Mikael Marklund

– om det mesta från teknik till estetik

16 mars, 2012 - 15:14

Lite Springsteen som fredagsnöje?

Vet du inte hur du ska fördriva de sista timmarna innan helgen brakar loss? Varför inte lyssna på Bruce Springsteens tal på SXSW.

Han är kungen av mellansnack. I alla fall enligt mig. Och här dammar han på i 50 minuter utan störande inslag av elgitarrer eller trummor (nej, det där menar jag inte egentligen):

 

Skriv in flera mejladresser, antingen på separata rader eller med kommatecken emellan.
(Ditt namn) har skickat dig ett meddelande från Medievärlden
(Ditt namn) vill tipsa dig om följande hos Medievärlden.
Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Kommentarerna är en av sajtens mest värdefulla beståndsdelar. De tillför ny information, ifrågasätter den som finns och kommer med nya infallsvinklar och uppslag. Kommentarerna utvecklar oss, vår bevakning och våra läsare. Tänk bara på att:

Publicerade kommentarer blir tillgängliga för andra användare och kan även användas på andra platser än medievarlden.se.

Medievärlden tillämpar förhandsmoderering, vilket innebär att Medievärldens ansvarige utgivare också är ansvarig utgivare för alla kommentarer som publiceras på sajten.

Vi publicerar inte kommentarer som bryter mot lag eller tidningens förhållningsregler.

Vi publicerar inte kommentarer som exempelvis innehåller nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning och kommentarer som innebär spridning av innehåll som innebär uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att användaren gjort intrång i upphovsrätten.

Vi publicerar inte kommentarer som innebär förtal, spridning av felaktiga rykten och propaganda samt kommentarer som innehåller personangrepp eller reklam.

Medievärlden publicerar inte heller kommentarer som vi inte vill visa upp i anslutning till våra artiklar, om de exempelvis bedöms vara irrelevanta eller ha en negativ inverkan på samtalsklimatet.

Medievärlden på nätet följer de etiska reglerna för press, TV och radio.

Besökare uppmanas anmäla kommenterar som bryter mot lag och uppförandekod via anmälningsfunktionen eller att direkt kontakta chefredaktör: Axel Andén på 070-3733360

Fler inlägg

20 maj, 2015 - 09:05

Så gör en riktig utgivare

BLOGG Helahälsingland körde rejält i diket när det gäller publiceringen av EU-migranter. Men den pudel som ansvarig utgivare Tomas Froms gör är ett föredöme.

Publiceringen var ett haveri. Ur alla synvinklar. Polisen kom med felaktiga uppgifter som tidningen inte kollade. Dessutom fick texterna en stor spridning i riksmedierna, vilket chefredaktör Tomas Froms beklagade i en intervju med Medievärlden.

Nu har han också gått ut i de egna kanalerna och beklagat det inträffade. Och den pudeln är det många ansvarig utgivare som bör läsa två gånger.

Det sker säkert varje dag på varje redaktion av någon storlek att en reporter inte ringer det där extra kollsamtalet utan litar på källan. Och skriver utan att reflektera över om det är sant eller relevant. Nu var det ena eller det andra i det aktuella fallet. Polisen lämnade felaktiga uppgifter och även om de varit korrekta är det a, inte olagligt att tigga och b, inte mer än drygt 200 kronor per dag som en EU-migrant räknat på att de samlar in sex dagar per vecka.

Rent principiellt tror jag att det som hände hos Helahälsingland kunde ha hänt på fler, för att inte säga de flesta, redaktioner. Att någon publicerar en text utan att ha kollat och tänkt efter. Och att det är mer tur än skicklighet att det inte blev som för Helahälsingland. (Tur att det inte handlade om en så känslig fråga som EU-migranter som tigger pengar.)

Tomas Froms erkänner oförblommerat att det blev fel. Men han betonar också att det inte är reporterns fel utan tar på sig hela ansvaret. 

Han lär säkert inte göra om misstaget. Och förhoppningsvis inser reportrar och utgivare även på andra redaktioner att det kunde ha varit dem och där det handlat om. Och bemödar sig därför om att ringa det där extra samtalet och ställa den där kritiska frågan. Både till intervjuobjektet och till texten.  

