Inlägget publicerades först på Staffan Doppings blogg.
Den etiska självsaneringen inom de svenska massmedierna är till för att hålla staten borta från det fria ordet så långt det går. Om publicisterna själva tar ansvar för att inte förtala människor eller skada dem genom publicitet på annat sätt så blir poliser och justitiekanslar sällsynta gäster på redaktioner och mediehus, vilket de allra flesta tycker är väldigt bra.
Men nu håller en hel del journalister på att kasta ut barnet med badvattnet eftersom det pågår ett drev mot sittande Pressombudsman Yrsa Stenius. Hon har dels föreslagit Pressens Opinionsnämnd att fälla Expressens publiceringar om Jan Guillous kontakter med KGB, dels velat fälla två Gävletidningarnas publiceringar om en man som häktades som misstänkt för att ha anlagt en stor brand år 2005. Hon har gjort sig omöjlig på posten som PO, hävdas det.
Själv tycker jag att det används ett verbalt övervåld mot Stenius, och att det tycks som om en del debattörer inte har satt sig in i vad pressetik innerst inne går ut på. Ja, det ser tyvärr ut som om en del högljudda debattörer inte har koll på vad det står i de spelregler som gäller nu!
Igår skrev Katrin Säfström, ansvarig utgivare för Tidningen Folket och tidigare ledamot av Pressens Opinionsnämnd, på sajten medievarlden.se om PO-ämbetet och Yrsa Stenius agerande. Hon är bland annat indignerad över att PO ansåg att Arbetarbladet och Gefle Dagblad hade skrivit om den misstänkte pyromanen på ett sätt så att han kunde identifieras, vilket i det här fallet var motiv för att fälla tidningarna. I sitt inlägg på Medievärlden skriver Säfström att "om det är så att en person anses utpekad när en tidning uppger: ålder, bostadsort (i en stad med 200 000 invånare) tidigare jobb (i en bransch där hundratals jobbar i den aktuella staden, i synnerhet i det aktuella åldersspannet) och civilstånd - då har vi tagit steget in i en ny bedömningskultur".
Säfström anser uppenbarligen att det är rimligt och juste att om en i övrigt anonym brottsmisstänkt ange personens ålder, kön, hemort och yrkestillhörighet. Om detta inte är etiskt okej så har PO och Pressens Opinionsnämnd steget in i en "ny bedömningskultur". Det tror jag inte.
Så här lyder paragraferna 15 och 16 i de etiska reglerna för press, TV och radio:
15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.
16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.
Det framgår alltså av en av de paragrafer som både Journalistförbundet, Tidningsutgivarna och Publicistklubben har ställt sig bakom att tidningarna ska avstå från att berätta om yrke, ålder, kön eller annat som gör en identifiering möjlig. Förutsatt, förstås, att den pressetiska bedömningen inte har lett till att det har varit rimligt att publicera namnet!
Ovanstående paragraf bryter medierna dessvärre ofta emot, vilket jag har kritiserat i en rad inlägg under årens lopp. Men av en chefredaktör och ansvarig utgivare förväntar jag mig kunskap om samtliga de 17 paragraferna i de etiska publicitetsreglerna.
Ett av problemen med den svenska pressetiken är att många medier rutinmässigt bryter mot sina egna etiska regler. (En av de inledande paragraferna stadgar att löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten, för att nämna ett exempel.)
I skenet av detta blir det både plågsamt och sorgligt att beskåda när etablerade journalister nu försöker störta Yrsa Stenius från PO-posten med motiveringen att hon skadar det pressetiska systemet. Här skulle det vara klädsamt om publicisterna sopade rent framför egen dörr och pluggade in de etiska regler som de säger sig måna så starkt om.
8 kommentarer
Robert Rosén (2010-04-14, 03:09)
Hej.
Jag håller inte med dig och utvecklar detta på min blogg, http://korta.nu/eeef
Robert Rosén (2010-04-14, 09:36)
SORRY, fel på den tidigare länken till min blogg. DEnna funkar: http://korta.nu/50da
AnnaKarin Lith (2010-04-14, 08:12)
Jag har arbetat på tidningsredaktioner (morgontidningar) runt om i landet de senaste 26 åren. Min bild överstämmer inte alls med Doppings. Jag vill hävda att de pressetiska reglerna ständigt är närvarande i vardagen. Reportrar diskuterar med reportrar och fotografer som bollar med nyhetschefer som kopplar in ansvarig utgivare. Varje dag, varje vecka - och inte enbart i större frågor som Gävlebranden - har jag som utgivare utifrån de pressetiska reglerna stött och blött vad som ska publiceras eller inte med redaktionen. I knepiga situationer ringer jag andra utgivare och ställer upp och är bollplank - och så upplever jag att mina kollegor också arbetar.
