Polisens agerande mot en fotograferande bloggare och Datainspektionens inställning till gatubilderna på Hitta.se röjer en oro hos maktens män över en utveckling som ger nya publicistiska möjligheter, skriver TU:s jurist Per Hultengård och publicisten Robert Rosén.

I förra veckan kritiserade Datainspektionens chef publiceringen av fullt lagliga bilder på hitta.se. För några dagar sedan tvingade två poliser en bloggare att radera lagliga bilder i sin mobil. Det finns ett samband. Båda fallen röjer dessvärre en oro hos maktens män i en utveckling som ger nya publicistiska möjligheter. Hur kommer riksdagen, ansvariga myndigheter och politiska beslutsfattare att hantera detta?

Bloggaren Jesper Nilsson tar bilder och spelar in en video i sin mobil när två biljettkontrollanter agerar mot ungdomar i T-banan i Stockholm. Helt lagligt, man får fotografera vem man vill.

Kontrollanterna, som är extraknäckande poliser, ogillar fotograferandet. De tvingar Jesper Nilsson att radera bilderna, men han lyckas återskapa dem och lägger ut bilderna, en video och ljud på sin blogg, tuggarna.posterous.com, Ett scoop!

Debatten brakar lös när twittrare och andra länkar till Jesper Nilssons blogg. Innan sociala medier som Twitter, bloggar och Youtube fanns skulle Jesper Nilsson knappast fått saken publicerad. Det tål att tänka på när man ser och hör videon.

Nu kan en ensam person med begränsade resurser med hjälp av de så kallade sociala medierna få ut sin sak, denna gång en allvarlig kritik mot polisen. Det är naturligtvis ett dilemma för de traditionella medierna som förlorar sitt informationsmonopol. Men en framgång för samhällsdebatten och demokratin.

Juridiskt sett har bloggaren anmält poliserna till justitieombudsmannen, JO, och polismännen har polisanmält Jesper Nilsson för ofredande, grovt förtal och även påstått brott mot personuppgiftslagen, PUL.

Hur justitieombudsmannen ser på saken återstår att se, men poliserna bör inte vinna någon framgång eftersom Jesper publicerat sina bilder med ett "journalistiskt ändamål". Det är argument nog enligt tidigare prövningar i högre rätt, även om han måhända inte ansökt om utgivningsbevis för sin blogg. Om han har gjort det är saken glasklar, oskyldig.

För det andra exemplet på följderna av den nya publicistiska verksamheten står inte någon fattig bloggare, utan den populära sajten hitta.se, som ägs av mediekoncernen Schibsted. Sajten har anmält en ansvarig utgivare och publicerar med sitt nydanande journalistiska ändamål helt lagligt bilder från stadsgator, där människor onekligen kan identifieras. Precis som de skulle om Dagens Nyheter tog en bild på Hötorget i Stockholm. Eller GP på Avenyn. Eller VLT i Västerås.

Detta gillas inte av Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund, en inställning som vi kritiserade i en debattartikel på medievarlden.se för någon vecka sedan. Gräslund vill - under påstående om "integritetskränkning" - precis som poliserna på fältet i T-banan, förbjuda något som i dag är lagligt, till och med något som följer av grundlagen.

I den snabba utveckling vi ser på nätet med nya publicistiska möjligheter, för vilket bolag och vilken människa som helst, även utanför den traditionella journalistiska professionen, är vår avslutande fråga berättigad: Vill verkligen Datainspektionen och dess chef förbjuda bilder av den typ som både hitta.se och Jesper Nilsson helt lagligt tagit och publicerat?

Och viktigare ändå, vad vill riksdag, regering, företag och medborgare? Ska vi släppa fram kraften i de nya publicistiska verktygen, eller kommer debatten, motionerna och besluten framöver att domineras av dem som vill se fler förbud?