13 maj, 2015 - 14:06

Frågorna SvD och Mittmedia måste hantera

BLOGG Kommer sammanslagningen av Mittmedia och Svenska Dagbladet att ta mer energi än den ger? Och vilka fler koncerner kommer att hoppa på tåget? Flera tidningsledningar följer nu fusionens framskridande med stort intresse.

Gårdagens besked att Schibsted och Mittmedia planerar att slå samman sina dagstidningar kom inte som en överraskning för Medievärlden Premiums abonnenter. För sju månader sedan skrev vi där om att det fanns långt gångna planer på ett samarbete mellan Sveriges största mediekoncerner, bland andra Mittmedia och Schibsted. 

Men den segdragna uppdelningen av Liberala Tidningar har gjort att det mer framåtblickande strukturarbetet med ett nytt stort samarbete mellan Sveriges mediekoncerner lagts på is. Tills nu.

Det har förts diskussioner mellan fler koncerner än bara Schibsted och Mittmedia. Men övriga har av olika orsaker valt att tacka nej. I alla fall i nuläget. Men sannolikt väntar fler strukturaffärer runt hörnet om/när fusionen mellan Svenska Dagbladet och Mittmedia är genomförd. Hur processen sköts och slutresultatet kommer säkert att nagelfaras i stort sett alla dagstidningsföretags styrelserum.

Några av frågorna som måste hanteras:

• Hur ska den nya styrelsen se ut? Hur mycket inflytande kommer Schibsted att ha? Och hur mycket vill de ha? En fingervisning kommer när koncernens högsta ledning presenteras. Handlar affären för Schibsteds del om att göra sig av med ett problem (SvD) för att koncentrera sig på det som ger intäkter (Aftonbladet och rubrikannonser till exempel)?

• Hur ska den nya verkställande ledningen se ut? Rimligen finns här möjligheter att spara in på ett antal chefstjänster. 

• Vilken plattform vinner? Båda företagen har lagt ner stora resurser på att utveckla nya digitala plattformar. Men bara en kan överleva fusionen. En gissning är att Mittmedia skrotar sin för att gå över till Schibsteds nya koncernverktyg. Dels för att det ger möjligheter att ansluta sig till betal- och inloggningssystemet SPiD, dels för att det är hos Schibsted som de stora utvecklingsresurserna finns.

• Gynnas den digitala utvecklingen? Riskerar allt arbete som krävs för att slå samman verksamheterna ta tid och kraft från att jobba med att hitta nya onlineaffärer? För en utomstående betraktare så verkar det finnas en samsyn på både vad som är de stora utmaningarna och lösningarna för de båda medieföretagen. Men vad kommer att hända när kulturerna verkligen ska smälta samman? 

• Vad kommer att hända med printprodukterna? Delar respektive ledning samma syn där. Mittmedia har tydligt deklarerat att nyhetsdistribution på papper är en mogen verksamhet som de inte kommer att lägga något på att utveckla. Svenskans ledning har tvärtom värnat, om än i försiktiga ordalag, sin traditionstyngda papperstidning. Chefredaktör Fredric Karén har till och med i en intervju med Medievärlden Premium menat att det nu kan vara dags för en översyn av printversionen.

• Vad kommer att hända med presstödet. Det uppskattade rörelseresultatet, EBITDA, var för 2014 för den nya koncernen omkring 150 miljoner kronor. Samtidigt så får koncernen sammanlagt 75 miljoner i presstöd. Varav Svenska Dagbladet får 47,9 miljoner. När presstödet förändras, förändras också förutsättningarna i grunden för ett antal av tidningarna i den nya koncernen. Inte minst den Stockholmsbaserade.  

 • Ska Svenskan flytta till Mittmedia eller tvärt om? I dag håller tidningen till i Schibstedhuset i centrala Stockholm. Men måste den göra det? Anser ledningen för det nya bolaget att det kan finnas billigare och mer ändamålsenliga lokaler någon annanstans? Eller flyttar Mittmedia sina centrala funktioner dit?

• Hur långtgående ska samarbetet bli? Kanske blir läsarna de verkliga vinnarna av fusionen. Om Mittmedias läsare till exempel får tillgång till Svenskans vassa näringslivsjournalistik måste det bli jubel i hela södra Norrland. Och med utvalt material från Mittmedias alla tidningar kan Svenska Dagbladet börja göra skäl för namnet och inte bara vara en angelägenhet för de mer välbeställda delarna av Stockholmsregionen. Dessutom kommer profiler som Göran Greider och Tove Lifvendahl, om planerna går i lås, att jobba för samma företags bästa. Bara det kan ge upphov till spännande effekter.

