Mikael Marklund

– om det mesta från teknik till estetik

16 mars, 2012 - 15:14

Lite Springsteen som fredagsnöje?

Vet du inte hur du ska fördriva de sista timmarna innan helgen brakar loss? Varför inte lyssna på Bruce Springsteens tal på SXSW.

Han är kungen av mellansnack. I alla fall enligt mig. Och här dammar han på i 50 minuter utan störande inslag av elgitarrer eller trummor (nej, det där menar jag inte egentligen):

 

Skriv in flera mejladresser, antingen på separata rader eller med kommatecken emellan.
(Ditt namn) har skickat dig ett meddelande från Medievärlden
(Ditt namn) vill tipsa dig om följande hos Medievärlden.
Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Kommentarerna är en av sajtens mest värdefulla beståndsdelar. De tillför ny information, ifrågasätter den som finns och kommer med nya infallsvinklar och uppslag. Kommentarerna utvecklar oss, vår bevakning och våra läsare. Tänk bara på att:

Publicerade kommentarer blir tillgängliga för andra användare och kan även användas på andra platser än medievarlden.se.

Medievärlden tillämpar förhandsmoderering, vilket innebär att Medievärldens ansvarige utgivare också är ansvarig utgivare för alla kommentarer som publiceras på sajten.

Vi publicerar inte kommentarer som bryter mot lag eller tidningens förhållningsregler.

Vi publicerar inte kommentarer som exempelvis innehåller nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning och kommentarer som innebär spridning av innehåll som innebär uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att användaren gjort intrång i upphovsrätten.

Vi publicerar inte kommentarer som innebär förtal, spridning av felaktiga rykten och propaganda samt kommentarer som innehåller personangrepp eller reklam.

Medievärlden publicerar inte heller kommentarer som vi inte vill visa upp i anslutning till våra artiklar, om de exempelvis bedöms vara irrelevanta eller ha en negativ inverkan på samtalsklimatet.

Medievärlden på nätet följer de etiska reglerna för press, TV och radio.

Besökare uppmanas anmäla kommenterar som bryter mot lag och uppförandekod via anmälningsfunktionen eller att direkt kontakta chefredaktör: Axel Andén på 070-3733360

Fler inlägg

26 september, 2014 - 16:27

Nu slår det platta berättandet till med full kraft

Sättet att berätta som initierades i ett antal Ipad-satsningar för flera år sedan har äntligen börjat plockas upp av de svenska nyhetssajterna. UPPDATERAD

Ipad-magasinet SvD Insikt, salig i åminnelse, var en lyckad mix av bra historier att förmedla och bra metoder att göra det på. Där kombinerades texter, rörliga bilder och ljud på ett mycket tilltalande sätt.

I olika surfplattemagasin har det gått att hitta de där långa texterna med mycket insprängt godis, paketerat på ett begåvat sätt.  

Den metoden att berätta har länge saknats på svenska nyhetssajter. Och jag har då och då funderat över varför. Det kan inte bero på att det är så svårt att få till. Troligen vet de som styr över sajternas innehåll att läsarna bara vill ha korta och snabba nyheter. Har jag trott. Trots att det funnits utländska exempel på att det går. Till exempel New York Times projekt ”Snow Fall”.

Nu har Aftonbladet hoppat på tåget med ett stort reportage på Estoniakatastrofen med flera komponenter, förutom text även rörligt, ljud och grafik, presenterat på ett begåvat sätt. Det skulle förvåna mig om inte nya stora jobb rullas ut snart. 

Även Dagens Nyheter kommer att jobba upp sitt digitala berättande ett antal snäpp under hösten. Läs mer här. Medievärlden kommer inom kort att återkomma med fler detaljer om projektet.

Att addera nytt innehåll och förpacka det begåvat gör att berättelsen växer ordentligt och fångar läsarna. Den som klickat på Aftonbladets Estonia-jobb kommer att tillbringa en avsevärd tid där. Tid som inte förvandlas till annonsintäkter då det inte finns någon reklam där. Min förhoppning är att det får fortsätta vara så. 

Om jag var boss på Bladet skulle jag se till att den här typen av reportage får vara befriade från kommersiella inslag. Efter fyra, fem stycken berättelser på den här nivån har läsarna tagit till sig och verkligen börjat uppskatta berättarmetoden. Då får det bli en del av Plus-tjänsten.

