Mikael Marklund

– om det mesta från teknik till estetik

13 mars, 2012 - 11:56

En Blunder i direktsändning

Utan ordentligt med kaffe kan det gå som för Fox kommentator som sov i direktsändning…

Politik kanske inte är det absolut roligaste alla gånger. Men är man anställd som kommentator på Fox News bör man hålla sig vaken när det är dags att prata om utgången av ”supertisdagen”…

Gissar att Doug får se det här några gånger…

 

Skriv in flera mejladresser, antingen på separata rader eller med kommatecken emellan.
(Ditt namn) har skickat dig ett meddelande från Medievärlden
(Ditt namn) vill tipsa dig om följande hos Medievärlden.
Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Kommentarerna är en av sajtens mest värdefulla beståndsdelar. De tillför ny information, ifrågasätter den som finns och kommer med nya infallsvinklar och uppslag. Kommentarerna utvecklar oss, vår bevakning och våra läsare. Tänk bara på att:

Publicerade kommentarer blir tillgängliga för andra användare och kan även användas på andra platser än medievarlden.se.

Medievärlden tillämpar förhandsmoderering, vilket innebär att Medievärldens ansvarige utgivare också är ansvarig utgivare för alla kommentarer som publiceras på sajten.

Vi publicerar inte kommentarer som bryter mot lag eller tidningens förhållningsregler.

Vi publicerar inte kommentarer som exempelvis innehåller nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning och kommentarer som innebär spridning av innehåll som innebär uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att användaren gjort intrång i upphovsrätten.

Vi publicerar inte kommentarer som innebär förtal, spridning av felaktiga rykten och propaganda samt kommentarer som innehåller personangrepp eller reklam.

Medievärlden publicerar inte heller kommentarer som vi inte vill visa upp i anslutning till våra artiklar, om de exempelvis bedöms vara irrelevanta eller ha en negativ inverkan på samtalsklimatet.

Medievärlden på nätet följer de etiska reglerna för press, TV och radio.

Besökare uppmanas anmäla kommenterar som bryter mot lag och uppförandekod via anmälningsfunktionen eller att direkt kontakta chefredaktör: Axel Andén på 070-3733360

Fler inlägg

28 november, 2014 - 11:02

En större utmaning än digitaliseringen för medierna

Om fem år kan mediernas förutsättningar och marknad vara helt förändrad. Utmaningar som kan få digitaliseringen att framstå som en mild västanfläkt.

2014 ser ut att bli det varmaste året globalt sett sedan mätningarna började 1880.

2014 är också det år då mänskligheten släppt ut mest fossil CO2 någonsin. 

Olika typer av extremt väder skapar mer eller mindre katastrofliknande scenarier över hela världen, även om de får störst rubriker och genomslag då de inträffar i USA eller Europa. 

I november summerade FN:s klimatpanel sina tidigare rapporter. Där slogs det fast att det är människans aktivitet som ligger bakom den stadigt ökande andelen koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären samt att det krävs snabba och drastiska åtgärder på det globala planet för att vi inte ska ha en temperaturökning på två grader vid slutet av detta århundrade. Vilket skulle innebära allvarliga och i princip oåterkalleliga effekter på klimatet och miljön. 

Världsbanken varnar i sin nya rapport för att om vi inte drastiskt minskar våra utsläpp av växthusgaser kommer vår planet att vara två grader varmare runt 2050 och fyra grader, eller kanske ännu mer, när de som är tonåringar i dag fyller 80 år.

Nu verkar det finnas ett tryck underifrån också att politikerna ska agera utifrån detta. Johan Rockström, föreståndare för Stockholm Recilience Center, hävdar i SVT:s samtalsprogram Runda bordet att 75 procent av Sveriges befolkning anser att forskningen har rätt och att det nu är dags för politikerna att visa ledarskap. I Tyskland och Storbritannien är antalet lika många. I Kina och Indien, där miljöpåverkan är mycket tydligare, är siffran över 90 procent. Till och med i det bilfixerade USA är en stor majoritet, 66 procent, övertygade om att det är människan som ligger bakom klimatproblemen och att politikerna måste göra något.

Johan Rockström menar också att politikerna blivit missledda av medierna som ofta har med en så kallad klimatskeptiker så fort forskare uttalar sig om vad som kan hända om ingenting händer: ”I verkligheten finns ett jättestort mandat att agera. Det finns en tipping point i termer av engagemang.” 

Delar av näringslivet står också bakom en minskning av CO2-utsläppen. Till och med BP:s ordförande Carl-Henric Svanberg vill ha ett pris på CO2-utsläpp. I och för sig då den förbrukas och inte vid källan, men i alla fall.

Forskningen säger att vi har tio år på oss om vi ska ha någon möjlighet att undvika en temperaturhöjning på två grader. Tio år är en kort tid för den typ av åtgärder som krävs. 

I dag står personbilstrafiken för drygt 19 procent av alla utsläpp av växthusgaser i Sverige. Lastbilar och bussar för över 11 procent. Industrin, exklusive energiindustrin, står för 25 procent. Sammanlagt ligger utsläppen på 57,6 miljoner ton CO2. Till detta ska läggas de utsläpp som allt som importeras orsakar i tillverkningsländerna. Vilket är ungefär dubbelt så mycket som det släpps ut inom landet.

