Stefan Melesko har jämfört hur framgångsrika mediekoncernerna varit med sina förvärv.

Blev ett företagsköp framgångsrikt eller betalade man för mycket? Det senare är mycket vanligt. Enligt amerikanska studier se t.ex. Eccles, R.G., Lanes, K.L. & Wilson, T.C Are you paying too much for that acquisition?, Harvard Business Review . (Jul/Aug 1999), blir prislappen i majoriteten av fallen vid förvärv för hög, i synnerhet om budgivningen sker mellan många parter. Synergierna räcker inte till. 

Hur ser det ut i några av våra svenska fall? Jag hade tänkt göra några jämförelser mellan Stampen, Mittmedia och NTM. Alla uppgifter hämtade ur företagens egna årsredovisningar

Jag kommer att för min utvärdering av några förvärv använda mig av goodwillvärden och kassaflöden. Om ett företag köps till ett högre pris än dess substansvärde så uppstår hos det köpande företaget en goodwillpost, som väl egentligen speglar förhoppningar om vilka synergier som kan hämtas hem under en längre tidsperiod omräknat till nuvärde. 

Hur hanterar företagen sin goodwill? Enligt klassisk medieföretagsteknik så skriver man av goodwillen på 10-20 år, som vilken tillgång som helst, helt oberoende av hur själva synergierna plockas fram. Men om ett bolag är börsnoterat eller frivilligt väljer att göra det så följer man IFRS-regler, där goodwillen inte skrivs årsvis utan tas upp till bedömning varje år. Och kan ledningen visa att framtida kassaflöden diskonterat till nuvärde motiverar goodwillens storlek, så behöver den inte justeras. Men nedskrivningar eller hela bortskrivningar kan ske mycket drastiskt om kassaflödena inte räcker för att motivera goodwillen. Därmed kan man säga att IFRS-bedömningen faktiskt är en bra utvärdering av om ett företag betalat för mycket eller inte. Ingen nedskrivning betyder att priset inte var för högt. 

Av de aktuella företagen är det bara Stampen som tillämpar IFRS redovisning från och med 2009, men också 2008 har i efterhand anpassats till IFRS-reglerna. 

För dessa år blev resultatet en synnerligen obetydlig nedskrivning med tanke på goodwillens storlek. Det betyder att slutsatsen i stort blir att Stampen inte betalat för mycket för sina förvärv! Och redovisningen är mycket detaljerad både vad gäller affärsområdenas diskonterade kassaflöden och parametrarna för beräkningarna. 

Beräkningarna för analysen av de andra två företagens förvärv måste vi själva genomföra. För det första använder de inte IFRS, vilket betyder att de mekaniskt skriver av goodwillen på 20 år oavsett utveckling eller verklighet. För det andra är redovisningen inte så öppen som Stampens. För Mittmedia ser det ut som följer (kassaflödet approximerat till rörelseresultat före avskrivningar)

Om vi räknar med att kassaflödet skall komma under 20 år (lång tid) blir det genomsnittliga kravet med 10 procents ränta i storleksordningen minst 47 miljoner kronor per år. Det verkar mycket avlägset. Gapet är synnerligen stort som synes. Och några övergripande synergier i koncernen är inte framträdande. Slutsatsen blir således att Mittmedia betalade ett alldeles för högt pris för Dalarnas Tidningar.

Och NTM? Lite svårare att spåra. Corren finns inte kvar som eget driftsbolag. Men goodwillvärdet för förvärvet är drygt 700 miljoner. Med motsvarande räkneoperation som för Mittmedia blir kravet på Correns kassaflöde cirka 82 miljoner per år. Inte helt orimligt men svårt att realisera enligt mitt förmenande, då Correns resultat före avskrivningar under perioden 2004-2007 genomsnittligt varit drygt 60 miljoner per år. I NTM:s fall tillkommer dessutom ett omfattande samarbete med Corren före förvärvet och sannolikt blir till exempel investeringar i den från början gemensamt ägda produktionsanläggningen rationellare efter förvärvet än utan ett sådant. Expansion av den lokala tv-satsningen vinner säkert också på köpet och därmed samordningen mellan orterna.

Sammanfattningen blir då att Stampen faktiskt framstår som den mest måttfulla förvärvaren av de tre. Men kanske framför allt för Mittmedias del bör man komma ihåg att ett av det i tidigare inlägg redovisade motiven för förvärv och fusioner kan kompensera för ett för högt förvärvspris och till slut påverka beslutsfattandet: Bygga imperier eller monument över företagsledningarna.