Datainspektionens inställning till gatubilderna på Hitta.se handlar i förlängningen om alla bildpubliceringar, skriver TU:s jurist Per Hultengård och publicisten Robert Rosén.

Google Street View kartlägger med bilder varenda gata i Sverige - men maskar under påstått integritetshänsyn ansikten på de människor som råkar finnas med på bilderna. Det gör inte Hitta.se som erbjuder liknande tjänster - och det gör man rätt i!

Men genast stolpar Datainspektionen med generaldirektören Göran Gräslund i spetsen ut och börjar hojta om integritetskränkningar och förbud. Google verkar inte under svensk yttrandefrihetslagstiftning med utgivaransvar - det är ett medvetet val - och alltså är grundlagen inte tillämplig, men däremot är personuppgiftslagen tillämplig, därav maskningen (även om man i och för sig skulle kunna hävda att det finns ett journalistiskt ändamål även med Google Street View). Men Hitta.se har medvetet valt att ta ansvar och verka under grundlagen. Det innebär att de har ansvarig utgivare och att denne tar ansvar för vad som publiceras. Det här tycker GD Gräslund inte om att döma av en artikel i Sydsvenskan. Han vill att staten - troligen gärna genom Datainspektionen - subjektivt ska avgöra vad som är kränkande och som därmed inte ska få publiceras.

Det ger från yttrandefrihetssynpunkt upphov till intressanta - och förskräckande - funderingar. Skulle man ställa det hela på sin spets handlar det då inte bara om gatubilder från Hitta.se utan om huruvida massmedier över huvud taget - såväl i Dagens Nyheter som i Sala Allehanda - alls ska kunna återge alldagliga bilder där en eller annan person råkar finnas med i bakgrunden. För vilken är skillnaden?

Vi har massmediegrundlagar där formella kriterier avgör om grundlagarna är tillämpliga. Det är viktigt, för det är ingen bra ordning att staten - och framför allt inte Datainspektionen - bestämmer vilka yttranden som förtjänar grundlagens skydd. För att inte bara Hitta.se utan alla massmedier ska kunna återge bilder där människor råkar förekomma i alldagliga gatusammanhang är det därför viktigt att betänka alternativet.

Närmare censur än så är det svårt att komma. Och vill vi verkligen att Datainspektionen & GD Gräslund ytterst ska bestämma vilka fotografier i massmedierna vi ska få titta på?