Att Mats Dagerlind deltar i en debatt om näthat hos Publicistklubben hotar på inget sätt varken demokrati eller yttrandefrihet, skriver TÅ:s nyhetschef Marcus Melinder.

Jag är förutom nyhetschef också ideellt engagerad i Publicistklubben Södra Norrland. Arbetet är oavlönat och förutom att det är roligt att anordna intressanta debatter finns också ett annat övergripande syfte som går i linje med Publicistklubbens egna, hundraåriga statuter. Det vill säga att värna fri debatt och yttrandefrihet.

Publicistklubben har debatterat mediafrågor och pressetik i Sverige sedan 1874. Det är en lång tid. På sin hemsida skriver Publicistklubben att ”fri debatt är PK:s livsluft, alltså välkomnar vi alla som engagerar sig för det fria ordet.”

Så var ska de känsliga, uppseendeväckande och provocerande debatterna föras om inte hos Publicistklubben?

På måndag bjuder PK Stockholm in till debatt om näthat och hur detta påverkar journalisternas vardag? I panelen deltar författaren Katarina Mazetti, Aftonbladetreportern Linda Hjertén, Norrans politiska redaktör Sakine Madon och krönikören på Avpixlat Mats Dagerlind.

Och det är den sistnämnde som nu väcker diskussion. I en artikel på medievarlden.se ifrågasätter Mattias Irving, redaktör för nättidningen Dagens Seglora, Publicistklubbens beslut att låta Avpixlats krönikör delta i debatten. Han menar att Publicistklubben ”legitimerar konspirationsteorier och politisk extremism i den journalistiska opartiskhetens namn.”

Jag håller inte med Mattias Irving. Tankefelet som han gör här är att det sätts ett likhetstecken mellan att ”legitimera” och att ta en debatt. Att ta upp samhällsproblem till ytan och diskutera dem med alla inblandade betyder inte att man ”legitimerar” något alls. Det betyder bara att man erkänner och inser att det finns fler än ett perspektiv.

Rubriken till artikeln ger vid handen att det skulle vara ”aningslöst” av PK att bjuda in Mats Dagerlind. Ordet signalerar att PK låter sig luras i en fälla, att föreningen inte inser vilket misstag man gör och att detta möjligtvis är början på ett sluttande plan.

Demokrati och yttrandefrihet är två väldigt oformliga begrepp. De är svåra att greppa, utmanar hela tiden ens egna ideal och sviker ständigt om man själv inte är trogen. Men de är i grunden ”goda” företeelser. Men de kräver din ständiga uppmärksamhet och ger dig inget gratis.

Att Mats Dagerlind deltar i en debatt om näthat hos Publicistklubben hotar på inget sätt varken demokrati eller yttrandefrihet.

Det gör däremot föreställningen om att vissa åsikter kan tystas genom att man låtsas att de inte finns.