Om politikerna bestämmer sig för att agera kraftfullt mot utsläppen kommer inte minst transportsektorn att påverkas rejält. Hur beror på vilka åtgärderna blir. 

Men konsekvenserna för dagspressföretagen kan bli rejäla ur flera perspektiv. Ett axplock:

• Annonsmarknadens förutsättningar kan förändras. Hur ser till exempel motor- och reseannonseringen ut i ett samhälle som har halverat sina utsläpp av växthusgaser? Och vad händer om konsumenterna inte har samma möjlighet att transportera sig till olika butikskomplex?

• Hur mycket kan drastiskt höjda transportkostnader skynda på behovet av en digitalisering av mediekonsumtionen?

• Vad händer med tillgången av de sällsynta jordartsmetaller som är nyckelfaktorer för tillverkning av mobiler, surfplattor och datorer? Hur går det med digitaliseringen om dessa produkter blir drastiskt dyrare?

• Hur förändras det redaktionella arbetet om inte fotografer och reportrar kan köra bil i samma utsträckning som i dag?

• Hur ska anställda komma till arbetsplatsen om de inte kan köra bil i samma utsträckning som i dag?

Men den stora frågan är vad som kommer att hända om medieföretagen väljer att inte göra någonting innan det blir ofrånkomligt. 

För miljöfrågorna är stora och viktiga för dagens unga. De medieföretag som agerar proaktivt har betydligt större möjligheter att nå de yngre målgrupperna. Och vice versa. Företag som väljer att inte göra någonting kommer att få en stämpel som slöa och icke-ansvarstagande vilket inte gynnar tillströmningen av nya läsare. De som inte upplevs vara en del av lösningen kommer att ses som en del av problemet.

Därför bör alla framtidsstrategier ha en grön dimension också.

Därför bör analysen ”Medieföretagens miljöpåverkan” som nu publiceras på Medievärlden Premium läsas noga. Där listar Malin Picha Edwardsson problem och möjligheter när det gäller att skapa en hållbar mediesektor.

20 november, 2014 - 14:24

Vad var det jag sa – du kommer inte att tro dina ögon!

En kreativ rackare har skapat det ultimata klickjaktssajtshånet… Eller med andra ord, punkt 8 har blivit verklighet.

Det var det jag visste. Att jag skulle få rätt. I början av november, efter månader av intensiv forskning och kontemplation över ämnet författade jag en bloggpost ”Nio saker du inte visste om klickjaktssajter”.  

Den åttonde punkten lyder: ”Reaktionerna på 1, 2, 3, 4, 5, 6 och/eller 7 kan bli till ett överspel hos någon kreativ rackare. Som slutar med att din fina klickjaktssajt blir überhånad och viral driftkucku för alla framtida generationer av släktet Homo Sapiens. Och det låter inte så kul, va?”

Och dit har vi nu kommit. På klicka klicka klicka.se skapas det parodier på klickjaktssajternas rubriker som ”3 dumma saker socialdemokrater gör när pensionärer shoppar”, ”5 orsaker till att kaniner planerar mord” och ”En fågel blir gripen av polis, sedan hände det här”.

3 november, 2014 - 13:53

Nio saker du inte visste om klickjaktssajter

Frågorna du inte hade ställt dig om vad för mycket klickjaktssajtssurfande kan ställa till med…

De får trafik som tusan men till vilket pris? Här är nio punkter om faror med Lajkat, Omtalat, Finkammat och allt vad de heter:

1. Det här får du inte missa! Det här får du inte heller missa. Och absolut inte det här heller. Och det här är klippet som verkligen aaaalla snackar om, missa inte det… Men hur länge kommer läsarna att gå på det? Till slut måste klickjaktssajtsredaktörerna kanske hota med medeltida tortyr för att få besökare på sajten. Klickar du inte klipper vi fingrarna av dig!

2. Kolla vad som händer! Detta hade du ingen aning om!! Men om jag hade det då? Om jag kunde räkna ut med lillfingret att hundvalpen som kom ut i gröngräset efter att ha varit labbhund i hela sin hittills miserabla tillvaro får ett formidabelt tuppjuck och rusar runt som en – glad hund? Tänk om jag kunde räkna ut det – kan du då räkna ut vad det gör med den bild som jag tror att du har av mig, kära klickjaktssajtsredaktörschef, tänk om jag får känslan av att du inte tror att jag är smartare än ett genomsnittligt potatisskal. Tänk då på vad det kan göra med ditt varumärke… På typ lite sikt…  

3. Du har ingen aaaaaning om vad som händer! När klickjaktssajtsspråket smittar av sig på den fina och viktiga och propra och distingerade och kritstrecksrandiga och helt formidabelt smuckra sajt där i alla fall stortjiifen tror att alla fina och viktiga och propra och distingerade och kritstrecksrandiga annonsköpare vill synas. Om det blir ett liiiiite för påtagligt lattjolajbansspråk där kanske annonsköparna annonsköper någon annanstans. För det är inte omöjligt att även vanliga tråksajter vill ha klick. Ju. Så när dessa sajters härmapsredaktörer ser att det går infernaliskt bra för klickjaktssajterna snor slemtyperna (såg du ordvitsen?) till härmapsredaktörer upplägget. För dom vill åxå att stortjiifen ska klappa dom på axeln å få ett par extra huttar på kick-offen. Men annonsköparna tycker kanske inte att den ungdomliga tonen passar med deras utbud av rullatorer, löständer och extra lättuggad kattmat. Kanske. 

