Det är jag inte. Det vi skriver där är - tekniskt sett - utanför den miljö och den domänadress vi registerat och som jag är utgivare för. Var och en av oss är istället personligen ansvariga. Den som kommenterar svarar för sig själv och jag blir inte ens medansvarig. Det är någon företagsledare i ett fjärran företag.
Detta är ett exempel på det rättsliga moras som den fantastiska, roliga men besvärliga nätvärlden blivit. Moraset blir en vansklig miljö eftersom ungängesvanorna inte satt sig så att folkvett råder: Förtal, smädanden, hot och hets förpestar. Rättsväsendet har inte resurser att utreda - vilket blivit uppenbart för var och en. Och eländet förvärras. Det finns flera skäl för medierna att räcka upp handen och markera att vi vill ha en annan ordning, att vi hävdar ensamansvaret. O Laglöshet och etisk vilda västern fläckar medier i stort. Att du kan bli smädad och förtalad, att det kan hetsas mot grupper mitt på en etablerad nyhetsförmedlares sajt, utan att utgivaren är ansvarig är bedrövligt - och rimligen obegripligt för gemene man. O Medierna kan etik och kan bidra med etisk folkbildning. En väg är att markera den etiska och rättsliga ambitionen. Så här skulle det kunna skrivas till exempel på Medievärldens sajt kopplat till kommentarer och chat: Debatten på Medievärldens sajt är öppen. Vi förhandsgranskar inte inlägg och kommentarer. En fri debatt bygger på hänsyn och de begränsningar som följer av yttrandefrihetsgrundlagen. Inlägg som inte följer reglerna tas omgående bort. Läsarna uppmanas att anmäla inlägg som inte följer reglerna. Medievärldens utgivare Anders Ahlberg ansvarar för allt som publiceras på sajten. Beslutet att inlägg efterhandsmodereras är aktivt och innebär att Medievärldens inställning är att utgivaren ansvarar också för dem. Hjälper det? Tryckfrihetsförordningen TF och Yttrandefrihetsgrundlagen YGL är skrivna utifrån situationen i början av 90-talet med ett givet publicerings eller sändningsögonblick. Att det skulle gå att ändra i datalagrat och förmedlat material såg lagstiftaren, men man kunde inte ana den omfattning och med den lätthet och självklarhet som det skulle ske i, femton år senare. Därför tar lagen inte hänsyn till att publicitet idag i långt högre grad är processer än avslutade påståenden. YGL gäller inte för kommentarsfunktioner eller chat på en i övrigt utgivarreglerad sajt om de inte förhandsgranskas. Där svarar var och en för sitt uttalande. Justitiekansler Göran Lambertz gör bedömningen att det inte hjälper att utgivaren deklarerar att det är ett aktivt val att efterhandsmoderera. Möjligen förtydligar det medansvaret, men inte mer. Och det hjälper inte heller att efterhandsmodereringen innebär att kommentarerna och chatinläggen återpubliceras och därmed är kontrollerade av utgivaren, menar Göran Lambertz. Så är det, men det ger underliga effekter, påpekar TUs tryckfrihetsexpert Per Hultengård: Om utgivaren kopierar kommentarerna och publicerar dem i tidningen, då hör de in under TF. Varför ska då inte samma sak gälla på nätet? Så här osäkert ska det inte vara. Göran Lambertz säger att det här kommer man att titta på i den pågående yttrandefrihetsutredningen. Till dess den är klar och lagstiftningen kan anpassas till verkligheten, kan vi utgivare högljutt hävda ansvaret och att våra arenor bejakar det fria flödet av åsikter och mena att de två kan förenas. Smäller det till med rättsprocess kopplat till en kommentar kan man ju kliva fram och agera tillsammans med den åtalade.
