Den 14 oktober får Kjell Häglund större delen av Expressens kulturuppslag för ett angrepp på antroposoferna. Rubriken - utan citattecken - är Kvacksalvare.
Kjell Häglund angriper antroposoferna genom att angripa tidskriften Filter och SVTs Rapport för hur de skildrar dem. Han skriver inledningsvis att de två medierna gör "naiv propaganda för en modernt uppsminkad 1800-talssekt av kristna kvacksalvare och astrologiflummare, efter att ha låtit researchen vila på material utsorterat av antroposoferna själva."
En sådan invektivkanonad med den rubriken och det utrymmet på Expressens kultursida lovar att artikeln kommer att vara väl bygd med bärande fakta. Men så är det inte alls. Inte ett enda konkret fall eller en enda undersökning underbygger alla skällsord. Texten har kvalitet som en i affekt hoptotad insändare - men ges legitimitet genom kulturredaktionens lansering.
Det dåliga journalistiska hantverket hos skribent och redaktörer leder till att jag undrar om det finns en undertext, att Kjell Häglund eller någon nära honom drabbats på ett eller annat sätt i kontakt med antroposoferna, eller att någon på Expressens kulturredaktion råkat ut för det samma. Trovärdigheten är svag.
I går, söndag, skriver Karin Bojs en kolumn i Dagens Nyheter med rubriken "Upp till bevis, antroposofer". Utifrån läkemedelslagstiftningen, undantaget som gäller antroposoferna, en aktuell EG-dom, definitionen av homeopatisk medicin, den läkeverksamhet antroposoferna bedriver och de läkemedel de använder kommer hon fram till att det är tid att antroposoferna låter grundligt, enligt lagkraven, testa sin läkemedel.
Väl underbyggt, återhållet och ändå tydligt. Bra journalistik. Eventuella kopplingar eller undertexter är oväsentliga. Jag som läsare blir inte misstänksam. I den likt en explosion expanderande journalistiken kan effektsökeri kännas som en nödvändighet för att överhuvudtaget få bredare plats. Men det är en fälla när stringens och trovärdighet kommer att skilja fungerande medier från surret.
