Kampen mellan de två kommersiella tv-kanalerna har blivit en framgång på nätet. Närmare 3 miljoner har tittat på uppgörelsens mellan norska Viasat och TV2.

Sannolikt inte för att fotbollen håller någon högre nivå utan för att det adderats ett nytt moment. Elektricitet. För spänningens skull måhända…

Chefredaktör Lena K Samuelsson menar att det handlar om en mer distinkt SvD. En tidning som ger texten utrymme och låter den kvalificerade journalistiken ta plats.

Visst kan man kalla den distinkt. Men också avskalad. Eller hårdprioriterad.

Notisspalterna har blivit smalare. Och färgplattorna färre. Vilket ger mer utrymme åt det redaktionen vill lyfta fram. I alla fall om upplägget för dagens första nyhetsuppslag är grundmall. Rysskräcken tar upp allt utrymme förutom en notisspalt.

Formen känns både fräsch och funktionell och är något som säkert kommer att fungera med den äran de närmaste åren. Ett perspektiv som dock kanske är i längsta laget för en printorganisation av i dag…

Att kulturen inte längre är en egen rygg och att sporten nu görs av TT och trycks på rosa papper tror jag inte läsarna får några problem att vänja sig med. Bara innehållet inte påverkas. Att opinionsmaterialet får mer utrymme kommer säkert många att uppskatta.

Men det går inte att komma ifrån att formförändringarna, i alla fall delvis, genomförs för att anpassa produkten till en ny, och betydligt mindre, organisation.

Man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck. Därför är det bra att göra en tjock premiärtidning med många egna läsvärda berättelser. Sannolikt kommer SvD dock snart att gå ner i sidor. I alla fall på vardagarna. Det är också då, när allt blivit vardagslunk, som det visar sig om formen fungerar.

Inom kort kommer också Svenskans nya digitala affärsmodell. Då testas konceptet på allvar. Nyheterna blir allt mer digitala – bakgrunder och analyser får utrymme i print. Det blir spännande att se hur långt redaktionen vågar/kan gå när det gäller att dela upp flödet. Och följa hur det påverkar intäkterna.

Vad jag undrar om förstasidesredigerarna på Sundsvalls bägge morgontidningar såg någon koppling mellan respektive största nyhet och dragarbild när de filade på torsdagens tidning.

Jag gjorde det. Det är bara att erkänna.

Fakta i fallet är att Sean Banan uppträdde på ett köpcentrum i Sundsvall och att bägge tidningarna var där. Och att de såg ut så här i obeskuret skick:

Årets debacle. Måste ändå utan tvekan fredagskvällens Late Night Show vara. I efterhand lätt att konstatera att det var ett grandiost feltänk. Samt att rubriken ”Gränser & gränslöshet” var en stor ironi.

Årets tal. Höll Kommunalarbetarens Matilda Uusijärvi Ek som prisades för sitt gräv om den dolda ojämställdheten. Och mitt i glädjen passade på att markera mot grabbigheten på Gräv.

Årets varmaste applåd. Fick Hannes Råstam för sin guldspadebelönade bok om Fallet Thomas Quick. Även om alla i salen inte delar hans åsikter i allt så höll nog alla med när prisutdelaren Janne Josefsson utbrast i: ”Om han ändå vore här!”

Årets mest förväntade spade. Gick till Ekots Daniel Öhman och Bo Göran Bodin för Saudiaffären. De har haft ett år på sig att fundera på var priset ska stå. 

Årets trend. Tacka. Till exempel redigerare & föräldrar. Men också tipsare, källor och andra utomstående som medverkat till att gräven blivit verklighet. I år var det inte bara alla snälla, kloka, vackra och inspirerande chefer som fick rosor från scenen.

Årets framträdande. Gjorde utan tvekan GT:s chefredaktör Frida Boisen. Hon sjöng en operaaria som lägger ribban på vääääldigt hög nivå för VK:s Ingvar Näslund då nästa års Grävfest blir i Umeå.

Årets förlorare. Hans Larsson, chefredaktör på Dagens Arbete. Tidningen hade chans två chanser att guldspaden i tidskriftsklassen men det gick sig inte. Röstchock och en ren skandal kallade han det och skulle gå ut ur föreningen. Men med ett stort leende som talade om att han inte tog det så allvarligt trots allt.

Årets champagne: Slut.

Årets tips. Alla grävare som har småbarn – se till att ha bra mor- och farföräldrar. Och tänk på att det inte är nödvändigt med ansvarsutkrävande även i privatlivet. Från seminariet att leva med grävare.

Årets knep. Om man ska intervjua till exempel Carl ”Tvålen” Bildt som kategoriskt och konsekvent vägrar att svara rakt och enkelt på besvärliga frågor träna med ett rollspel innan. Utse någon som ska vara så omöjlig som det bara går för att hitta osynliga svagheter i frågeställningarna. Från seminariet Konsten att intervjua Carl Bildt vers 2.0 med Björn Häger.

Årets jobbigaste. Betlehem Isaak, Dawit Isaaks dotter som medverkade i debatten "När kommer Dawit Isaak hem?" Hon klarade till slut inte av att hålla tårarna borta efter att ha pratat intensivt om hennes pappas situation och hur mediernas agerande påverkar den. Och skulle kanske inte ha medverkat alls.