Nu ska jag dra lite fakta:
- Typinvandraren tillhör vid ankomst en urban välutbildad medelklass.
- Samtliga invandrargrupper (grupperat på region) har en högre utbildning i snitt än svenskfödda. Särskilt andelen högskoleutbildade sticker ut.
- De lägst utbildade invandrarna kommer från EU och de rika länderna.
- Trots detta får högskoleutbildade utlandsfödda män kvinnolöner.
- De flesta invandrarna från Mellanöstern och Nordafrika är inte muslimer.
- Det pågår ingen islamisering av Sverige. Åtminstone så sticker just muslimerna ut som den enda stora grupp som blir mindre religiös efter ankomst till Sverige, till skillnad från kristna och buddhister.
- Det är invandrarmän som har svårast att komma in på arbetsmarknaden, inte -kvinnor.
Däremot stämmer det att utlandsfödda mår sämre än svenskfödda, är mer trångbodda än svenskfödda och att 70 procent hyfsat nyanlända är överutbildade till sina jobb och att 10 procent skickar pengar tillbaka till ursprungslandet. Och att 14 procent av de troende muslimerna uppger sig ha blivit trakasserade.
Nope, det här är inget jag har hittat på. Jag citerar bara ur nyheten om vad som tycks vara den första forskningsstudien som på allvar tar reda på hur saker ligger till med integrationen istället för att snyta analyser ur näsan på opinions- och nyhetsplats. Stämmer siffrorna är det här integrationsdiskursiell dynamit.
Men det var väl för mycket begärt att branschen skulle plocka upp det här som dagens största nyhet i förrgår. (Kanske för att de som har mest åsikter om integration samtidigt är minst intresserade av att ta del av bevakningen från en av Sveriges tre största redaktioner som faktiskt bevakar invandringsrelaterade frågor? De övriga två finns också på Sveriges Radio).
Roligare då att bråka om en tramsrapport från Timbro som varken visar att det finns diskriminering eller att det inte finns diskriminering. Lättare så. För Timbro har ju alla en åsikt om.
Underlaget i Timbros studie: 21 personer. Stockholms universitet räknar med åtminstone 3500 djupintervjuade i sin…
Liknande analyser, men utan dessa nya rön, har för övrigt bloggen Vi i Sverige publicerat i flera år, konstant hänvisande till officiell statistik. Gå in där och förkovra er, vänner, ni som i över ett decennium självspäkande tjatat om vikten av mångfaldskompetens på redaktionerna men konsekvent ignorerat det som seriöst bevakningsområde. Jag utlovar en del två i serien “minoritetsnyheter som branschen ignorerar” de kommande dagarna.
Varför bryr sig ingen om hur det faktiskt ligger till? Tell me!
Fotnot: Artikelförfattaren är journalist men detta inlägg uttrycker personliga åsikter och tankar, och inte nödvändigtvis arbetsgivarens. Inlägget publicerades ursprungligen på yasmineelrafie.wordpress.com.