Staffan Dopping (2010-04-14, 08:42)
Både Robert Rosén och Annakarin Lith hävdar att utgivare och mediechefer visst känner till och bryr sig om de pressetiska reglerna. Ja här skiljer vi oss fortfarande åt, och det jag utgår från är helt enkelt diskrepansen mellan hur det ser ut på nyhetsplats i medierna i stort och vad som står i de 17 etiska paragraferna.
Det är mycket möjligt att de diskussioner som förs i PON och i samarbetsnämnden är kloka och sansade, men i den debatt som förs offentligt finner jag sällan insiktsfulla resonemang om den avvägning som god pressetik ska vara.
Dessutom: om medierna accepterar paragrafen som säger att löpsedel, rubrik och ingress ska ha täckning i texten - då är regelbrotten i våra nyhetsmedier talrika varenda dag.
Martin Kreuger (2010-04-14, 17:04)
Hej, Staffan!
Jag hade önskat fler konkreta exempel från din sida, eftersom pressetik är nästan omöjligt att diskutera i så generella ordalag som du gör. Två fall kan vara snarlika varandra, men när alla överväganden har gjorts kan man ändå komma till helt olika svar om att publicera eller inte.
• Du talar om verbalt övervåld mot Yrsa Stenius och kopplar ihop det med tidningarnas etiska övertramp där löpsedlar saknar täckning etc. Men hur hänger detta ihop? Måste hela branschen göra felfria pressetiska bedömningar varje dag för att en enskild utgivare ska få kritisera PO?
• Du antyder att Gävletidningarnas försvar av sin publicering om brandåtalet visar att de inte kan sin paragraf 16. Men vad paragrafen säger är att man ska undvika att publicera yrke, ålder etc "som gör en identifiering möjlig". Och det är ju detta övervägandet handlar om – om krogvakten blir för lättidentifierad eller inte. Att Gävletidningarna har kommit till en annan slutsats än PO bevisar väl inte att de är okunniga? Det visar ju bara att de tycker annorlunda än PO.
Så är krogvakten för utpekad eller inte? Själv kan jag inte stan, men instinktivt ser det ut som en uppgift för mycket för att skyddet för hans anonymitet ska kännas helt tryggt för mig. Men jag kan inte avgöra utan att ha hela bilden.
Vad tycker du, Staffan?
Allt gott,
Martin
Staffan Dopping (2010-04-15, 00:07)
Hej, Martin!
Ja jag är den förste att hålla med om att pressetisk praktik handlar om att göra överväganden som många gånger är svåra. Men de riktlinjer som står i publicitetsreglerna bör ju ändå vara vägledande, tycker jag. Och som jag ser det när det handlar om brottsmisstänkta som en tidning har bestämt sig för att INTE namnge så ska det över huvud taget inte vara möjligt att identifiera personen. Här är reglerna tämligen digitala, och det är jag också. Antingen finns skäl att namnge (identifiera) eller också finns det skäl att inte möjliggöra identifiering, och då handlar det inte om "graden av lättidentifiering".
Men egentligen tror jag att det är Expressens Guillou-publicering som har genererat den mesta Stenius-bashingen. Många gillade nog när JG fick sig en smäll, och öppenheten för att överväga om Expressen möjligen gick för långt tycks begränsad på många händer. I fråga om "hur stor" publicitetsskada som en företeelses allmänintresse kan ha så är det enligt min mening INTE digitalt utan det finns en skala. Jag anser att Guillous KGB-kontakter självklart motiverar publiceringar, men det kan ha varit för mycket och för misskrediterande. Många har hånat Stenius för att hon vägt in löpsedlars rubrikgrader när hon bedömt Expressens rapportering. Men i den pressetiska avvägningen måste rimligen publiceringens omfattning och "stilnivå" ingå - för det är ju faktorer som påverkar läsarnas upplevelse och intryck av den omskrivne. Jag kan inte se att Stenius är omöjlig och inkompetent för att hon till Opinionsnämnden har skickat in sin egen bedömning av detta.
Förmodligen har hon snubblat på en och annan formulering i intervjuer och inlagor, jag känner inte att jag behöver försvara hennes gärningar till punkt och pricka. Men jag tycker att den våldsamma kritiken skorrar falskt, när jag ser hur lättsinnigt många medier och enskilda reportrar tolkar de rätt entydiga principerna i de etiska reglerna. Inte minst regeln om att löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.
I grunden för mitt resonemang ligger också att jag bedömer att vårt pressetiska system har ett rätt svagt stöd i politiska kretsar. Jag vill att medierna agerar så att risken för att självsaneringen havererar och tryckfriheten i praktiken inskränks blir så liten som möjligt.
Anonym (2010-04-14, 09:44)
Bra Staffan! Jag håller helt med dig.
Anonym (2010-04-20, 20:27)
Eftersom det pressetiska systemet är menat att vara självsanerande genom egen iakttagen försiktighet. Är det viktigt att utgivaren tar det ansvaret och hellre är återhållsam än vidlyftig. Frihet under ansvar kan inte vara en främmande terminologi, om vi skall få behålla det.
Skriv ny kommentar