Nu väntar jag bara på att fler mediehus ska börja tänka nytt och stort när det gäller berättandet på nätet. Jag kommer att bli mäkta förvånad om det inte hänt mycket redan innan årsskiftet. Goda exempel har ju en hälsosam tendens att sprida sig.

Till exempel på Mittmedia som också gjort en ambitiös e-tidning kring 20-årsdagen av Estonias förlisning. Innehållet skiljer sig i sak inte mycket från Aftonbladets. Men på Mittmedia finns det säkert en och annan som gnisslar tänder över att innehållet inte paketerats utifrån det möjligheter som nätet erbjuder. De starka texter som finns i bilagan blir ännu starkare om läsaren samtidigt ser en stormig Östersjö. Eller hör det klassiska ”Mayday mayday, this is MS Estonia…” I stället för puffar till filmer på tidningssajterna (som sannolikt få går dit för att klicka på) hade det rörliga materialet funnits som ett naturligt inslag precis där det ska. I, eller vid, texten. 

Förutom nya intäkter (på sikt i alla fall) kommer det att betyda att de redigerare som just nu mest ses som en jobbig rest från ett förlegat sätt att producera papperstidningar kan få nya uppdrag då deras kompetens när det gäller presentationsteknik kommer att krävas igen.   

24 september, 2014 - 15:20

Dagstidningar är dinosaurier – men kan få vingar

Om ett antal år är dagstidningen som vi känner den i dag historia. Det betyder inte att medieföretagen måste dö – bara ställa om sig rejält. Samt att de anställda förstår att det inte går att vara något som snart bara återfinns på museum.

Det känns inte som en alltför långsökt parallell att jämföra dagstidningsföretagen med dinosaurier. Exakt vad som hände för omkring 60 miljoner år sedan vet ingen. Men sannolikt förändrades klimatet snabbt vilket förändrade livsbetingelserna för dinosaurierna. Som därför dog ut då de inte tillräckligt snabbt kunde ställa om till en bistrare verklighet. 

Sorgligt om man var en dinosaurie men den enes död är den andres bröd. I och med att härskarödlorna försvann fick däggdjuren livsutrymme och kunde utvecklas.

I överförd betydelse händer samma sak i dag. Medieföretagen lever i huvudsak på att köra ut papperstidningar till en krympande skara prenumeranter som bara blir äldre och äldre. Genomsnittsåldern på en prenumerant på flera dagstidningar är mellan 65 och 70 år i dag. Det säger sig själv att den verksamheten är på väg att avveckla sig själv, av naturliga orsaker så att säga.

Det är här som en stor utmaning ligger för dagspressföretagen. Det handlar i grunden om hur de ska få nya läsare. Inte nödvändigtvis nya digitala läsare. Även om det sannolikt är lättare i den typen av kanaler.

För att tala klarspråk. De åtgärder som många medieföretag genomför nu, till exempel sammanslagningen av HD/Sydsvenskan, att Metro låter TT göra hela tidningen från ax till limpa och att Svenska Dagbladet betalar Bonnier för att göra featuremagasin för att ta några exempel, löser inga problem. De köper bara tid och skjuter upp det oundvikliga. 

Betalmodellerna som bromsat upplagetappet, i alla fall för tidningar i Norr- och Västerbotten, är inte heller en lösning. Inte på sikt.

Den prenumererade papperstidningens tid som ett brett och dagligt massmedium är i mina ögon lika dömd till undergång som dinosaurierna för 60 miljoner år sedan. Men läget är sannolikt mest akut för kvällstidningarnas pappersupplagor.

2013 var Aftonbladets upplaga 180 500 ex enligt tidningens egen statistik. Första halvåret 2014 var upplagetappet 17 procent. Håller den utvecklingen i sig har Aftonbladets papperstidning en upplaga på drygt 85 000 ex 2017. Vilket är mindre än vad Sydsvenskan har i dag. 

Mellan 2012 och 2013 tappade Expressen drygt 15 procent av sin upplaga. Samma situation där med andra ord. 

Morgontidningarna har inte så stora upplagetapp ännu så länge. Men jag har inte hört någon tidningschef på länge som pratar om hur de ska öka upplagan. Det handlar i bästa fall om att bromsa upplagetappet. Helst undviker de samtalsämnet överhuvudtaget.

