Staffan Teste är ett känt namn bland bildredaktörer landet runt. Det är han som under det självpåtagna namnet ”Bildombudsmannen” har för vana att med hot om stämning skicka saltade fakturor för påstådda upphovsrättsintrång.
Hösten 2005 var det studenttidningen Lundagårds tur att få en räkning, denna gång på över 19 000 kronor. Anledningen var att tidningen i anslutning till granskande artiklar om höga räntor hos låneinstitutet Kreditkassan publicerat exempel på kassans marknadsföring.
När Lundagård motsatte sig kraven stämdes tidningen.
Fem år efter de ursprungliga publiceringarna har nu hovrätten sagt sitt i fallet. Rätten ger Lundagård rätt på nästan alla punkter och pulveriserar i det närmaste Staffan Testes argumentation: Lundagård hade rätt att publicera annonsen i papperstidningen två gånger, det var inte fel att utelämna upphovsmannens namn och det kan inte anses kränkande att annonsen delvis var beskuren.
Endast när det gäller publiceringarna på nätet får Teste medhåll av hovrätten. För det döms Lundagård att betala 2 500 kronor, en bråkdel av det ursprungliga kravet.
Rent juridiskt är domen naturligtvis en seger för Lundagård. Den visar att det var riktigt att bestrida ersättningskravet, såväl tingsrätt som hovrätt har tydligt visat att Testes krav var i det närmaste grundlösa.
Däremot är den juridiska processen naturligtvis en förlust på ett annat plan. Bildombudsmannens strategi har under fem års tid och tre olika redaktörer stulit mycket tid och kraft från en redaktion med knappa resurser och en hög andel ideella medarbetare.
Det gömmer sig dock en än viktigare fråga i hovrättsdomen: Nämligen den om hur domen påverkar journalistiken på nätet. För innebörden av hovrättens tolkning är att publiceringar som görs i papperstidningen plötsligt kan bli olagliga när de görs i digital form.
Tidningar kan i sin pappersupplaga exempelvis granska riksdagspartiernas marknadsföring och fritt exemplifiera med annonser, men hovrättens lagtolkning hindrar dem från att lägga ut samma material på nätet.
I en tid när allt mer journalistik publiceras digitalt inskränks därmed möjligheten till granskande journalistik.
Det är en utveckling som Staffan Teste själv tycker är bra. I en debattartikel i Medievärlden efterlyser han en ordning där tidningar ber granskade företag om lov innan publicering.
Frågan är om det även är lagstiftarens avsikt. I upphovsrättslagen finns flera undantag tänkta att främja just den fria debatten. Men om hovrättens dom står fast är skyddet för journalistik i digital form allt för svagt. Därför bör Högsta domstolen ge prövningstillstånd åt detta ärende.
Riksdagen bör också stryka de formuleringar i upphovsrättslagen som missgynnar publiceringar på nätet. Granskande och kritisk journalistik ska naturligtvis ha samma skydd i en Ipad som på papper.
Patrik Kronqvist, Lundagårdsredaktör 2005-2007
Viktor Ström, Lundagårdsredaktör 2007-2009
Liselotte Olsson, nuvarande Lundagårdsredaktör
