyhedsavisen, Rasmus Karkow, Morten Runge och Niels Holst. David Trads var chefredaktör på Nyhedsavisen. Han var, enligt boken, i ständig konflikt med tidningens vd, Morten Nissen Nielsen. Mellan dessa båda stridstuppar rörde sig tidningens styrelseordförande, Svenn Dam, som en slags medlare. I samband med att Morten Lund, en av Skype-grundarna, blev ny ägare av Nyhedsavisen försökte David Trads att få Morten Nissen Nielsen avsatt som vd. David Trads tyckte att han själv passade bättre som vd, vid sidan av att också vara chefredaktör. Men David Trads talade för döva öron. Morten Lund, funderade aldrig på att ge Trads den dubbelfunktionen. När Trads insåg att han inte kunde övertala Lund gick han över till Berlingske Media. Dessförinnan hade både Svenn Dam och Morten Nissen Nielsen försökt att göra sig av med David Trads, men de vågade inte på grund av att hans namn förknippades så starkt med Nyhedsavisen. En annan nyhet som kommer fram i boken är att Morten Lund, som nu är i konkurs, sade nej tack till en miljoninvestering i Nyhedsavisen från en kinesisk finansman, Richard Li. Om Morten Lund hade accepterat denna investering kunde kanske Nyhedsavisen fortfarande ha varit vid liv i dag. Morten Lund valde i stället att till en skyhög ränta ta ett lån hos en isländsk bank. Därmed kunde han behålla sitt inflytandet över tidningen. TIDNINGSDÖD HOTAR I NORGE Världens tätaste tidningsland - efter Japan - är Norge. Men nu kan en omfattande tidningsdöd vara på väg. Den har börjat i Östfold, där A-pressen nu har lagt ned två tidningar: Moss Dagblad och Halden Dagblad. Om tio år väntas över hälften av landets 150 små, lokala tidningar vara försvunna, enligt mediebedömare. I Norge finns i dag 224 betaltidningar och 10-15 gratistidningar. De små, lokala tidningarna har hittills klarat sig bra; upplagorna har varit relativt stabila, liksom intäkterna. Men nu börjar även dessa 150 små tidningar känna av finanskrisen, som har slagit hårdare och betydligt fortare än någon kunde ha förutsett. Betaltidningen Moss Dagblad och gratistidningen Halden Dagblad är de första som dukar under på grund av finanskrisen. Men flera tidningar runt om i Norge ligger illa till, särskilt andratidningarna. Tidningskonsulent Erik Wilberg har gjort en undersökning om utvecklingen i den norska tidningsmarknaden under de första tre månaderna i år. Resultatet visar att krisen har slagit bredare än vad man hade trott och att fallet i annonseringen är omfattande för flertalet av tidningarna. Medieanalytiker Henrik Schultz i Argo Securities tror att hälften - kanske så många som två tredjedelar - av landets små tidningar kommer att försvinna under loppet av tio år. Uppfattningen om att lokaltidningar är en trygg hamn är fel, enligt Henrik Schultz. Om Schultz får rätt i sin prognos betyder det att mellan 70 och 100 tidningar kommer att vara borta i Norge om tio år. Därmed förlorar landet sannolikt också sin topposition bland de mest tidningsläsande nationerna i världen.