Nitiska myndigheter som struntar i regelverket och redaktioner med slappa rutiner utgör en fara för meddelarfriheten, menar Nils Funcke.

Nitiska myndigheter som struntar i eller glider på regelverket och redaktioner med slappa rutiner. Var för sig utgör de en fara i det enskilda fallet och för meddelarfriheten. Den samverkande effekten blir mer än dubbelt förödande och riskerar att ödelägga hela systemet med källors rätt till anonymitet.
 
Här krävs rättfram kritik och hårda nypor.
 
JO Hans-Gunnar Axberger står för nyporna. I ett aktuellt beslut går JO hårt åt Tullverket. I en aktion som samordnades med tullen i flera andra EU-länder kontrollerade svenska tullen i mars 2011 ett antal resenärer från Thailand. Datorer, mobiltelefoner och dataminnen skannades för att se om någon av resenärerna innehade barnpornografiska bilder.
 
En av de 28 personer med "riskprofil" som kontrollerades på Arlanda var journalist. Trots protester och förklaringar att datorn innehöll källskyddat material togs även hans två datorer, telefon och ett antal fickminnen omhand under en timma. Han fick inte närvara när skanningen genomfördes av personal från rikskriminalen. Tullverket motiverar det med att det fanns en risk att de som kontrollerades skulle förstå vad tullen letade efter och eventuellt varna andra resenärer som hade barnpornografi i bagaget. Lokalen där datorerna skannades var också för liten för att fler än teknikern skulle få rum.
 
Tullverket avvek därmed från sin egen instruktion om att innehavaren ska vara närvarande vid kontroll av bagage. När det finns skälig anledning att tro på den som säger att hans eller hennes dator innehåller källskyddat material är närvarorätten enligt Axbergers uppfattning "i det närmaste ovillkorlig".
 
Att tulla på rättssäkerhet, integritet och det grundlagsfästa källskyddet förtjänar vass kritik. JO ger inte mycket för tullens hemlighetsmakeriet som i kombination med bristande dokumentation och hänvisning till för liten lokal framstår som en "efterhandskonstruktion".
 
Det finns en "åklagaretik" om hur undersökningen av datorer i brottmål ska göras i de fall de även kan tänkas innehålla uppgifter som personer lämnat i skydd av grundlagen. Etiken har tagits fram av Riksåklagaren och är inte alls så oäven i sak. Men det saknas en lag som kan tygla myndigheter som Tullverket. I förundersökningsutredning (SOU 2011:45) finns förslag som skulle ge ett lagstadgat skydd för källskyddat material i bl.a. datorer. Men än så länge samlar utredningen damm på justitiedepartementet
 
Om nu myndigheterna ska tyglas bör journalister och redaktioner dresseras. Ett antal exempel på senare tid indikerar att en slapphet breder ut sig, vill man vara snäll kan man beskriva attityden som slentrianmässig med inslag av godtrogenhet. Ett av de exempel jag tänker på är utgivaren för Norra Skåne, som fällts för brott mot tystnadsplikten. Ett annat gäller JK:s pågående förundersökning mot Göteborgs-Posten för att tidningen röjt identiteten på en kvinna som hävdar att hon blivit lovad anonymitet. Det finns också i kölvattnet av Saudiaffären frågeställningar om hanteringen av källor och uppgifter som i sinom tid behöver diskuteras.
 
Alla journalister och i synnerhet de som passerar landsgränser och tullstationer måste vidta tillräckliga åtgärder så att deras källor inte röjs. I fallet med barnpornografiräden på Arlanda hade det räckt med att ha ett dataminne i fickan eller runt halsen. För att ta del av något som bärs i kläderna eller på kroppen krävs att det finns konkreta misstankar mot personen. Då räcker det inte med att någon råkar passa in i en viss "profil".
 
Med risk för att bli vederlagd av verkligheten vill jag hävda att svenska myndigheter har hyfsad kännedom om regelverket och i stort följer det. Men det är mer än man kan säga om myndigheterna i många andra länder. Det duger inte att tro att ett okrypterat USB-minne som dinglar likt en amulett runt halsen är skyddat från nitiska säkerhetstjänster och tullare.
 
För att vara på den säkra sidan bör svenska journalister agera som om de alltid befinner sig i Vitryssland eller Syrien när det gäller att vidta åtgärder för att skydda sina källor. Alltså även när de är i Sverige omgivna av hyggliga svenska tullare, välkammade Säpomän och vakande justitieombudsmän.