Beslutet i veckan att ge statligt presstöd till den högerextrema och rasistiskt anfäktade tidningen Nationell Idag har väckt berättigad uppmärksamhet. Många är upprörda över att skattepengar som är avsedda att stödja demokrati och mångfald går till att underblåsa odemokratiska idéströmningar. Kommentatorer inom Bonnier-pressen kräver reflexmässigt presstödssystemets avskaffande.

Men problemet är inte nytt. Nationaldemokraterna är redan representerade i flera kommunala församlingar och uppbär därför partistöd av offentliga medel. Sådana effekter uppkommer i alla värdeneutrala och generella stödsystem inom medie-, kultur-, samfunds- och organisationområdet. Sannolikt kommer de att bli allt vanligare, eftersom vi lever i en politiskt polariserad tid.

Man kan då som demokrat förhålla sig på två sätt. Antingen lever man med det – om än motvilligt – eller så skriver man in en demokratisk portalparagraf i systemen, som medger att man sållar bort det mest extrema. Själv föredrar jag det senare.

Att däremot dra slutsatsen att stödsystemen bör avskaffas är helt orimligt. Skulle stödet till partierna avskaffas därför att oönskade partier kvalificerat sig, så rasar stora delar av det partipolitiska systemet samman. Är det önskvärt?

Det stora problemet med det statliga presstödet och den statliga mediepolitiken är inte att de bruna lössen kan smyga sig in. Det går att hantera. Problemet är snarare att stödet till pressen i nuvarande omfattning och form i längden inte förmår upprätthålla mångfald och en kvalificerad journalistik, ägnad att underbygga aktiva samhällsmedborgare och ett offentligt samtal.

Den prenumererade dagspressen dräneras i dag i rask takt på sin traditionella annonsfinansiering. Och det är tidningarna med de stora – och kostsamma – redaktionerna som ligger värst till. Fortgår utvecklingen kommer det inom en tioårsperiod inte att finnas resurser till kvalificerad samhällsjournalistik inom dagspressen värd namnet. Den kommer att bevaras inom public service och i tidskrifter för kvalificerade läsare i små upplagor (med statsstöd).

Inom radion är vi redan där. Kostsam kvalificerad journalistik bedrivs i dag endast i ett enda företag i landet, Sveriges Radio, med hundraprocentig offentlig finansiering. I den kommersiella radion bedrivs ingen journalistik över huvud taget.

Utvecklingen är densamma i hela Europa. Därför diskuteras nu mediestöd i olika former även i länder som helt saknar tradition på området. Många är djupt oroliga över utvecklingen och hur den inverkar på de demokratiska systemen.

Det svenska presstödssystemet är inte fullkomligt och behöver reformeras och anpassas successivt med hänsyn till utvecklingen. Men det måste ske efter noggrann analys och med klokhetens eftertanke, inte utifrån ryggmärgsreflexer i tidningsföretag som ännu inte insett hur illa de också ligger till.

Storstadsstödet sänks nu med ett belopp som ganska exakt medger ytterligare en tidning i systemet inom samma ekonomiska ram. Vem blir först – DN eller Sydsvenskan?

Fotnot: Debattartikeln kommer att publiceras i morgondagens Skånska Dagblad.