Så kom det då till slut. Wiwi-Anne Johansson (V) erkänner i sin senaste debattartikel här på Medievärlden att Vänsterpartiet röstat emot varje gång man haft chansen att rösta igenom förslag som inneburit stora förbättringar för mediekonsumenterna när det gäller valfrihet och utbud på mediemarknaden. Det ligger visserligen helt i linje med Vänsterpartiets politik inom alla andra områden där deras grundläggande ideologi är att det är staten som vet bäst och kan allt och enligt principen "välj vilken bil du vill, bara det är en svart ford så får du välja". Valet handlar då om hur lång kö man ska stå i, och inte verklig valfrihet.
De svenska medieföretagen har haft stora framgångar i såväl Sverige som utomlands, vilket vi är mycket glada och stolta över. Ett exempel på det är koncernen MTG som startades av superentreprenören Jan Stenbeck. Med Vänsterpartiets politik hade vi fortfarande haft ett enda mediebolag och således deras enda utbud av kanaler, förmodligen bara två ynka TV-kanaler och fyra radiokanaler att välja emellan. Lyckligtvis ser det inte ut så idag och vi ska vara tacksamma för den mångfald och valfrihet som finns idag, både för de anställda och för oss mediekonsumenter.
Tack vare att andra aktörer tagit sig in på mediemarknaden har det skett en explosionsartad utveckling. Följden har blivit att det uppstått en stor arbetsmarknad med många nya arbetstillfällen för framförallt unga människor. Fler TV-bolag, radiostationer och reklambyråer har uppkommit i samband med den positiva utvecklingen och på så vis ser vi även en dynamisk arbetsmarknad växa fram liksom produktionsbolag som exporterat stora tv-succeér. Men varför ska vi vara stolta och nöjda med det vi har idag? Det är självklart så att vi som politiker ska fortsätta utveckla mediemarknaden och skapa verklig konkurrens på lika villkor så att vi även i framtiden kan ligga i framkant av utvecklingen på medieområdet.
Det är viktigt att komma ihåg bakgrunden när vi nu ska ta nästa steg in i framtiden i och i utvecklingen av det svenska medielandskapet. Här finns en avgrundsvärd skillnad mellan Alliansens politik och oppositionspartierna.
Precis som på andra marknader så ska fri konkurrens på lika villkor råda även på mediemarknaden. Om Vänsterpartiet nu är beredda att ompröva sin mediepolitik, vilket Johansson antyder, så undrar vi om det betyder att Vänsterpartiet bejakar att vi ska avskaffa koncessionsavgifterna och reklamskatten på dagstidningarna? Och vad är Vänsterpartiets ställningstagande i frågan om licensmedel för den statliga radion och tv:n? Är ni också beredda att använda de 165 miljoner som vi idag betalar för att ta in tv och radio avgiften till bättre och mer offensiva satsningar på medieområdet?
