Om man släpper SR och SVT fria att med sina av licenspengar så välfyllda kassakistor skapa skarpa lokala sajter så riskerar staten slå undan benen på närmare hundratalet företag som många funnits i över hundra år, skriver Norrans chefredaktör Anette Novak.

Debatten som tagit fart i samband med SR:s nya webbsatsning är bra och nödvändig, men olyckligtvis har den fått fel fokus.  Tidningsutgivarnas varnande finger om risken för snedvriden konkurrens borde ha resulterat i en saklig diskussion om gränsytor – om innehållet i public service uppdrag och hur det bör omformuleras för att vara fortsatt relevant i den digitala eran. I stället landade den i svart-vit polemik där ifrågasättarna stämplades som ”bakåtsträvare”.

Låt mig därför börja med att undanröja ett antal missförstånd:

•       Jag är inte emot public service.
•       Jag är inte emot public service närvaro på webben.
•       Jag är inte emot att public service ska få leverera till mediekonsumenterna i de digitala kanalerna.

Däremot är jag emot alla former av verksamhet som använder skattepengar för att snedvrida konkurrensen på en fri marknad. Och att SR:s nya sajt de facto innebär en störning av marknaden, det är flera analytiker överens om. Medie- och kommunikationsprofessorn Lars Nord är en av dem (DN 2010-03-24). Däremot håller jag inte med honom om resten av resonemanget - där han avfärdar problematiken med argument av typen ”det spelar ingen roll för det finns ändå ingen betalningsvilja för nyheter på nätet”. Det är inte kärnan.

SR:s nya sajt innehåller även sport, artistintervjuer och senaste jag tittade en matsatsning. Behövs en statligt finansierad oberoende sport- och nöjesbevakning? Finns det ett starkt behov av statens ”opartiska och sakliga” receptsamlingar?

Jag representerar ett av Sveriges många lokala mediehus. Vår position är stark där vi verkar – Norran driver regionens största sajt och vi når närmare 90 procent av lokalbefolkningen via våra olika kanaler.
 Om man släpper SR och SVT fria att med sina av licenspengar så välfyllda kassakistor skapa skarpa lokala sajter så riskerar staten slå undan benen på närmare hundratalet företag som många funnits i över hundra år. Samma bild skissar Marielouise Samuelsson (DN 2010-05-05) vad gäller UR:s inverkan på läromedelsmarknaden.

Konkurrens är givetvis av godo – men den måste ske på lika villkor. Och det är bara det breda spektrumet av privata bolag som kan garantera den mångfald i informationsutbudet som medborgarna i en demokrati har rätt att förvänta sig.

Den senaste public service-utredningen var oerhört bristfällig ur den aspekten att den knappt nämnde de digitala plattformarna. Troligtvis ett resultat av den kunskapsbrist som beklagligt nog finns hos många makthavare.  Utan djupare förståelse för paradigmskiftet så kantrar tyvärr diskussionen.  Det är därför hög tid att genomföra en ny utredning. Denna gång med fokus på hur vi utvecklar kärnan i public service uppdrag i en digital medievärld under stark förändring.

I brist på ramar tolkar nu de operativa ledarna för public service själva var gränserna går.
Resultatet fördunklar det grundläggande syftet med public service.
Något som är extra allvarligt i en tid då mediemarknaden i kraftig strukturomvandling behöver tid för att formas av många fria aktörer med marknadens behov för ögonen.
Inte av en statligt styrd verksamhet med ett oklart uppdrag.