IRM tror att de riktigt stora annonstappen för dagspressen är historia. Men både 2014 och 2015 kommer tappen att ligga nära 10 procent. Längre bort vill de inte sia.

Presstödsnämndens rapport visade att 2013 var det sämsta året någonsin för den samlade dagpressen. Hittills. Är det någon som tror att 2014 innebär en förbättring? Eller 2015? 

Men det betyder inte att medieföretagen måste dö en utdragen sotdöd. Det finns exempel på vitalitet och livskraft. Främst på den digitala sidan där boomen när det gäller rörligt skapar nästan nybyggarkänslor. Ta de stora satsningarna på livesända valvakor som exempel. 

Däremot kommer omställningen till att bli en hållbar och lönsam verksamhet att bli smärtsam. Vägen från att vara ett dagspressföretag till att bli ett medieföretag kostar på för både ledning och anställda. Och arbetet är bara påbörjat.

För att tala klarspråk. När tidningsföretagen börjar utgå från vad framtidens läsare vill ha och vill betala i stället för vad företagen (och dess anställda) vill göra och är vana att tjäna i dag kommer det att bli stora förändringar. Dessa kommer allt närmare. Och för varje dag som det inte görs något kommer förändringsbehovet bara att växa.

De tankar som redovisades i Medievärlden Premiums rapport Vägval print som publicerades förra hösten har blivit allt mer aktuella och flyttats allt högre upp på medieföretagens dagordningar. Då uppgav hälften av de tillfrågade tidningscheferna att de kommer att dra ner på frekvens och/eller bevakningsområden de närmaste fem åren.

Distributionskostnaderna gör allt mer på sista raden. Två tidningsföretag som nu börjat agera där är EK-koncernen och Hallands Nyheter som är på väg att sluta dela ut de dyraste tidningarna. Snart blir det fler.

Det går inte längre att sälja prenumerationer på sjudagarstidningen. Bara till helgtidningen. Det vittnade till exempel HD:s chefredaktör Lars Johansson om på Södra Publicistklubbens utfrågning nyligen.

En viktig faktor är också ägarnas avkastningskrav. Men inte ens stiftelseägda tidningar klarar av att gå med minus hur länge som helst. Och ingen ansvarsfull styrelse kommer att låta verksamheten pågå utan att kräva omtag på något sätt om alla kurvor pekar åt fel håll och inga förslag på förändringar presenteras för dem. 

Därför skulle medieföretagens palett kunna se ut så här om kanske fem till tio år, i prioritetsordning:

• En sajt som siktar på att vara det digitala nyhetsnavet lokalt. Mycket rörligt, mycket läsarmedverkan och flitiga uppdateringar under stora delar av dygnet.

• En prenumererad tidning som kommer ut till helgen. Fylld med tillbakalutad lustläsning, fördjupningar, temasidor och annonser kopplade till dessa. Sannolikt produceras mycket material på koncernnivå och förses sedan med det lokala varumärket.

• En gratistidning som kommer ut en eller två gånger i veckan med korta lokala nyheter och reportage som bygger på material från sajten samt annonser från lokala handlare. Antingen hemburen eller distribution via ställ. 

Hur fort detta kommer att ske beror givetvis på situationen på varje marknad. Vissa har bättre läge än andra. Samtidigt kanske ovan skissad utveckling trycker på så att även de som har en bättre position mer eller mindre tvingas av mer eller mindre tätt knutna samarbetspartners att ställa om i förtid.

När jag testat dessa tankar på ett antal tidningschefer har ingen sagt att det är en osannolik utveckling. Snarare ett högst möjligt scenario utan att gå in på hur de resonerar kring sina egna företags framtid.  

Intäkterna kommer alltså inte att motsvara dagens. Och även om utgifterna för tryck och distribution sjunker kommer antalet anställda inte att ligga på samma nivå som i dag.

Framtidens arbetsmarknad för journalister, i alla fall för de inom dagspress, kommer att präglas av stor osäkerhet. Allt annat är naivt att tro. 

Hur många fler journalister som då kommer att ha förlorat sina jobb på dagstidningsföretagen kan ingen svara på. Men sannolikt handlar det om ett betydande antal. Många kommer nog också att jobba under andra, och mindre välavlönade, former.

