Skippa nyhetsverksamheten på nätet. Lägg ned vk.se och bli första tidningen i landet som ”vågar ta steget”, skriver Västerbottens-Kurirens tidigare chefredaktör Lasse Westerlund.

Vart är Västerbottens-Kuriren på väg?  Som uråldrig och säg gärna gammalmodig tidningsmakare ställer jag frågan. Eftersom jag under de senaste 10-15 åren sett en trend inom tidningsvärlden som jag anser vara papperstidningens långsamma död. Och det tycker jag givetvis är tråkigt, att den helt ska försvinna.

Skälet till papperstidningens sakta tillkortakommande är givetvis den nya tekniken som gör att läsarna inte behöver köpa tidningen längre, läsaren får sina nyheter – om än i kortformat – via nätet där tidningarna beredvilligt ställer upp med nyhetsnotiser utan att ta betalt för dem. Varför i hela friden ska man köpa nyheter när man får dem gratis?

Situationen  är olika för olika tidningar men om man ska titta specifikt på VK –och det gör jag gärna efter att ha varit anställd i 24 år på tidningen – kan man konstatera att tidningen hängt med i utvecklingen  som man säger. Satsat resurser på nätnyheter och nästan månad för månad stolt redovisat hur många besökare som varit inne och kollat. Lika pigga att redovisa hur mycket  papperstidningens upplaga sjunkit under samma period har man inte varit. Men faktum är att VK har förlorat cirka en fjärdedel av upplagan sedan satsningen på omhuldade vk.se lanserades och  det har givetvis gjort att ledningen måste tänka till.

Uppköpet av tidigare konkurrenten VF blev första steget. Naturligtvis för att rädda VF men samtidigt för att rädda distributionsstödet  som utgår till tidningar som samdistribuerar sina tidningar (uppgick i fjol till drygt 1.3 milj för båda tidningarna). Hade VF lagts ned pga olönsamhet hade det stödet försvunnit. Dessutom räddades VF:s driftsstöd till koncernen (i fjol 16.9 milj).

Nästa steg blev att flytta ihop. I dag sitter de forna konkurrenterna i knä på varandra.  De forna konkurrensen är borta. Journalister och fotografer anställda av VK får se sina artiklar och bilder i VF. Och tvärtom. Mångfalden, som är en förutsättning för presstödet har försvunnit. Inte konstigt att presstödsnämnden ifrågasätter bidraget.

Skulle presstödet för VF försvinna är sannolikt VF:s öde beseglat. Därmed försvinnner också distributionsstödet. Jag vill givetvis inte påstå att dessa båda statliga stödpengar är avgörande för VK:s framtid, inte alls. Koncernen har ju börjat satsa på fastighetsaffärer (tillsammans med Umeås ”starke man”) och kanske är det där framtiden ligger, att fastigheterna kan hålla koncernen under armarna för fortsatt överlevnad.

Men jag vill komma med ett annat något radikalt förslag: Skippa nyhetsverksamheten på nätet. Lägg ned vk.se och bli första tidningen i landet som ”vågar ta steget”.  Jag anser att dagstidningarna i Sverige har ryckts med i en näthausse som undan för undan blir ödesdiger. Det är ”modernt” och ”framåtsyftande” att satsa resurser på nätet. ”Vi kan inte låta tåget gå utan att hänga på”. ”Alla andra satsar ju på nättidningar, så det kan väl inte vara fel”!

Resultatet ser man nu. Tidningar får dra ned på personal, kvaliten på tidningarna kommer sannolikt  att försämras och de traditionella läsarna blir bara färre och färre (som utveckli ngen är just nu). 

När man diskuterar det något radikala (?) förslaget att lägga ned nättidningen säger dess tillskyndare: Om vi lägger av kommer andra aktörer att ta över. Högst osannolikt säger jag. I VK:s fall är situationen denna: VK(med eller utan VF) har en unik ställning i Västerbotten. Ingen annan har VK:s organisation att inhämta nyheter i länet. Har kontakter som är svåra för att inte säga omöjliga av ”någon annan”  att ta över. Och vem skulle vara så tokig att satsa på en nättidning som man inte har möjlighet att ta betalt för?

Nej, satsa de resurser som idag läggs på nättidningen på att göra en BRA papperstidning och sikta på att få tillbaka alla förlorade läsare. Jag tror nämligen att folk vill ha nyheter och tvingas man betala för dem så gör man det. Då skulle koncernen kanske klara sig på egna bedrifter utan att behöva beblanda sig med allehanda andra  verksamheter.

Men nätet då? Jodå, det kommer att utvecklas. Givetvis. Men redan i dag är det inte nyheter som är nätets huvudverksamhet så att säga, mest handlar det om skvaller och oväsentligheter. Nyheterna tillhör fortfarande i mycket stor utsträckning  mediaföretagen. Och bör så göra. Alltså borde  nätet  inte vara någon konkurrent till tidningarna. Det är snarare tidningarna som gjort nyttjandet av nätet till en konkurrent.

Om VK skulle våga ta förslaget  om  slopandet av nättidningen på allvar – säg under en provperiod på tre år – är jag övertygad om  att andra tidningsföretag i alla fall skulle tänka till och kanske  gå i samma spår. Och på så sätt kanske rädda papperstidningen!