För det första sitter jag inte som ledamot i konstitutionsutskottet och har alltså ingenting med utskottets prövning och hantering av min anmälan att göra. Att då påstå att jag skulle ha förhandlat med SD är alltså helt gripet ur luften och bara till för att smutskasta mig och framför allt KU: s yttrande angående förhandsprövningen av public service framtida innovationer. Detta känner säkert även de moderata ledamöterna till.
Att SD har möjlighet, precis som andra partier, att ansluta sig till en motion, en reservation eller som i det här fallet ett yttrande i KU, hör till spelets regler i en folkvald riksdag. Finns kanske anledning att påminna att vi har en minoritetsregering som i 97 procent av alla omröstningar i riskdagen stöds av SD.
Med en rallarsving utdelad i blindo påstås att Vänsterpartiet skulle ha förbjudit internet om vi hade haft chansen är ju inte ens värt att bemöta och jag avstår därför att göra det.
Intressantare är kanske att diskutera vad som är fria och oberoende medier. Enligt författarna tycks fria och obundna medier endast vara de som har kommersiella ägare. Vill då påpeka att vi är starka försvarare av exempelvis presstödet som just går till kommersiella tidningar, i papper eller på webben. Vi tycker det är viktigt att många röster får en möjlighet att höras även de som inte klarar sig i den kommersiella konkurrensen. Vi tycker det är beklagligt att regeringen inskränkt stödet för tidskrifter med inriktning på samhällsdebatt, social rättvisa och solidaritet. Public service är, och ska vara, oberoende och inte utsatta för vare sig annonsörers eller politikers påtryckningar. Inte med ett ord diskuterar artikelförfattarna detta faktum och att en förhandsgranskning av på vilka så kallade plattformar public service ska få publicera innehåll riskerar att rubba detta oberoende.
Trist att Lars Beckman och Carl-Oskar Bohlin inte klarar av att debattera sakfrågan. Lika trist är det att kulturministern avböjt att ge sin syn på saken på Medievärldens fria och oberoende debattforum.