Samtidigt är det journalisterna som ska rädda medieföretagen. Utan ett intressant material presenterat på ett lockande sätt spelar det ingen roll vilken affärsmodell företaget satsar på.    

Här finns nog en avgörande faktor när det handlar om medieföretagen ska klara av omställningen eller inte. Varje sparpaket som drabbar organisationer som redan gått igenom ett antal stålbad riskerar att vara den faktor som tar död på kreativitet och arbetslust. Det medieföretag som har en personal där en övervägande majoritet bara går till jobbet för att de ännu inte fått sparken behöver inte satsa en krona på digital utveckling eller nya roliga rörliga koncept. Det kommer ändå bara att bli skit. För att fortsätta tala klarspråk.

Dagstidningsföretagens utmaningar ligger alltså inte bara i att den nuvarande prenumerantstocken inte förnyas i tillräcklig utsträckning eller att annonsörerna inte till fullo förstått det fina i att finnas även i den digitala miljön. Det gäller också att hålla uppe geisten och arbetslusten hos de anställda som är kvar.

För det var inte alla dinosaurier som dog ut. Släktingar till dem lever och frodas än i dag. Alla fåglar till exempel.

Kanske är det så utvecklingen kommer att se ut. När de stora dagstidningsföretagen, som inte klarat av att ställa om, lägger sig ned och dör växer det fram ett antal mindre och flexiblare medieföretag som inte kräver lika stora mängder foder för att överleva. Medieföretag som snabbt och lätt kan förflytta sig över stora områden och testa att hitta mat, partners och boställen på nya ställen och med nya metoder. Medieföretag som kanske just nu testar sina vingar för första gången. 

11 september, 2014 - 14:56

Valvakorna visar vägen – live-tv det som gäller på flera mediehus

Tidningsföretagen övergår allt mer till att bli medieföretag där en flera timmar lång direktsändning på valnatten är något som bara ska ingå i erbjudandet till läsarna.

Det är precis som ST:s chefredaktör Anders Ingvarsson formulerade det i går. Det här är lokal tv-historia på riktigt. Och det finns betydligt fler exempel på medieföretag som nu på allvar tar steget ut i den rörliga världen än de som Medievärlden tog upp i går.

På Borås Tidning håller man just nu på med att snickra ihop en provisorisk studio för att där följa den lokala valutgången. Tidningen har investerat i en hel del teknisk utrustning för att klara av den flera timmar långa sändningen. Efter årsskiftet ska BT bygga en permanent studio och fortsätta på den inslagna vägen.

– Det finns ett sug efter tv. Även internt, säger BT:s chefredaktör Stefan Eklund.

Att så mycket energi läggs ner på den rörliga valbevakningen betyder inte att rapporteringen i papperstidningen kommer att bli lidande menar han. Men kanalerna kommer att skilja sig åt allt mer.

Hur många som kommer att följa sändningen är svårt att gissa tycker han. Men den har alla förutsättningar att locka en större publik. 

– Vi värmer upp med en direktsänd debatt i dag mellan Jimmie Åkesson och integrationsminister Erik Ullenhag.

Norrbottens-Kurirens Johanna Hövenmark och NSD:s Bo Torbjörn Ek har tränat ordentligt inför söndagens valvaka.

I Luleå pågår också förberedelserna inför valnatten. I lobbyn på ett hotell ska 24Norrbotten, Norrbottens-Kuriren, NSD och Piteå-Tidningen samsända vakan. 

Sändningen ska ledas av Norrbottens-Kurirens Johanna Hövenmark och NSD:s Bo Torbjörn Ek som under senaste året har drillats hårt i programledarrollen, bland annat av programledarcoachen Patrik Hambraeus.

Anna-Sofia Wirén, redaktionschef på Norrbottens-Kuriren, förväntar sig höga tittarsiffror. Speciellt då det inte längre finns några egentliga konkurrenter lokalt då TV4 lagt ner sin verksamhet och SVT omprioriterat.

Den högsta siffran man nått hittills är 35 100 tittare i samband med en basketfinal i våras.

– Men det är inte omöjligt att vi får fler nu.

