Stefan Melesko, docent i medieekonomi, har analyserat medieföretagens utveckling på börserna i Sverige, Finland, Norge, Tyskland, Frankrike och Storbritannien. (Uppdaterad med tabell)

I Sverige gick börsen ned med cirka 16 procent förra året och även ute i Europa pekade siffrorna nedåt. Börsutvecklingen påverkas av en rad faktorer:

  • BNP-utvecklingen och den globala ekonomin
  • Inflationstakten och penningpolitiken (bland annat räntan)
  • Börsbolagens vinstrapporter och prognoser
  • Den lokala valutans vikt, ju mindre desto känsligare
  • Den politiska stabiliteten
  • Enskilda branschers känslighet för struktur- och konjunkturförändringar
  • Slumpen och aktörernas nycker

Hur har de börsnoterade medieföretagens kursprestationer varit jämfört med börsen i sin helhet? Man kan ha andra förväntningar på medieföretags aktier jämfört med den allmänna kursutvecklingen. Här är några hypoteser kring medieföretagens aktiekurser:

  • Medieföretagens kurser bör i huvudsak utvecklas sämre än marknaden i genomsnitt därför att deras resultat ofta speglar konjunkturväxlingarna med större amplitud speciellt i nedgångsfasen.
  • Medieföretagen är oftast små aktörer på börsen och omsättningen av deras aktier är låg. Det innebär att enstaka störningar sannolikt får större effekter på deras kurser. De poster som byter ägare kan också vara begränsade och det påverkar prisbilden på aktien.
  • I orostider väljer placerarna större, mer kända och mer spridda aktier. Inte någonstans brukar medieaktier rekommenderas som säkra placeringar i orostider.
  • Olika kategorier medieföretag påverkas olika mycket av de pågående strukturförändringarna i branschen.
  • Ett medieföretag med spridning över flera huvudmediekategorier får sannolikt en stabilare kursutveckling och ligger närmare index. 
  • Gammelmedieföretagen, i första hand ”print”, tappar mer än digitalt orienterade företag, eftersom de förra bedöms vara på nedåtgående. Erfarenheterna från USA pekar i den riktningen.

Hur såg det då ut 2011?  

(Några siffror i tabellen grundas på avrundningar eller bedömningar. Ingenting som påverkar rangordningar eller slutsatser)

Det är tydligt att kurserna för medieföretagen med några få undantag utvecklats sämre än för börserna generellt, men man måste komma ihåg att kurserna bara till en del speglar lönsamheten för det aktuella året. Inte minst förväntningarna på framtiden spelar säkert en central roll.

Varför har då medieföretagens aktier gått sämre än börserna genomsnittligt? Och hur skall det uppfattas? Stämmer hypoteserna?

  • Det är svårt att se om enstaka störningar kan ha påverkat, men självfallet begränsar posternas storlek och ofta ganska låsta majoritetsägarpositioner möjligheterna att följa med i marknadernas generella utveckling
  • Att det är stor skillnad mellan de olika börserna bekräftar delvis att marknader inom begränsade valutaområden klarar sig sämre.
  • ”Print” verkar möta större svårigheter generellt än andra mediegrupper. De största förlorarna finns inom den kategorin, till exempel Metro, Trinity Mirror, Sanoma och Johnston för att nämna några. Daily Mail framstår med bara -16 procent som något av klassens ljus. Schibsted? Det återkommer vi till!
  • Det som är förvånande är att traditionella tv-företag klarar sig nästan lika dåligt som pressmedieföretagen. Se på TF1, MTG och ProSieben. De engelska BskyB- och ITV-aktierna  ligger dock över FTSE:s allmänna aktieindex.

Jag har valt att lyfta fram tre medieföretag som går lika bra eller bättre än sina lokala index: Pearson (moderbolag till bland annat Financial Times), Alma Media och Schibsted. 

Varför? De har en tydlig spridning av riskerna. I Pearsons fall är till exempel divisionen för undervisningsmaterial och den för bokutgivning (Penguin) större än affärsutgivnignen med FT och delägda Economist som viktiga komponenter. Koncernen har trots allt ingen tydlig inriktning eller överflyttning till digitala verksamheter, vilket är anmärkningsvärt. 

För Alma finns dels en spridning geografiskt för dagstidningarna, dels en orientering mot digitala lösningar. 

För Schibsted är läget delvis annorlunda. Schibsted har en markerad diversifiering till olika mediekategorier, inte minst en ökad tonvikt på digitala medier, där framgångar med nyhetsförmedling på nätet är påtagliga. Säkert är detta en förklaring till Schibsteds börsframgång.

Riskspridningen som åtgärd för att vårda aktiekursen och göra sig mer opåverkbar i ”dåliga tider” behöver inte nödvändigtvis begränsa sig till medieknutna verksamheter utan också förvärv av vissa typer av tjänsteföretag ligger nära till hands. I synnerhet om dessa har en affärslogik som kan förstås och utvecklas av medieföretagens företagsledningar. Dessutom understryker den strategin behovet av aktiekursvård. Den egna aktien som kan användas som betalningsmedel vid förvärv bör ju vara så mycket värd som möjligt.