Den som vill förtala någon utan att bli störd kan starta en blogg, skriva oantastliga inlägg, och sedan anonyma kommentarer med förtal och förolämpningar. Eftersom bloggaren själv bestämmer om kommentarerna ska vara kvar eller inte, och tingsrätten inte anser att det är bloggarens ansvar att ta bort dem kan de tryggt få ligga kvar, trots att de bryter mot lagen.
Det är visserligen inte helt nytt; för efterhandsmodererade kommentarer har det varit ganska givet att man kunnat göra så. Men då har det varit med känslan att de ändå måste tas bort om man exempelvis uppmärksammas på dem. Ansvarsbefriade förhandsmodererade bloggar innebär att det egentligen är fritt fram att både publicera dem och låta dem ligga kvar. Eftersom bloggaren själv, redan från början, valt att publicera kommentaren.
Fallet som Medievärlden skrev om igår handlade om förtal i två former på samma blogg. Ett i citatform, som fälldes, och ett i kommentarsform, som friades.
Alltså: om bloggaren publicerar ett citat som innehåller förtal fälls den. Om bloggaren publicerar en kommentar som innehåller förtal då är det straffritt.
Tingsrätten konstaterar, helt korrekt, att förtal inte finns uppräknat i lagen om elektroniska anslagstavlor. Men lagen om elektroniska anslagstavlor är egentligen en ”lägre” lag än brottsbalken, och det framgår av en paragraf att ”Första stycket tillämpas inte, om det för gärningen kan dömas till ansvar enligt brottsbalken eller lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.” Och i det här fallet handlar det om förtal, som är ett brott enligt brottsbalken.
Rätten konstaterar att bloggaren själv har publicerat något som är förtal, men hänvisar till en subsidiär (”lägre”) lag för att fria honom från ansvar för det han själv publicerat.