Resultatet av dessa, och ett antal andra konsekvenser av, fusionen kommer säkert att påverka i vilken grad som övriga tidningsföretag vill ge sig in i leken. Går det för tufft till drar säkert några öronen åt sig. Men händer det för litet tycker andra att det inte är någon poäng att engagera sig.

 

9 april, 2015 - 16:37

Vilken tidning blir nästa Folket?

Frekvensförändringen var inte ett nedläggningsbesked. Även om många av Folkets läsare trodde det. Men nu är tidningen snart historia i alla fall. Kommer det att gå bättre för nästa tidning som tar steget?

I dag kom det dystra beskedet. Efter 110 år läggs Folket ner, efter en lång och utdragen kamp mot vikande annons- och prenumerationsintäkter.

Första steget togs 2012 när utgivningen gick från sex dagar i veckan till en dag i veckan. Förhoppningen var att tidningen skulle ha en upplaga på 3 000 ex men när den nu är nere på 2 000 ex och trenden är vikande beslutade styrelsen att nu får det vara nog.

Frågan om frekvensneddragning finns på flera tidningsledningars bord i dagsläget. Även om inte läget är lika akut för dessa som det var för Folket för tre år sedan. Steget att lämna sexdagarsutgivningen togs när upplagan var nere på 4 100 ex efter ett tapp på närmare 13 procent. Då hade tidningen levt nära smärtgränsen under ett antal år.

Beskedet att gå ner i utgivningstakt var inte ett nedläggningsbeslut. Även om många Eskilstunabor uppfattade det så. När Folkets chefredaktör Marie Hillblom och hennes två kollegor var ute för att marknadsföra tidningen med olika aktiviteter så mötte de ofta förvånade reaktioner: ”Va, finns ni fortfarande? Jag trodde Folket var nedlagt sedan länge.”

Därför kan det, för de som eventuellt planerar att gå ner i utgivningstakt, vara läge att fundera över ett antal frågor:

• Ska frågan skyndas på för att minska risken för för drastiska åtgärder? Att ta steget innan läget är desperat ger större handlingsutrymme. Möjligheten att ha en redaktion som är något större än absolut minimal och resurser till marknadsföring så att förändringen kommuniceras med minimal skada för varumärket till exempel.

• Finns det andra alternativ? Folkets ledning funderade till exempel i ett tidigare skede på att göra tidningen till en gratistidning. Eller flytta opinionsmaterialet till en annan tidning som i till exempel Sundsvall för att bevara åtminstone något av mångfalden som två tidningar på en ort innebär. 

• Är åtgärden bara konstgjord andning? Känns kalkylen mer än lovligt skakig kanske det är lika bra att göra det oundvikliga.

Sedan finns det all anledning för dagspressföretagen generellt att fundera på hur de ska undvika att Folkets öde blir deras på sikt. 

• Vad kommer att hända när förstatidningen på en ort går ner i utgivningstakt? Hur kommer det att påverka räckvidden för såväl den tryckta som den digitala produkten och därigenom annonsaffären?  

• Och den stora ödesfrågan – hur kommer det att påverka samhället om/när det inte längre finns ett lokalt massmedium som hanteras av en ansvarig utgivare och publicist. 

9 mars, 2015 - 09:48

Frågorna Kuhnke inte fick

Vilket gyllene tillfälle som missades på Meg. Kulturministern fick inga frågor om hur hon tänkt sig mediepolitiken. Egentligen. I stället blev det ett skyttegravskrig som sannolikt inte stärkte branschen i Alice Bah Kuhnkes ögon.

–      Det värsta jag sett!

–      Var är skämskudden?

–      Otroligt uselt!

Moderatorns evighetslånga monolog om självklarheter för de branschföreträdare som fanns på plats för att höra kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke berätta om mediepolitiken fick många tidningschefer att reagera hårt och starkt. Och med all rätt.

Det var bara tidsödande självklarheter som tog dyrbar tid från alla som satt i Göteborgsmässans största sal för att höra Kuhnke utveckla de tankar som hon presenterade i en debattartikel i GP.se på morgonen.

