Crystal Cox i Montana USA såg sig själv som en undersökande bloggar. En av många publicister i det nya medielandskapet. I ett förtalsmål mot en advokat sökte hon skydd bakom den lag som ger medierna ett visst skydd mot åtal för förtal. Sådana lagar finns i 39 av delstaterna och ett distrikt.
Men hennes självbild hjälpte föga. Argumenten bet inte på domaren i Oregon. Cox saknade journalistutbildning, hon hade inget presskort eller någon dokumenterad journalistisk erfarenhet. Därtill arbetade hon inte för något medieföretag och kontaktade heller inte den hon skrivit om och bevarade heller inte några anteckningar.
Kort och gott. Cox var inte journalist och skyddslagen var därmed inte avsedd för henne verksamhet. Istället kallades hon av vissa för ”a crazy lady with WordPress”, en tokig dam med ett bloggverktyg.
Visserligen har Cox och alla andra bloggare ett starkt skydd i USA:s konstitution. Första tilläget gör inte skillnad på en tv-kanal som CNN och en enskild som bloggar på sin fritid någon timma per vecka. Men när det gäller de lagar som reglerar detaljerna kring rättigheterna som de som ger ett visst skydd vid förtalsmål är inte rättvisan längre blind. Som alltid sitter djävulen i detaljerna.
Tillämpningen av skyddslagen är inte det enda exemplet. Nyligen öppnade ytterligare en delstat i USA för fotografering från domstolsförhandlingar, men bara för etablerade medier.
Domen mot Cox satte igång en diskussion i USA om vem som ska räknas som journalist. Och om de lagar som stiftades före Internets intåg ska omfatta alla och inte bara ta sikte på journalister.
I Sverige finns även detaljerna om hur tryck- och yttrandefriheten ska utövas på grundlagsnivå, till exempel vad som gäller i förtalsmål. Där görs ingen skillnad mellan den ensamma, måhända tokiga, bloggaren och etablerade mediehus som Bonniers eller mellan den professionelle journalisten och skoltidningsredaktören. Lagarna gäller ”var och en” och alla som använder de medietekniker, massmedier, som faller inom grundlagarnas område döms enligt samma måttstock. Rättigheterna och skyldigheterna är desamma t.ex. när det gäller rätten att ta emot meddelanden eller anskaffa uppgifter.
Tryck- och yttrandefriheten är en medborgerlig rättighet. Punkt.
Punkt, men inte slut. För även här i Sverige har vi genom EU dragits in i den snårskog som uppstår när begrepp som ”journalist” ska definieras. Personuppgiftslagen (PuL) är vår uttolkning av EU:s dataskyddsdirektiv. Lagen gör undantag för ”journalistisk verksamhet” när det gäller hanteringen av personuppgifter. Genom den så kallade Ramsbrodomen har Högsta Domstolen gett begreppet en vid tolkning. Men att det överhuvudtaget varit nödvändigt att tolka begreppet ”journalistisk verksamhet” är ett tydligt tecken på att lagen är en styggelse, i vart fall i sin nuvarande skepnad.
Skråväsendet skyddade skräddare, borstbindare, bokbindare, guldsmeder och en rad andra hantverkare. Bara de som tillhörde skrået och gått från lärling till gesäll och blivit mäster fick utöva yrket.
Systemet lade en förlamande hand över ekonomin. Nya idéer och arbetssätt kunde inte utmana de gamla. Skråsystemet avskaffades i mitten av 1800-talet. Näringsfrihet infördes i riket. Visserligen lever det kvar inom vissa yrken men då som utbildningssystem inte som privilegiesystem. Den som har en kam, en stol och en sax kan starta en salong.
Samtidigt som skråsystemet gick i graven fortsatte avregleringen av mediemarknaden. De regler som i detalj styrt vem som fick driva ett tryckeri och var det fick lokaliseras avskaffades. Rester av den strikta kontrollen fanns kvar länge. Först med grundlagsändringarna 1976 avskaffades de sista regleringarna.
De regler som i detalj styrt vem som fick driva ett tryckeri och var det fick lokaliseras avskaffades. Rester av den strikta kontrollen fanns kvar länge och först 1976 avskaffades de sista regleringarna med krav på att tryckeriverksamheter skulle anmälas till länsstyrelsen.
Precis som att det räcker med en sax och en kam för att bli ”frisör” räcker det med en dator och ett internetabonnemang för att verka som ”journalist”. Den som använder ett grundlagsskyddat medium, till exempel en webbplats med utgivningsbevis kan göra lång näsa åt personuppgiftslagen och riskerar inte att särbehandlas som Crystal Cox.
Den svenska grundlagsregleringen av tryck- och yttrandefriheten är så långt man kan tänka sig från skråtänkande. Medborgerliga rättigheter bör förbli medborgerliga.
