Med viss förvåning har jag den senaste månaden noterat att ett antal personer – journalister, kulturskribenter med flera – i samklang med public service-bolagen slagit ner på det nya beslutet från regeringen om förhandsprövning av nya tjänster från SR, SVT och UR. Den vanligaste vinkeln i kritiken är att kommersiella medier ska få tillgång till alla nya idéer inom public service, från program till nya medietjänster, innan dessa lanseras. En del skanderar även att beslutet innebär ett hot mot yttrandefriheten, inte minst SR:s vd Mats Svegfors själv, som betänkligt höjt rösten i frågan.

Alla som läst, och lärt, sin läxa vet att detta är kopplat till ett EU-direktiv som Sverige som medlemsstat måste förhålla sig till, och är skyldigt att följa. Regler om förhandsprövning finns redan i de flesta länder i Europa, men är då betydligt bättre och tydligare.

Skälet till direktivet är att statligt finansierad verksamhet måste balanseras mot marknaden i övrigt. Verksamheter med statsstöd ska helt enkelt inte utan prövning starta nya tjänster som påverkar övriga aktörers möjligheter att bedriva sin verksamhet, om det inte är av stort samhällsvärde att så sker ändå. Förhandsprövningens syfte är alltså att undersöka om nyttan av eventuella nya tjänster som public service-bolagen vill lansera står i proportion till de marknadsstörande effekterna.

Alltså, beslutet om förhandsprövning har över huvud taget inte något med innehåll att göra. Vi kan här och nu lägga ner den oro som finns över att kommersiella aktörer ska ”sno” public servicebolagens nya programidéer. Det har heller ingenting med yttrandefriheten att göra, eftersom det över huvud taget inte berör frågan om vad som ska sägas.

För att åskådliggöra vad det egentligen handlar om tar vi ett fiktivt (än så länge) exempel:

SR och SVT går ihop och startar en morgontidning i Stockholm. Allt enligt den devis public service-bolagen lever efter i dag – att få ut sitt innehåll på så många plattformar som möjligt.

Man ”meranvänder” det material man har i dag i textform, med lokala nyheter, riksnyheter, sport, ekonomi, väder, etc. och skapar en gratistidning som ges ut alla dagar, året om.

Är detta rimligt? Kan det ske? Absolut, inte minst om man går ihop med en befintlig dagstidning, som redan har distributionen och en läsekrets. Men är det ok att göra detta med hjälp av pengar från staten? Det är den frågan som ska undersökas.

Skulle tidningsbranschen tycka detta var ok? Vi i den kommersiella tv-branschen är vana att leva med en statstödd konkurrent, det har vi gjort under hela vår existens. Och det är naturligtvis bra för tv-mediet i sin helhet, för det ger en bredd till mediet, och att kommersiell tv och public service kan ge tittaren det fantastiska tv-utbud som erbjuds i dag innebär också en enorm mångfald. Men det är värt att betänka, att i slaget om tittarna så har den statstödda televisionen mest resurser och är absolut störst med en andel av tittandet på över 30 procent. För en kommersiell aktör som TV4, men också för övriga tv-bolag, är staten en väldigt tuff konkurrent.

Det är rimligt att det finns en förhandsprövning. Det är dock orimligt att det förslag som nu klubbats igenom är så svagt. Det är enkom upp till public service-bolagen själva att avgöra vilka nya tjänster som ska prövas.  Och görs det inte, så finns inga som helst möjligheter till sanktioner.

Förslaget väger lätt som luft – i bästa fall.  Så vad skriker de om? Och varför är det så tyst om detta i tidningsbranschen?