Thorbjörn Larsson studerar sina medresenärers medievanor under en resa till USA.

Jag vaknade tidigt i morse, jag har jetlag.

När jag inte kunde somna om sträckte jag ut handen och hämtade min Ipad. Kollade några mail, snabbscannade Facebook och söndagsvädret. 

När klockan var fem minuter i sex laddade jag ner Aftonbladet på läsplattan

Både ledarsidan och kulturen handlade om den stundande rättegången mot Breivik, Jan Helins söndagskrönika om vikten att värna det fria ordet och Lena Mellins om vikten att kunna vara fri att använda motståndarens ord och göra dem till sina.

Jag ligger i sängen och bläddrar i min tidning. Som prenumerant på kvällstidningen får jag den direkt till sängen på morgonen och behöver inte gå upp och hämta den utanför dörren till lägenheten. 

Om man som jag ibland bor på landet och ibland i stan – och ibland är ute och reser är det svårt att prenumerera på en papperstidning.

Tidningarna följer inte sin prenumerant utan signalerar att här är ingen hemma när de staplas på varandra utanför dörren eller i brevlådan.

När jag läst Aftonbladet klickar jag på Aftonbladet.se och kollar om det hänt något sedan tidningen ”gick i tryck”.

På min startsida har jag flera tidningar; Expressen.se, DN.se, SvD.se och NA.se för att kunna läsa om vad som hänt ”hemma” i Bergslagen där jag växte upp.

Om jag bläddrar till nästa sida på plattan kommer jag till TV 4 Play, SVT Play och mediesajterna Medievärlden och de andra.

För några veckor sedan träffade jag ett tiotal norska mediechefer på en seminariestund i Gamla stan. Inför det mötet laddade jag ner och läste  under ett par veckor Tronderbladet och Adresseavisen. VG.se och NRK.no hade jag redan nedladdade.

Jag har just kommit hem från en resa till Las Vegas. Jag gjorde en snabb kontroll i planet, både dit och hem. Ungefär hälften av de som läste böcker läste pappersböcker, övriga e-böcker. Ganska många läste magasin och nästan ingen läste papperstidning på väg dit. 

Vid tre tillfällen under Las Vegasveckan var vi vid poolen på vårt jättelika hotell. Jag kollade varje gång och beteendet var likadant: av ett par hundra gäster läste ett tiotal kvinnor – och en man! – magasin.  Några fler läste på sin Kindle eller Ipad men de flesta sysslade med sina mobiltelefoner: lyssnade på musik, spelade, läste, sms:ade , var ”sociala”, fotograferade.

Jag berättade om mina betraktelser  för en vän och kollega sista dagen vid poolen och då – i samma stund -  upptäckte vi tillsammans en äldre man som läste en papperstidning.

Så ännu är inte papperstidningen död!

Men våra beteenden har förändrats. 

Det fria ordet flyger i stort sett oförhindrat över världen. Ordens skapare kan vara vem eller vilka som helst. Det som sägs, skrivs och visas behöver inte vara sant. Vem ska kolla det?

Som mottagare och deltagare i den digitala världen behöver vi känna trygghet och tillit. Därför är professionella avsändare lika viktiga som någonsin.

I den digitala världen krävs ansvariga utgivare som värnar det fria ordet.