Mycket hård kritik har i dagarna riktats mot Allmänhetens Pressombudsman Yrsa Stenius. Anledningen är hennes beslut att Expressen bör klandras för sin publicering om Jan Guillous samröre med KGB på 60- och 70-talet. Det skriver Alex Voronov, politisk redaktör på Eskilstuna-Kuriren där denna artikel också publicerats.



Sakfrågan först: PO:s beslut är enligt praxis inte offentliga förrän ärendet har avgjorts i nästa instans, Pressens opinionsnämnd. Men av det utdrag ur beslutet som har citerats och refererats i tidningarna kan utläsas att Stenius kritiserar Expressens val av inramning av nyheten, bland annat ifrågasätter hon valet av typsnitt och grad på löpsedeln, och anser att tidningen där har gett en missvisande bild av Guillous arbete för KGB. ”Genom övertolkning av sitt källmaterial slog Expressen fast att Jan Guillou varit sovjetisk agent i meningen spion”, skriver PO enligt citat i Aftonbladet. Hennes slutsats är att Guillou har vållats en oförsvarlig publicitetsskada.

Det känns rätt svajigt. De relevanta frågorna i bedömningen måste främst vara om det som påstås är sant och om nyhetens allmänintresse väger upp publicitetsskadan för den utpekade. Här har Expressen ryggen fri. Uppgifterna är korrekta – Jan Guillou har medgett att han har lämnat uppgifter till KGB mot betalning. Han är en offentlig person och avslöjandet av hans samarbete med den sovjetiska säkerhetstjänsten har ett stort allmänintresse.

Men även om Stenius sannolikt är fel ute kan samma sak sägas om en del av hennes kritiker. Expressens chefredaktör Thomas Mattsson har meddelat att tidningen bryter kontakterna med PO så länge Stenius sitter på posten. Även DN:s politiska redaktör Peter Wolodarski har krävt hennes avgång.

Deras agerande är omdömeslöst. För det första skriker de väl tidigt. Stenius ställningstagande är ett förslag till Opinionsnämnden som har sista ordet. För det andra ger sig Mattsson och Wolodarski på en person som har begränsade möjligheter att försvara sig. PO är av nämnda praxis förhindrad att offentligt debattera sitt beslut – som för övrigt ytterst få har sett i sin helhet – förrän det har prövats i Opinionsnämnden.

Men värst är ändå Expressens och Dagens Nyheters undergrävande av branschens pressetiska system som bygger på att tidningarna respekterar institutionerna PO och Pressens opinionsnämnd även när de ogillar deras beslut. Nu reagerar en stor Bonniertidning på PO:s förslag till klander med att skrika avgå med instämmande från ledarsidan hos Bonniergrannen. En pressombudsman som i det läget lämnar sin post drar med sig hela PO-ämbetet vars anseende som en opartisk och självständig institution sjunker till noll. Expressen och DN borde veta bättre.