Efter ministerns inledningsanförande som inte skiljde sig mycket från texten hade jag hoppats att vi skulle få svar på några frågor. Eller i alla fall något som skulle kunna likna svar. Några frågeställningar som kunde varit värda att ta upp:

• Utgångspunkten för direktiven är den enskildes, konsumentens och det demokratiska systemets behov, snarare än medieföretagens. Bygger inte de konsumenternas och det demokratiska systemets behov på att medieföretagen finns och kan leverera material med kvalitet?

• I utgångspunkten för direktiven står också att det demokratiska samhället har behov av kvalitetsjournalistik. Hur definierar kulturministern kvalitetsjournalistik? Och var hittar hon det i dag?

• Ska de nya mediepolitiska insatserna som ska ersätta presstödet (också) bygga på parametrar som kvalitet? Kommer faktorer som mediepluralism och mångfald vara parametrar i det nya systemet?

• Kulturministern menade i sitt tal att regeringen vet vad den vill i frågan om digitalmoms och att det finns en bred samsyn där men att koppling till EU:s momsdirektiv är en bromskloss. Går det inte att gå före EU och visa vägen?

• Har kulturministern syn på medierna och mediernas verklighet förändrats under de månader hon suttit på posten.

I stället för att ställa dessa, eller andra frågor, grävde Sveriges Radios vd Cilla Benkö och Mittmedias redaktionella chef AnnaKarin Lith ner sig i varsin skyttegrav och dammade på varandra med argument som de flesta åhörare redan hört åtskilliga gånger. Lika tidsödande och självklar som den så kallade debattens inledning. (Hos P1:s medierna finns för övrigt en bättre modererad diskussion mellan kontrahenterna.)

Övriga debattörer, konsulten Emanuel Karlsten och JMG:s prefekt Ulla Sätereie, fick inte mycket utrymme.

Och jag undrar också verkligen vilken bild av branschen som Alice Bah Kuhnke fick av debatten. Kanske var det bara inbillning, men det verkade nästan som om hon skakade på huvudet…

Mediekonsulten Robert Rosén och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström har också skrivit om floppen.

4 mars, 2015 - 16:04

Därför gör jag samma misstag igen

Invektiven haglade över Medievärlden början av december. En text om lögnerna i SD:s argumentation fick ett antal kommentatorer att gå till intensiv motattack.

Hur många ilskna mejl och kommentarer med invektiv som texten ”SD:s lögner – och svaren alla journalister bör ha koll på” genererade har jag inte räknat samman. Men de är långt över hundra och droppar fortfarande in.

Eftersom jag är vit, man och rätt så ordentligt medelålders slipper jag mycket av de påhopp som yngre, kvinnor och personer med invandrarbakgrund drabbas av. Men den dynga som runnit ner i mejlboxen räcker för att ge en bild av vad som händer dem.

När det small till och alla anonyma aktörer började vräka ur sig dynga sa jag till mig själv att jag inte skulle ta åt mig. Att det bevisligen var en kampanj från ett antal personer, vilket lätt gick att bevisa då de skickade in kommentarer och frågade varför andra kommentatorer ”blivit censurerade” (deras språkbruk – jag vet skillnaden mellan censur och publicistisk linje). Det trots att ingen kommentar blivit bortplockad. Bara inte publicerad. 

Men visst tar det. Det vore en lögn att förneka det. Varje skitmejl är ett nålstick. Och varje uppmaning att ta debatten – som om de skickade dessa mejl gav intryck av att vilja lyssna på argument, en grundförutsättning för att det ska bli en debatt och inte två monologer med stadigt stigande röstläge – ett moment som fick mig att tappa fokus och energi från det dagliga arbetet.

När stormen började bedarra tänkte jag igenom det som hänt. Och kom fram till att det var en påfrestande upplevelse. Men. Om den skulle leda till att jag inte skrev om den här typen av frågor nästa gång det blev aktuellt så skulle skitspridarna vinna. Oavsett om de fått vräka ut sig på Medievärldens sajt eller inte. 

Så därför gör jag det igen.

I går publicerade ETC en uppföljning till de undersökningar som var grunden till min text. I en 32-sidig bilaga som finns att läsa här går journalisten Johan Ehrenberg och ekonomen Sten Ljunggren igenom ”siffror, fakta och jämförelser runt frågan om invandring, jobb och framtiden. Siffror och argument som varje människa bör känna till.” 

