Vad betyder det? Jo, att priset för den spanska verksamheten var alldeles för högt. Totalt betalade Schibsted 5,7 miljarder för Trader 2006. Det "omotiverade" övervärdet är cirka 1,6 miljarder. Och denna överoptimism då man hanterar andras pengar - får företagsledningen stå till svars för den? Jag tar upp två frågor i det sammanhanget: För det första: Med de nya redovisningsreglerna för de börsnoterade bolagen är det räkenskapens dag varje årsbokslut. Revisorerna kommer att granska förvärvens uthålliga intjäningskapacitet. Och företagsledningarna måste vara beredda att försvara sina köp. Varför skall förvärven analyseras? När företagen gör förvärv och betalar mer än substansvärdet, bokförs övervärderingen som goodwill eller immateriella tillgångar. Ibland rör det sig om ganska stora poster i balansräkningarna. Förut skrevs goodwill av linjärt på till exempel 10 eller 20 år, och ingen brydde sig. Men med nya redovisningsregler (IFRS) infördes ett anglosaxiskt synsätt. Så länge de förvärvade företagen genererade tillräckligt stora kassaflöden så behövde man inte skriva av alls.
Men varje år skall kraften och storleken på framtida kassaflöden skärskådas, ett så kallat "impairment test". Beräkningen går till så att alla framtida kassaflöden tas fram år för år. Sedan omvandlas de till ett nuvärde med hjälp av en antagen ränta i dagens läge, kanske 10 procent, och summeras därefter. Den summan beskriver vad den förvärvade tillgången kommer att generera för överskott. Om den summan är lika med eller överträffar goodwillvärdet görs ingenting i bokföringen. Om summan är lägre än goodwillposten så skrivs den senare ned i motsvarande grad. Vilket Schibsted gjort i fallet med den spanska verksamheten - där pappersvarianten lades ner i november. Därmed minskar det egna kapitalet med samma summa. Men de immateriella värdena påverkar ju inte årets kassaflöde? Fel! Det är de framtida kassaflödena som bestämmer värdet. Faller de bort så uppstår två problem: Man gjort ett alldeles för dyrt förvärv, och så blir de framtida flödena tunnare. Dessa redovisningskrav är tvingande för noterade bolag, men är frivilliga för onoterade vilket jag tycker är mycket märkligt.
För det andra kan man analysera existerande goodwillvärden och se vilka antaganden om kassaflödet de bygger på. Låt oss med en förenklad kalkylmodell titta på Schibsted 2008, Bonnier 2007 och Stampen 2008. Jag antar en evig tidsserie och 10 procents kalkylränta.
Goodwillvärde Årligt förväntat kassaflöde genom förvärven Stampen 2,7 miljarder SEK 270 miljoner SEK Bonnier 9 miljarder 900 miljoner SEK Schibsted 7,6 miljarder NOK 760 miljoner NOK
Inga onoterade bolag är tvingade att lämna den linjära avskrivningen och införa impairment tests. Men Stampen har faktiskt fattat beslut om byte till IFRS. Vad som händer med Bonnier vet väl ingen. Sannolikt ingenting i det här hänseendet. Stora kav på kassaflödenas storlek som synes. Återstår att se hur tuffa revisorerna kommer att vara.
