Pressen stinker säger vissa. Men visst finns det tidningar som luktar gott också. Till exempel i Skellefteå.
Norra Västerbottens chefredaktör Anders Steinvall är ett enda stort frågetecken. Sedan kommer motfrågan: - Menar du bokstavligt? Men det är klart, det är inte varje dag man får frågan om man kan beskriva hur den egna tidningen luktar. Frågan är dock inte så absurd när det gäller just tidningen Norra Västerbotten. För i sin senaste bok, Norrlands akvavit, beskriver Torgny Lindgren hur den blinde Gideon får en gåva inslagen i Norran. Då säger han: "Jo, den lukten känner jag igen. Tänk ändå att någonting kan lukta så innerligt gott!" Några rader senare: "Det finns ingenting i hela världen som luktar som Norra Västerbotten, sade han. Och han var tvungen att med handen stryka bort fukten från sina kinder." Anders Steinvall har aldrig reflekterat över hur tidningen doftar tidigare. Och om man kan utveckla den. Men nu kan det bli ändring på det. Kanske i samband med övergången till tabloid nästa år. - Visst får man funderingar åt det hållet. Vi har tydligen en tillgång som vi inte är medveten om själva. En enda gång tidigare har han fått ett samtal om tidningens lukt. Det var en kvinnlig läsare som var orolig för att NV skulle börja tryckas i VK:s tryckeri i Umeå. För hennes man hade VK och den lukten gjorde henne allergisk. Norrans var det dock inga problem med. Anders Steinvall kunde lugna den oroliga läsaren att det inte fanns några som helst sådana planer. Anders Steinvall har inte läst boken ännu. - Men vi har ju skrivit om den. Nu blir jag lite besviken på mina medarbetare som läst den men inte reagerat på det här. Efter en stund återkommer han med ett mejl: ­ Jag tvingas direkt krypa till korset. Vi har faktiskt uppmärksammat vår goda lukt i våra egna spalter. Citatet fanns i sista stycket av vår gedigna recension av Torgny Lindgrens bok. Jag läste recensionen men måste ha flackat med blicken när jag framme vid sista stycket.