Förberedelserna har pågått under flera månader. Bland annat har det gjorts reportage från samhället som har den största andelen soffliggare. Den typen av inslag ska varvas med bland annat rapporter från reportrar på stan och kommentarer från tidningarnas ledarskribenter som finns på plats i studion.

24Norrbotten har funnits sedan 2008 men har bara haft direktsändningar under några år. Och aldrig på den här nivån. Kanalens övriga inslag har i regel sponsorer. Men inte valvakan.

– Så på det sättet är det en ren kostnad för oss. Men det stärker varumärket otroligt mycket.

På Helsingborgs Dagblad är valnatten minutiöst planerad. Tv-studion ska vara navet i valbevakningen. Sändningarna börjar klockan 19.00 men en timme tidigare har sajten fått sin speciella valetta med livechattar och egen resultatgrafik. Vem som ska göra vad och var det ska publiceras är i princip spikat ända fram till tisdagstidningen. 

För att få upp valtempen har tidningen livesänt intervjuer med de lokala partitopparna och i kväll blir det en livesänd debatt där partierna får byta företrädare inom varje ämnesområde vilket fick till följd att andelen kvinnor ökar markant.

KK testar valvakestudion. Fotograferna Stina Järperud och Tomas Nilsson pratar körschema med Carina Bergius, producent, och Andreas Lindhe, programledare. Foto: Katrineholms-Kuriren

Ännu ett exempel på att det är live som gäller för valbevakningen är Katrineholms-Kuriren. Deras sändning börjar klockan 21.00 och ska hålla på till efter midnatt.

KK har under valrörelsen haft såväl webb-tv-utfrågningar samt debatter med lokala politiker. 

Troligen blir listan kortare på de dagstidningsföretag som inte gör den här typen av satsningar nu på söndag än listan på de som gör det.

En risk är det kan infinna sig en viss baksmälla i nästa vecka när insatsen utvärderas. Möjligen tycker några att tittarsiffrorna inte motsvarat arbetsinsatsen. Då är det läge att påpeka att det kanske inte bara skrivs lokal tv-historia till helgen. Det kan vara större än så. När så många gör så mycket för att etablera sig som producenter även när det gäller rörligt måste tittarvanorna förflyttas. Även om det inte sker över en valnatt.

9 maj, 2014 - 14:02

Det finns klubbar och det finns klubbar…

Konstföreningar kan var och varannan tidning skryta med. Men så vitt känt finns det bara en tidning med en traktorklubb…

Sydsvenskans fotograf Hussein El-alawi har i dag utnämnts till ”hängaruntare” i den exklusiva klubben ”Sydsvenskan Traktor”. Som markör för sin nya status fick han en t-shirt med klubbens emblem av vice president, Anders Olofsson. Bakom kameran för att föreviga det högtidliga tillfället var Lars Brundin.

Anledningen till utnämningen är den förstabild som prydde ettan för en tid sedan. Men från i det närmaste trovärdiga källor har det muttrats att om det inte ”var en massa onödigt folk som skymde” hade Hussein El-alawi utnämnts till åtminstone ”plöjboy”. Vilket enligt samma källa är något väldigt fint.

Klubben har anor från förra seklet, närmare bestämt 1998. I dag består den av en handfull medarbetare på Sydsvenskan som också är traktorägare. Med ett undantag, sekreteraren som dock äger en traktormodell.

För de som till äventyrs inte känner igen en svensk klassiker så är traktorn på tröjan en Bolinder Munktell 35 som har en trecylindrig dieselmotor och kan tillsammans med Massey Fergusons modell 20 (allmänt kallat ”Grålle”) sägas vara de traktorer som gjort flest antal arbetshästar arbetslösa.

7 april, 2014 - 13:55

Så rätt som det kan bli när det blivit fel

När ska jag lära mig läxan: Är en historia för bra för att vara sann är den fejk. Lega Nords medlemmar sköt inte sönder sin gummibåt med nödraketer.

Historien om när de italienska nyfascisterna skulle ta sig från Italien till Tunisien i en gummiflotte fick mig att genast tipsa några kompisar om dagens roligaste läsning. Deras minst sagt klantiga försök att visa hur lätt det är att ta sig mellan Afrika och Europa har fått många att skratta i dag.

När båtmotorn började brinna skulle de avfyra en nödraket men lyckades bara skjuta hål på båten som sjönk. Lega Nords medlemmar räddades av den maltesiska flottan men blev enligt uppgift häcklade i både italiensk press och i organisationens egna organ.