Där punkteras ännu en gång påståenden från flyktingfobikerna. Några exempel:

• Det är falskt att påstå att ökad invandring begränsar tillväxten.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring ger högre arbetslöshet.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring begränsar reallöneökningarna.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring ger ökade budgetproblem.

• Det är falskt att skylla skolans problem på invandring.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring ökar otryggheten.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring innebär sämre jämställdhet.

Min enda invändning mot innehållet i bilagan är utgångspunkten i ekonomiska argument. Det finns inga skäl i världen att neka en person i en utsatt situation hjälp. Tycker jag. Inte ens om det kostar en slant. Med detta har jag kanske öppnat för ännu en skitflod. Men kommer det en sådan hoppas jag att den stärker mig i övertygelsen att jag gjort rätt.

18 februari, 2015 - 16:06

Så kan Herlitz få in 100 miljoner

Lex Länstidningen gör att det nu är läge för DN och Sydsvenskan att skicka in en ny ansökan om presstöd. Fem andra förstatidningar kan snart också vara berättigade till stödet.

Det visar rapporten Mediepolitik som nyligen publicerats på Medievärlden Premium.

Ett av grundkraven för att en tidning ska få presstöd är kopplat till hushållstäckningen. Den får inte vara över 30 procent på utgivningsorten.

I fjol fick Länstidningen i Södertälje 15,6 miljoner kronor i presstöd då tidningen nu har en hushållstäckning på 25 procent.

Såväl DN som Sydsvenskan har sedan flera år en hushållstäckning under 30 procent och borde därför vara berättigade till stödet. Trots det har de nekats driftstöd, utifrån det kryphål som presstödsförordningen ger nämnden: "Om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att täckningsgraden ger en missvisande bild av tidningens konkurrensförmåga på annonsmarknaden, får tidningen uteslutas från stöd eller få stödet nedsatt till ett lägre belopp än vad som annars skulle lämnas." 

– Sedan DN och Sydsvenskan fått avslag har Länstidningen fått stödet,  de två storstadstidningarna drastiskt tappat position och intäkter på sina respektive annonsmarknader, och tvingats till stora personalnerdragningar, säger mediekonsulten Anders Ahlberg som skrivit rapporten.

- Krypshålsparagrafen som sådan är ett problem, som gör hanteringen rättsosäker. Men det förändrade läget för DN och Sydsvenskan talar för att nämnden måste ompröva om hushållstäckningen ger en "uppenbart missvisande bild av konkurrensförmågan"

Får Bonniertidningarna maximalt presstöd innebär det ett tillskott på över 50 miljoner kronor vardera.

Utvecklingen talar också för att fler förstatidningar kan vara berättigade till presstöd inom kort. Fem dagstidningar har gått under en hushållstäckning på 40 procent på sin utgivningsort de senaste fem åren. Två av dem är redan nära gränsen på 30 procent.

Rapporten visar också bland annat att i en tiondel av Sveriges kommuner är det den största dagstidningen på orten som har presstöd. Den konstaterar också att stöd till ekonomiskt starka förstatidningar verkar ge mer effekt än stöd till utpräglade andratidningar.   

22 januari, 2015 - 16:16

Uppdaterat papper ställer till det

Papper och webb smälter samman allt mer. Men ibland kan fusionen gå lite för långt…

Det händer att det går lite för fort både på Medievärldens redaktion och på andra ställen. Så Borås Tidning är i gott sällskap när de publicerar en notis i papperstidningen och lovar läsarna att den ska uppdateras…

Enligt BT:s webbredaktör Erik Jullander kan en förklaring vara ansiktslyftningen som tidning och webb fick i tisdags, alla nya rutiner i samband med den kan ha bidragit till fadäsen.

Det har hört av sig ett antal läsare, men de har bara tyckt det varit roligt – inte undrat när den nya versionen kommer… 

5 december, 2014 - 14:24

SD:s lögner – och svaren alla journalister bör ha koll på

SD hade fel när de i direktsändning påstod att det finns en tyst majoritet för en minskad invandring. Sanningen är tvärtom. Vilket är bra att veta när det blir dags för valrörelse igen. KORRIGERAD

I Aktuellt fick SD:s tf partiledare Mattias Karlsson säga att det finns en tyst majoritet som är för att begränsa invandringen ytterligare. Helt oemotsagd. I DN dagen därpå likaså.

