Än en gång vill Mårten Schultz begränsa meddelarfriheten. Han vill att den inte ska omfatta brottsutredningar, utom i de fall då det är rimligt att poliser och andra ”läcker” uppgifter till media. Det är ett dåligt och klåfingrigt förslag,.
Om Mårten Schultz får bestämma så kan inte en uppgiftslämnare i förväg veta om det är proportionellt rimligt att ha kontakt med media. Anonymiteten kan inte garanteras eftersom ingen vet om efterforskningsförbudet ska gälla. Detta är rättsosäkert och leder sannolikt till att få vill eller vågar lämna uppgifter till media.
Vem ska göra den proportionalitetsbedömning Mårten Schultz föreslår? Är det polisen vars ineffektivitet kanske avslöjas, eller en domstol som i efterhand när själva målet avgjorts ska pröva vad som är rimligt att berätta om polisens arbete?
I en demokrati är det ansvarige utgivaren inte en statlig myndighet, som ska avgöra vad som kan publiceras i media.
Det är viktigt att media kan granska polisens verksamhet, frihetsberövanden och annat som kan ha betydelse för hur det går i brottmål. Jag tycker att det är oacceptabelt om allmänheten istället ska vara hänvisad till polisens egna presskommunikéer.
Mårten Schultz kallar försvaret av meddelarfriheten för meddelarfrihetsfundamentalism. Jag antar att det är tänkt att låta nedlåtande. Men efter att på måndagen ha deltagit i ett europeiskt seminarium i riksdagen om yttrande– och pressfriheten i Europa är jag stolt över att kallas yttrandefrihetsfundamentalist.
Vid seminariet gavs exempel på inskränkningar i yttrande– och pressfriheten runt om i Europa, värst är läget i Turkiet och Ungern.
Vi ska vara stolta och värna vår öppenhet och tryckfrihetslagstiftning. Tyvärr har den under senare år, bland annat till följd av EU–rätten, begränsats med en all mer omfattande svensk sekretesslagstiftning.
Tyvärr befinner vi oss på ett sluttande plan där allmänhetens rätt att få insyn i hur myndigheterna sköter sin verksamhet allt mer ifrågasätts.
Vi måste säga nej till myndigheters önskan om att få vara mer hemliga och tillfälliga politiska opinioner som ifrågasätter pressfriheten. Det offentliga rummet får inte krympa mer, det behöver tvärtom bli större. Då behöver vi slå vakt om meddelarfriheten.
