I stora delar av Afrika är mobilen den viktigaste mediekanalen och mediejättar som Facebook och Google erbjuder gratis datatrafik respektive sms för att slå sig in. Det skriver Kristina Bürén som jobbar med Wan-Ifra:s projekt "Mobile News for Africa".

I stora delar av Afrika är mobilen idag inte bara en telefon utan även en betalkanal och en mycket viktig informationskälla för många människor. Så viktig att mobilen av många medieföretag i regionen anses vara den enda kanalen för att nå ut till den breda massan med information. Denna utveckling ligger till grund för Wan-Ifra:s projekt ”Mobile news for Africa”, som jag jobbat med under våren.

Mobilens stora betydelse i regionen visade sig vid presidentvalet i Uganda i februari i år. Mest minnesvärt var kanske användningen av ”robocalls”. Presidenten sedan 25 år, Yoweri Museveni, som siktat på en folklig ton, gav sin kampanj en personlig touch genom ett inspelat meddelande till ett stort antal mobilanvändare där mottagaren uppmanades att ”rösta på mannen i hatten”, vilket gladde många mottagare som genast rusade över till vänner och bekanta för att berätta om hur de just tagit emot ett personligt samtal från presidenten.

Flera välgörenhetsorganisationer använde sig av sms-tips för att exempelvis samla in data från röstningsstationer, och UgandaWatch, en tipslinje dit allmänheten kunde rapportera in valfusk, mutor, röstköp och oroligheter i samband med valet fick in över tiotusen meddelanden. Rapporterna följdes sedan upp av frivilliga som på en sajt kartlade vad som ägt rum och var, med syftet att kunna belysa problematiken. Tekniken för UgandaWatch växte fram i samband med valet i Kenya 2008, då det bröt ut en våg av oroligheter. Då användes det för att kartlägga en pågående kris, till skillnad från i Uganda då det användes som ett varningssystem för att på ett tidigt stadium begränsa eventuella oroligheter. Dagstidningar och medieföretag i Uganda använde mobila tjänster för att göra barometrar bland sina läsare och för att samla in rapporter från journalister under själva valdagen.

Valet i Uganda ägde rum samtidigt som revolutionen i Egypten och Tunisien, och förberedelsen i Uganda var massiv inför valdagen. Uganda Communications Commission hade varnat tjänsteleverantörer och operatörer för att leverera sms som innehöll ord som “bullet”, “Egypt”, “police” or “people power” för att undvika alla försök att samla till uppror. En rekommendation som realiserades när det största oppositionspartiet sände ut ett masssms med texten: “First Muhammed of Tunisia, then Mubarak of Egypt, will Museveni of Uganda be next?”. Meddelandet stoppades och nådde bara ett hundratal personer. Men de befarade oroligheterna i efterdyningarna av valet uteblev. 

Mobiltelefoni är idag en av de främsta informations- och kommunikationsplattformarna i många utvecklingsländer och i Afrika växer mobilpenetrationen med 70 procent årligen. Men här gäller fortfarande mycket enkel teknik. Vi i väst pratar Ipad, applikationer och Android men i Afrika är det mesta textbaserat, ofta i form av sms, som rubriker via sms eller att ta in nyhetstips via mobilen. Men man har hittat smarta former för att på ett ekonomiskt hållbart sätt utnyttja begränsningarna. Exempelvis använde sig reportrar som bidrog till ”UgandaWatch” av ett kodsystem för plats och typ av valorolighet – för att maximera utnyttjandet av de 160 tillgängliga tecknen i ett sms. 

Diskussionen om intäktsdelning och villkoren för innehållsleverantörer när det gäller premium sms som vi för länge sedan tröttnat på här i Sverige, är högaktuell i Afrika och utgör ett stort problem för tidningarna. Mobiloperatörerna behåller cirka 60 procent av intäkterna, och aspirerar på mer, resten delas mellan innehålls- och systemleverantörer. Att ta betalt för mobilt innehåll av användarna har visat sig vara problematiskt, då de flesta användare saknar pengar på sina kontantkort, och bara laddar bara in den summa som krävs för att kunna genomföra nästa samtal. Medieföretag som vill ta betalt för mobilt innehåll rapporter om att ca 30 procent av betalningarna går igenom. Man har även börjat införa uppdelning av betalningar – istället för att ta betalt exempelvis för en ringsignal i ett svep, delas betalningen upp under fyra dagar. 

På grund av bekymren kring intäktsdelningen tittar medieföretag idag på möjligheterna att använda andra betalningssätt. I Afrika, med sin vagga i Kenya, har en mobil revolution vuxit fram – ”M-pesa” swahili för M (mobila) pengar är en tjänst som möjliggör mobila överföringar av pengar mellan användare och mellan användare och butik (eller medieföretag). Här tillkommer ingen intäktsandel på transaktionsbeloppet till operatör, istället en fast transaktionskostnad vilket är en möjlighet för medieföretag att ta betalt för innehåll och tjänster och behålla större del av intäkterna. M-pesa som funnits sedan 2008 har gjort Afrika till en föregångare inom mobila betalningar. 

Medieföretag tittar också mycket på mobilt internet som inom några år kommer att finnas tillgängligt på bredare front. Internetbesöksstatistiken i ett urval afrikanska länder visar alla på samma sidor i topp: Facebook & Google. Och de allra flesta besöken sker från mobila webbläsare, och inte från en dator. Sociala medier är en av de starkast framväxande trenderna i Afrika just nu. Vi pratade med en rad unga mobilanvändare och medieaktörer som berättar om hur förtroendet för sociala medier, bloggar och så vidare ökar i förhållande till traditionella medier – eftersom traditionella kanaler i stort anses handla för mycket om politik och vara för politiskt styrt. Även vid valet användes kanaler som Facebook, YouTube och Twitter flitigt – även här med sittande presidenten i ledningen som med målsättning att nå de många unga väljarna bland annat spelade in en raplåt som sändes på YouTube och promotades på Facebook. 

Facebook har visat vägen i regionen genom att helt subventionera användningen av Facebook i det mobila nätet i en rad afrikanska länder, det vill säga datatrafiken kostar inte användaren någonting. Även Google har visat stort intresse för den afrikanska marknaden och erbjuder användare av Gmail att skicka sms gratis via webbgränssnittet inom länderna. Stora aktörer i gränslandet till media tittar alltså på marknaden och vill få in en fot och etablera sig. En annan av de afrikanska medieföretagens största konkurrenter är brittiska BBC, som ingått avtal med opera mini och finns förinstallerad på många mobiler som säljs i dag i regionen. Något som lokala tidningar ännu inte anammat.  

Mobiloperatörerna har kanske ännu inte insett att de gör sig själva en otjänst genom den höga intäktsandel de behåller på innehållstjänser som premiumsms. Det leder till att medier och andra innehållsleveranörer skapar nya vägar för betalningar, men på roamingsidan har flera afrikanska länder skapat ett föredömligt nätverk som gör det inte är dyrare att kontakta en släkting i grannlandet än i det egna. Vi i väst kan inspireras av den afrikanska marknadens snabba utveckling och stundtals kreativt utnyttjande av sina resurser. Och vi kan också hjälpa dem att inte upprepa misstag vi redan gjort. Projektet ”Mobile News for Africa” fortsätter tack vare WAN-IFRA:s medlemmars och SIDA:s stöd.