En bra story. Som har allt utom ett enda korn av sanning.

Det var en italiensk satirsajt som kablade ut historien den 20 mars. Sedan tog den seriösa tidningen Malta Independent upp den och det var då storyn fick fart. Bland annat publicerade Metro, Aftonbladet och Expressen den.

Sedan var det bara för dem att pudla och/eller avpublicera när sanningen ganska snabbt blev känd. (Metros Viralgranskaren granskade den egna tidningens publicering och gjorde en föredömlig rättelse.

Nu kommer vi säkert att bli vaksamma. Ett tag. Och både kolla och dubbelkolla alla bra historier. Men sedan kommer garden sakta men säkert att sjunka igen tills vi blir blåsta på nytt.

För det kommer vi att bli. Men sannolikt inte om en story som går ut på att några italienska brunskjortor får dessa ofrivilligt tvättade i Medelhavet.

Det går inte att bli arg på satirsajten som skapade storyn. Syftet var att roa, inte blåsa medierna. Men det finns det vissa som har.

I förra veckan blev den danska nyhetsbyrån Ritzau lurade av ett falskt pressmeddelande. Den påhittade avsändaren uppgav sig för att vara en kommitté som jobbade med att undersöka kvaliteten på de danska studierna. Men det var i själva verket ett antal studenter som låg bakom. De ville påverka och få fart på diskussionen om utbildningspolitiken. Men Martin Darling, redaktionschef på nyhetsbyrån menar att det inte fungerade:

Innehållet i deras pressmeddelande har inte diskuterats eller tagits upp av någon. Så om det var målet så missade man det, säger han till Journalisten.dk.

Men en läxa är i alla fall att när någon lyckats (för en stund) att lura en tidning att publicera en fejkad story är det bara en sak som gäller: Att berätta det öppet och ärligt för läsarna. Gick historien i print är det dementi som gäller. På nätet väljer många att avpublicera. Men det räcker inte. Kanske är det bästa att låta den fejkade historien vara kvar på sajten men göra det tydligt för besökarna att den inte är korrekt. Som Metro gör här:

13 mars, 2014 - 16:07

Hur ska trafiksiffror jämföras?

Vilka trafiksiffror är relevanta? Och vilka värden? Det är två frågor som det finns flera svar på.

Tisdagen den 11 september introducerade Norrbottens-Kuriren och NSD sina betalmodeller. Sedan har antalet besökare minskat. Hur mycket beror på vilka värden som sätts mot varandra. I min artikel i går ställdes antalet besökare veckan 6, veckan innan betalmodellen lanserades, mot samma siffra för vecka 10.

Både Kurirens och NSD:s siffror fram till och med vecka 6 ligger i linje med utvecklingen från årsskiftet. NSD hade tre veckor med över 170 000 unika besökare under perioden. Kurirens besökskurva pekade också stadigt uppåt. Resultatet för vecka 6 toppas dock bara av siffrorna för vecka 21 2013 där en styckmordsrättegång (läs mer här) drev mycket trafik men båda sajterna har ett antal gånger under fjolåret varit uppe på dessa nivåer. Här kan ni följa NSD och Kurirens trafikutveckling sedan 2013. 

Efter vecka 6 krävs det inlogg för att ta del av stora delar av innehållet på sajterna och trafiksiffrorna sjunker. Vilket inte förvånar någon. Både Kurirens chefredaktör Mats Ehnbom och NSD:s chefredaktör Kalle Sandhammar uppgav för Medievärlden efter första veckan så var tappet inte var större än beräknat.

Jämför man med VK.se (som har en liknande betalmodell) och ST.nu (där allt ännu så länge är gratis) är norrbottenstidningarnas tapp större. Men alla minskar i trafik från vecka 6 till vecka 10. Det trots att OS borde locka besökare. Vilket är något att fundera över.

Ett annat sätt att jämföra är att titta på period mot med period. Så här ser trafiken för Kuriren och NSD ut om man jämför de 10 första veckorna 2013 med 2014:

Ställs de fyra sista veckorna i år mot motsvarande period 2013 är trafiktappet 30 procent för Kuriren. Ställs vecka 10 i år mot vecka 10 2013 är tappet 40 procent. För NSD är tappet 33 procent de fyra sista veckorna men 38 procent sista veckan.

