Den individuella upphovsrätten är en av de viktigaste frågorna för den journalistiska trovärdigheten, mångfalden i medierna, den journalistiska etiken och journalisternas, inte minst frilansjournalisternas, möjlighet att leva på sitt arbete.

Journalistförbundets kongress är vårt högsta beslutande organ. Kongressen har givit ett mycket tydligt uppdrag till förbundsstyrelsen att ”på alla plan fortsätta arbetet med att värna den journalistiska upphovsrätten”. Detta gör vi när vi stödjer journalistklubbarna i deras lokala avtalstecknande och när vi stödjer de frilansande journalister kamp mot de stora medieföretagens samordnade attack mot upphovsrätten. För att frilansarna ska få sälja sitt material kräver medieägarna att de ska skriva på ”fulavtal” som innebär att företaget övertar frilansens upphovsrätt för all framtid.

Värnar upphovsrätten gör vi självklart och har gjort länge när vi samarbetar med andra upphovsrättsorganisationer: KLYS (som samordnar kampanjen Kulturskaparna), Bonus Presskopia (tillsammans med bland annat TU) och ALIS med flera. Lika självklart ligger det i vår uppgift att freda våra medlemmars material även på nätet och hjälpa dem att kräva ersättning när det blivit stulet oavsett vilket medium tjuven använder sig av.

Föreningsfriheten innebär att medborgare har rätt att bilda organisationer och arbeta för deras syften.

Därför arbetar vi också med opinionsbildning precis som tidigare TU, nuvarande TU och Medieföretagen gör.

TU har uppvaktat de nordiska regeringsdepartementen för att få in en arbetsgivarregel i upphovsrättslagen. Det står dem fritt precis som det står oss fritt att i Nordiska journalistförbundet opinionsbilda mot en arbetsgivarregel i Finland.

Såväl Journalistförbundet som TU kampanjar i upphovsrättsfrågan. Vi uppvaktar riksdagsledamöter enskilt och i grupper och utskott. Journalistförbundets uppgift är att slåss för journalisternas upphovsrätt.

TU har tidigare i sina handlingsprogram uttryckt sin strävan att ta över upphovsrätten. Var strävan är idag har jag dessvärre inte riktigt klart för mig.

Anna Serner, och jag förmodar att det är TUs mening, har i den pågående upphovsrättsutredningen hävdat att journalister inte har upphovsrätt eftersom journalistik är industriproduktion. ”Gamla” TU ansåg att upphovsrätten finns och att vi som parter ska ha delad vårdnad om den. Jag förmodar att denna uppfattning flyttats över i Medieföretagen, som skriver avtal med Journalistförbundet om upphovsrätt.

Vi har också varit ense om att beivra intrång i upphovsrätten. Om nuvarande TUs inställning är att journalistik är industri som inte omfattas av upphovsrätt överhuvudtaget så torde det bli svårt för den organisationen att beivra intrång. I de förhandlingar som pågår mellan Medieföretagen och Journalistförbundet har det inte framgått att Medieföretagen delar TUs åsikt. Att journalistiken omfattas av upphovsrätten och att vi ska dela vårdnaden om den har varit tydligt sedan tre år tillbaka.

Jag har heller inte riktigt klar för mig var TU står i frågan om otillåten kopiering på nätet. För något år sedan i en debatt som hölls i riksdagshuset lanserade Anna Serner idén att illegala fildelare skulle spåras via Ip-nummer . Det har varit tyst i den frågan från TUs håll sedan dess, så det är möjligt att organisationen bytt åsikt.

Journalistförbundet har av integritets- och källskyddsskäl varit emot användning av Ip-nummer i jakt på upphovsrättsintränglingar.

Eftersom Journalistförbundet är både yrkes- och fackförbund har vi frågorna, inkluderande upphovsrätten, samlade under ett tak och vet vad vi vill.

Att medieägarna har ägnat så mycket kraft under 2000-talet åt att försöka tvinga av journalisterna deras upphovsrätt har starka ekonomiska skäl.

Om medieägarna kan få det fulla förfogandet över journalisternas upphovsrätt, såväl de anställdas som frilansarnas, så förbilligas produktionen eftersom samma material kan användas på många olika plattformar.

I ett redan mycket medieägarkoncentrerat Sverige betyder det minskad mångfald, en större risk att journalistik hamnar i dåligt sällskap såväl på nätet som i traditionella medier och en proletarisering av journalisterna och journalistiken eftersom individerna får svårare att försörja sig.

Därför är journalisternas värnande om den individuella upphovsrätten viktig för journalistiken och därmed för medborgarna och demokratin. Journalistik är varken industriproduktion eller en vara, vilken som helst.