Mot bakgrund av bråken kring PO-PON, Skånskans utträde ur TU och framtidens möjliga Medieombudsman föreslår Medievärldens tidigare chefredaktör Anders Ahlberg ett nytt medieetiskt system.

Skånska Dagbladet-koncernen lämnar branschorganisationen Tidningsutgivarna vid årsskiftet, meddelade koncernvd Thomas Grahl på försommaren. Orsaken är att företaget inte ser den tillräckliga nyttan av att vara med, det man får är inte värt de 320 000 kronor man räknar med att få betala för medlemskapet 2011.

Skånskans utträde vittnar om att Tidningsutgivarna inte är ur sin omvandling.

TU driver opinion för yttrandefrihet och tryckfrihet, ägnar sig åt framtidsfrågor och omvärldsbevakning, bekostar den fristående sajten Medievärlden och erbjuder sina medlemmar juridisk rådgivning.

Det är detta Skånska Dagbladet inte ser sig ha tillräckligt mycket nytta av för att vilja vara med och betala.

Men, det är samtidigt Tidningsutgivarna som huvudsakligen finansierar PO, Allmänhetens pressombudsman, och PON, Pressens Opinionsnämnd, det pressetiska systemet. Till en mindre del bidrar Sveriges Tidskrifter och symboliskt Svenska Journalistförbundet och Publicistklubben, de andra huvudmännen för den självreglerande verksamheten.

Här blir Skånska Dagbladet-koncernens utträde problematiskt. De tre dagstidningarna Skånska Dagbladet, Norra Skåne och Laholms Tidning, med tillsammans omkring 200 000 läsare, kommer inte längre att bidra ekonomiskt till den reglerade pressetiken. Tidningarna kommer inte heller att vara representerade i Pressens samarbetsnämnd, som råder över verksamheten.

Man kan blunda för problemet och se Skånskan som undantaget som bekräftar regeln. Det vore dumt. Utträdet går ut över systemets legitimitet.

PO-PON-systemet har varit utsatt för påfrestningar under de senaste två åren. I samband med TU:s delning behövde organisationen spara – och tog sig bland annat för att utmana de andra huvudmännen att ta en större del av finansieringen av PO-PON. Det ledde till en generande debatt, där etiken skickades runt som Svarte Petter mellan TU, Sveriges Tidskrifter och Svenska Journalistförbundet.

I våras angrep flera tidningsledare, med Expressens Thomas Mattsson i spetsen, PO Yrsa Stenius, underkände hennes omdöme och krävde hennes avgång.

Nu drabbar Skånskans utträde den viktigaste huvudmannen, och vittnar om att Tidningsutgivarna inte kommer att spela samma roll av gemensam nämnare i dagstidningsbranschen som organisationen gjort i nästan ett sekel.

Man kan diskutera ett självreglerande system. En del kritiker menar att tryckfrihetens och yttrandefrihetens gränser bäst prövas i domstol. Men pressetiken och prövningen i PO-PON har såväl lett till att den lagreglerade friheten är vid, som till en kvalificerad diskussion om etik i mediebranschen och gett ett bidrag till branschens trovärdighet: för den som känner sig drabbad går det att få en publicering prövad och fälld.

Det pressetiska systemet fyller en viktig funktion, och parallellt med angreppen pågår diskussionen om att vidga PO-PON genom en sammanslagning med en del av granskningsnämndens funktioner till en Medieombudsman, likt det som redan skett i Norge. Det är rätt väg att gå och markerar att mediebranschen tar etiken på stort allvar.

Inför utvidgningen av PO-PON-systemet till en ”Medieombudsmannen” – MO-MON – och med konsekvenserna av Skånskans beslut är det klokt att ändra finansieringen. I Norge delar en rad organisationer och företag på kostnaderna. Det kan bli svårt att nå dit i Sverige, det visade dagens huvudmän för drygt ett år sedan. TUs dominerande ställning försvårar dessutom en övergång.

En möjlig väg framåt är att bilda en stiftelse med syfte att delfinansiera PO-PON. Stiftelsens styrelse utses lämpligen av Pressens samarbetsnämnd. En springande punkt blir att bygga upp ett kapital som ger tillräcklig avkastning. Med nuvarande verksamhet rör det sig rimligen om 100 miljoner.

Medveten om de problem – juridiska och andra - som skulle behöva lösas kunde dock den återstående reklamskatten användas. Fondera två budgetårs skatt, överför dem till stiftelsen och fullfölj därefter riksdagens beslut att avskaffa reklamskatten helt.

En sådan ordning skulle minska problemen med de företag som väljer att stå utanför Tidningsutgivarna och för den delen Sveriges Tidskrifter, och ge mediebranschen tid att i lugn och ro utveckla det medieetiska systemet.