”Vi vill ge den tysta majoriteten en röst i invandringsfrågan. Vår ambition är att den här valrörelsen i praktiken blir en folkomröstning för eller emot ökad invandring. Vi kommer helt att fokusera på den frågan.”

Det ironiska är att ska Mattias Karlsson stå vid sitt ord så måste han jobba för att Sverige ska öppna sina gränser ännu mer. 

I presskonferensen som föregick beskedet att SD skulle rösta på Alliansens budget och därigenom orsaka det extra val som kommer i mars hänvisade Mattias Karlsson till en undersökning från 2014 gjord av SOM-institutet som säger att 50 procent tycker att det är en dålig idé att öka invandringen. Men någon sådan statistik finns inte. Det har forskningsinsitutets forskningschef Henrik Ekengren Oscarsson bekräftat för Dagens ETC.

Däremot finns det siffror på motsatsen. Andelen som tycker att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar sjunker stadigt. Och har så gjort sedan början av 1990-talet.

Johan Ehrenberg, chefredaktör för ETC, har också punkterat några andra grova felaktigheter från SD under presskonferensen:

SD/MK: – Invandringen ökade till (Korrad: ej med som det stod i tidigare version) 116 000 under 2013. 

ETC/JE: – Sanningen är samtidigt utvandrade 50 000 personer, vilket innebär en nettoinvandring på 66 000. Av dem som fick uppehållstillstånd i Sverige 2013 var 19 000 sådana som har arbetstillstånd, alltså forskare, ingenjörer och företagsrekryterade. 20 000 var EU-medborgare som flyttar inom EU och Norden. 8 000 var studenter. 

SD/MK: – Invandrare överrepresenterade vad gäller brott.

ETC/JE: – Stämmer inte. Däremot är människor utan stöd och social omsorg, oberoende av ursprung, överrepresenterade.  

SD/MK: – Flyktingmottagandet kostar 17 miljarder extra 2015

ETC/JE: – Falskt. 2013, när Sverige tog emot 54 000 asylsökande, var totala kostnaden 14 miljarder.

SD/MK: – Sverige har en extrem invandringspolitik

ETC/JE: – Fel. Sverige tar i snitt mot 18 000 flyktingar per år. Vilket är mycket lite för ett land med 9,5 miljoner invånare.

Viktig kunskap för inte minst alla politiska reportrar som nu ska ut och stångas med partirepresentanter av olika schatteringar i den kommande valrörelsen.   

28 november, 2014 - 12:02

En större utmaning än digitaliseringen för medierna

Om fem år kan mediernas förutsättningar och marknad vara helt förändrad. Utmaningar som kan få digitaliseringen att framstå som en mild västanfläkt.

2014 ser ut att bli det varmaste året globalt sett sedan mätningarna började 1880.

2014 är också det år då mänskligheten släppt ut mest fossil CO2 någonsin. 

Olika typer av extremt väder skapar mer eller mindre katastrofliknande scenarier över hela världen, även om de får störst rubriker och genomslag då de inträffar i USA eller Europa. 

I november summerade FN:s klimatpanel sina tidigare rapporter. Där slogs det fast att det är människans aktivitet som ligger bakom den stadigt ökande andelen koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären samt att det krävs snabba och drastiska åtgärder på det globala planet för att vi inte ska ha en temperaturökning på två grader vid slutet av detta århundrade. Vilket skulle innebära allvarliga och i princip oåterkalleliga effekter på klimatet och miljön. 

Världsbanken varnar i sin nya rapport för att om vi inte drastiskt minskar våra utsläpp av växthusgaser kommer vår planet att vara två grader varmare runt 2050 och fyra grader, eller kanske ännu mer, när de som är tonåringar i dag fyller 80 år.

Nu verkar det finnas ett tryck underifrån också att politikerna ska agera utifrån detta. Johan Rockström, föreståndare för Stockholm Recilience Center, hävdar i SVT:s samtalsprogram Runda bordet att 75 procent av Sveriges befolkning anser att forskningen har rätt och att det nu är dags för politikerna att visa ledarskap. I Tyskland och Storbritannien är antalet lika många. I Kina och Indien, där miljöpåverkan är mycket tydligare, är siffran över 90 procent. Till och med i det bilfixerade USA är en stor majoritet, 66 procent, övertygade om att det är människan som ligger bakom klimatproblemen och att politikerna måste göra något.