Den intressanta frågan är när kurvorna för NSD och Kuriren vänder. För det kommer kommer de att göra. Samt på vilken nivå de stabiliserar sig och vilken betydelelse det får för annonsaffären.

Sedan går det också fundera över hur stor betydelse siffror för unika besökare har egentligen. I takt med att allt fler sajter går över till olika betalmodeller ökar behovet av ett gemensamt kvalitetsmått för att tillföra en mer värdefull dimension. 

Utvecklingen för mobilsajterna följer för övrigt samma mönster. Siffran för antalet unika besökare kan ställas mot att det i Norrbotten bor 250 000 personer enligt SCB.

24 februari, 2014 - 15:05

SVT:s dubbla haveri

SD:s partiledare Jimmie Åkesson fick fabulera fritt i SVT i går kväll. Något som bland annat Dagens ETC kan leda i bevis. Frågan är varför kanalledningen inte reagerade på hans uttalanden.

Den 19 januari var det premiär för SVT:s nya satsning ”Nyfiken på”. Där lättar landets partiledare på sina hjärtan ivrigt påhejade av terapeuten och läkaren Poul Perris. Först ut var vänsterpartiets ordförande Jonas Sjöstedt.

Han berättade om sin uppväxt. Hur han hade sett Göteborgs överklass spotta och sparka på arbetarna när de i tunna ytterkläder gick till hårda men underbetalda jobb på fabriker där giftmolnen låg tunga och glödande järn flöt fritt på golvet.

Nej. Så var det inte. Det var ett ganska harmlöst program utan några större överraskningar. Men hur hade SVT hanterat situationen om Vänsterpartiets ledare påstått sig ha upplevt en sådan barndom?

I går fick Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson berätta för tv-tittarna att hotfulla invandrargäng som han mötte under uppväxten präglat hans syn på invandringen. Han berättar om ett polariserat samhälle med många invandrare. Men den bilden delar inte alla.

Dagens ETC har pratat med Jimmie Åkessons lärare. Hon hävdar att det knappast fanns någon invandrare överhuvudtaget i området. Enligt SCB:s statistik var nettoinvandringen i Sölvesborg under början av 1980-talet ett 10-tal personer per år. Vid mitten av decenniet ökade siffran till ett 100-tal per år då det anlände ett antal flyktingar från Ceausescus Rumänien.

Jimmie Åkesson hävdade också i gårdagens program att han inte visste något om SD:s nazistiska rötter eller kände till partiets kopplingar till den tidens rasistiska element.

Hampus Brynolf, i dag strategichef på Intellecta Corporate och den som utvecklat åsiktskartan twittercensus, menar att det är en ren lögn. Han gick på gymnasiet samtidigt med den blivande SD-ledaren:

Estetiken och retoriken i mitten av 90-talet var rätt tydlig. Att han var rasist och hade rasistiska åsikter var helt uppenbart för mig och dem jag umgicks med, säger han till Dagens ETC.

Den frågestund med två statsvetare som avslutade programmet kan knappast säga balansera Jimmie Åkessons påståenden. Där hade det funnits alla chanser att titta närmare på dessa. 

Det är inte första gången politiker ljuger i tv. Knappast sista heller. Men gårdagens sändning var inspelad i förväg så ledningen har haft alla chanser att titta på det i förväg. Och källkritiskt granska hans påståenden samt på något sätt bemöta dem.

Dessutom visar det på ett tydligt behov av att terapeuter kompletteras med journalister när det skall göras tv om kontroversiella frågor eller med kontroversiella personer. Samt väcker frågan vad  SVT hade gjort om Jonas Sjöstedts hävdat att hans pappa blivit bildligt och bokstavligen utsugen av en obönhörlig arbetsgivare.

Läs också: Lisa Bjurwald "Rösten som SVT glömde"
 
6 februari, 2014 - 11:24

Fira ; i dag

Det är inte alla skiljetecken som har en egen dag. Men det har semikolonet. Och den dagen är i dag.

Den italienska formgivaren och typografen Aldo Manuzio tog fram semikolonet 1494. Han dog den 6 februari 1515. Och därför firas det av många ansedda som lite småsnobbiga skiljetecknet just i dag. Det skriver Språktidningen.

Men ; är också populärt. När Språktidningen i höstas hade en omröstning bland sina läsare vann semikolonet klart med 23 procent av rösterna. Två kom tankstrecket med 19 procent.

3 februari, 2014 - 16:01

Mittmedia blev först – vem kommer sedan?

Det kom inte som en blixt från en klar himmel. Mittmedias besked om att koncernens tidningar kommer att tryckas dagtid har varit på gång länge. Vilket blir nästa mediehus som går ut med den här typen av planer?

Det är inte osannolikt att den 3 februari 2014 kommer att markeras som en milstolpe i den svenska dagspressens historia. Det var då som det första medieföretaget signalerade att de släpper något som ansetts vara en nyckelfunktion för tidningen, nyhetsförmedlingen.

Men det finns en klar logik bakom Mittmedias beslut att övergå till att trycka dagtid. Den tryckta tidningen ska anpassas till de målgrupper som mest vill ha den. Tiden när den tryckta tidningen anpassades till hur tongivande redaktörer ville ha den är förbi.

Målet är att ta betalt för journalistiken. Inte hur den distribueras. Det är därför koncernens betalmodell får premiär på Allehanda Media den här månaden. Innan sommaren ska alla Mittmedias dagstidnings sajter gå över till att ta betalt för sitt digitala innehåll.

De anställda på företagen inom Mittmedia har hört talas om tidigarelagd tryckstart i ett par år. Medievärldens läsare har också kunnat följa utvecklingen då koncernledningen varit förhållandevis öppna om hur de ser på framtiden. Läs mer här:

Men det går inte komma från att det är våghalsigt projekt som inleds. 

Det är en sak att i en undersökning säga att det går bra om tidningen inte innehåller de senaste nyheterna utan mer förhandsreportage och efterhandsrapportering. Men nöjer sig läsarna med det i längden? De som i Mittmedias undersökningar uppgett att det viktiga är att det ligger något i brevlådan varje morgon, inte att det som finns där är så uppdaterad som det bara går, har de verkligen känt efter?

Hur kommer annonsörerna reagera när de ser att printprodukten anpassas allt mer efter vad åldersgrupperna 55 + vill ha? Räckviddssiffrorna har i ett antal år pekat på att yngre målgrupper i en ökande utsträckning nås via andra kanaler. Men nu blir det påtagligt även i själva papperstidningen. Sannolikt kommer det inte att leda till fler annonsörer i print. Men hur många färre blir det? Och hur påverkar bortfallet sista raden i bokslutet? 

Det är några frågor som det inte finns några svar på ännu. Men de kommer när Mittmedia gjort verklighet av planerna. Och övriga mediehus följer utan tvekan utvecklingen på tidningsmarknaden mellan Dalälven i söder och Saluån i norr, ytan motsvarar en dryg fjärdedel av landet, med spänd förväntan.

Vissa skakar på huvudet och menar att Mittmedia drar undan fötterna för sig själva. Andra att de är modiga och klarsynta och gör det som måste göras i god tid.

Men frågan är också om alla har råd att vänta på ett definitivt svar från Mittmedia hur detta fullskaleexperiment har gått innan de själva gör något liknande.

Den undersökning som Medievärlden Premium kunde presentera i rapporten Vägval Print pekade entydigt på att det i många mediehus finns tankar på att både gå ner i frekvens och minska på distributionsområdet de närmaste åren.

Läs också Stefan Meleskos analys Tryckeriernas framtid på Medievärlden Premium.

 

17 januari, 2014 - 10:59

Dags att fixa finfika igen!

Är du redaktionell chef och inte beställt tårta till i dag så släng dig på telefonen. Det är den 17 januari – Redigerarnas dag i dag.

Nu måste man säga att det blivit en tradition. 2012 firades Redigerarnas dag för första gången efter ett initiativ från Norrköpings Tidningar. Flera redaktioner tyckte att det fanns anledning att lyfta fram, dessa för läsarna så osynliga, medarbetare.

Behovet att hylla dessa slitvargar har spridits till både Norge och Finland. Till exempel berättade Hufvudstadsbladet i dag för sina läsare att tidningen inte blir till av sig självt bara för att ett antal reportrar skrivit texter och fotografer tagit bilder.