Johan Rockström menar också att politikerna blivit missledda av medierna som ofta har med en så kallad klimatskeptiker så fort forskare uttalar sig om vad som kan hända om ingenting händer: ”I verkligheten finns ett jättestort mandat att agera. Det finns en tipping point i termer av engagemang.” 

Delar av näringslivet står också bakom en minskning av CO2-utsläppen. Till och med BP:s ordförande Carl-Henric Svanberg vill ha ett pris på CO2-utsläpp. I och för sig då den förbrukas och inte vid källan, men i alla fall.

Forskningen säger att vi har tio år på oss om vi ska ha någon möjlighet att undvika en temperaturhöjning på två grader. Tio år är en kort tid för den typ av åtgärder som krävs. 

I dag står personbilstrafiken för drygt 19 procent av alla utsläpp av växthusgaser i Sverige. Lastbilar och bussar för över 11 procent. Industrin, exklusive energiindustrin, står för 25 procent. Sammanlagt ligger utsläppen på 57,6 miljoner ton CO2. Till detta ska läggas de utsläpp som allt som importeras orsakar i tillverkningsländerna. Vilket är ungefär dubbelt så mycket som det släpps ut inom landet.

Om politikerna bestämmer sig för att agera kraftfullt mot utsläppen kommer inte minst transportsektorn att påverkas rejält. Hur beror på vilka åtgärderna blir. 

Men konsekvenserna för dagspressföretagen kan bli rejäla ur flera perspektiv. Ett axplock:

• Annonsmarknadens förutsättningar kan förändras. Hur ser till exempel motor- och reseannonseringen ut i ett samhälle som har halverat sina utsläpp av växthusgaser? Och vad händer om konsumenterna inte har samma möjlighet att transportera sig till olika butikskomplex?

• Hur mycket kan drastiskt höjda transportkostnader skynda på behovet av en digitalisering av mediekonsumtionen?

• Vad händer med tillgången av de sällsynta jordartsmetaller som är nyckelfaktorer för tillverkning av mobiler, surfplattor och datorer? Hur går det med digitaliseringen om dessa produkter blir drastiskt dyrare?

• Hur förändras det redaktionella arbetet om inte fotografer och reportrar kan köra bil i samma utsträckning som i dag?

• Hur ska anställda komma till arbetsplatsen om de inte kan köra bil i samma utsträckning som i dag?

Men den stora frågan är vad som kommer att hända om medieföretagen väljer att inte göra någonting innan det blir ofrånkomligt. 

För miljöfrågorna är stora och viktiga för dagens unga. De medieföretag som agerar proaktivt har betydligt större möjligheter att nå de yngre målgrupperna. Och vice versa. Företag som väljer att inte göra någonting kommer att få en stämpel som slöa och icke-ansvarstagande vilket inte gynnar tillströmningen av nya läsare. De som inte upplevs vara en del av lösningen kommer att ses som en del av problemet.

Därför bör alla framtidsstrategier ha en grön dimension också.

Därför bör analysen ”Medieföretagens miljöpåverkan” som nu publiceras på Medievärlden Premium läsas noga. Där listar Malin Picha Edwardsson problem och möjligheter när det gäller att skapa en hållbar mediesektor.

20 november, 2014 - 15:24

Vad var det jag sa – du kommer inte att tro dina ögon!

En kreativ rackare har skapat det ultimata klickjaktssajtshånet… Eller med andra ord, punkt 8 har blivit verklighet.

Det var det jag visste. Att jag skulle få rätt. I början av november, efter månader av intensiv forskning och kontemplation över ämnet författade jag en bloggpost ”Nio saker du inte visste om klickjaktssajter”.  

Den åttonde punkten lyder: ”Reaktionerna på 1, 2, 3, 4, 5, 6 och/eller 7 kan bli till ett överspel hos någon kreativ rackare. Som slutar med att din fina klickjaktssajt blir überhånad och viral driftkucku för alla framtida generationer av släktet Homo Sapiens. Och det låter inte så kul, va?”

Och dit har vi nu kommit. På klicka klicka klicka.se skapas det parodier på klickjaktssajternas rubriker som ”3 dumma saker socialdemokrater gör när pensionärer shoppar”, ”5 orsaker till att kaniner planerar mord” och ”En fågel blir gripen av polis, sedan hände det här”.