4. Känslosvallsmaximum som fick mätarna att gå i taket!För hallå –pallar du med hur mycket gullegulle som helst? Eller oändliga timmar av näsdukssnyftande? Finns det inga gränser för hur många filmsnuttar av hjärtknipande frierier eller på svårt sjuka barn som får besök av någon snäll superstjärna vi pallar med? Går det att få digital diabetes? Botas den med digitalt insulin i så fall eller surfar man vidare till en sajt som garanterat inte innehåller sådant? Som typ Blocket? Eller?

5. Superdupertabben du inte trodde var möjlig! Ett publicistiskt haveri av stora mått väntar runt hörnet. När ska någon lacka till på att de blivit uthängda som ett klantarsel av bibliska mått? Eller någon tonåring inse att de var klickjaktsajktsuthängda som pyttingar och filmar hämnden på den filmande farbrodern och lägger ut den på du vet vilken sajt jag menar och ser till att den blir viral och tipsar han på Lajkat om den. Eller att någon av tonåringens så kallade kompisar snubblar över filmen och sedan mobbar mössan av tonåringen? 

6. Fejken du inte visste att du gick på! Ska jag berätta hur svårt det är att fixa till en lustig sms-konversation? Inte svårt alls. Bara att ta en kompis som har samma usla humor och ge hens mobilnummer namnet Mamma i kontaktlistan så går det vispa till en dråpliga historia på no time at all. Till exempel. När, eller om,  klickjaktssajtsbesökarna tappar förtroendet för dessa för-bra-för-att-vara-sant-historier kanske de tappar förtroendet för – allt ni gör… För allt annat är säkert genuint och dubbelkontrollerat och superspontant… Not. Gör det något? Säkert inte för alla. Men sannolikt för vissa…

7. Det visste du inte att influensan kunde ställa till med! Okej. Du rattar ett stort mediehus. Och har kommit på den brajta iden att ni ska ha en sådan där klickjaktssajt. Och det hampar sig så att din kusins kompis farsa känner en taxichaffis som har en brorsa vars flickväns lillebror skulle kunna fixa jobbet. Säger han. Och han gör det – helt exceeeellent. Ety han är precis rätt i ålder och har talang för snärtigheter. Meeeeeeen. Så går eländet och blir smittad av en elak influensa (inte Ebola) och bryter benet samt måste fara till Maldiverna så du måste snabbt som attan hitta någon annan som roddar klickjaktssajtsuccén. Det är nu du inser att alla på bygget är typ över 50 och heeeelt tondöva och odugliga när det gäller att skriva för ungdomarna på ungdomiska. Nötterna tror att det räcker med att skriva typ då och då eller flera bokstäver i rad. Typ heeeeeeelt hopplösa fall med andra ord. Framgång vänds till lätt till flopp för alla som inte har byrålådan full med typ 20-åringar som kan typ formulera sig fängslande. Om än inte med fullständiga meningar.

8. Hånhånet du inte vill vara med om! Reaktionerna på 1, 2, 3, 4, 5, 6 och/eller 7 kan bli till ett överspel hos någon kreativ rackare. Som slutar med att din fina klickjaktssajt blir überhånad och viral driftkucku för alla framtida generationer av släktet Homo Sapiens. Och det låter inte så kul, va?

9. Statistikproblemet du inte visste fanns! Eller kommer att finnas då. För det glunkas redan om på vissa ställen att klick och klick inte är samma sak. Vissa finare typer av redaktörer vill att klicken på deras finare typer av sajter med lite finare typer av innehåll ska få lite finare typer av trafiksiffror. Så kanske din klickjaktssajtsframgångar biter dig i svansen och tvingar diga att sitta på oäääääändligt långa möten med någon sorts pruttråkig sajttrafikräkningskommitté som aldrig kommer till skott. Ever. De struntar i att du hellre vill åka ut på landet och riva det där utedasset som du retat dig på ända sedan du köpte ditt fina sommarställe och maler på om teknikaliteter på subatomärnivå. Typ. Och du funderar på att spränga både utedass och sajttrafikräkningskommitté i småbitar. Men inte samtidigt. Typ. 

30 oktober, 2014 - 15:56

Ett värdigt farväl

En stark etta för att ta farväl av en stark kämpe. Aftonbladets minnesbilaga om Klas Ingesson är ett gediget hantverk.

Jag minns sommaren 1994 mycket väl. Dramatiken. Spänningen. Folket som samlades i sommarnatten för att följa landslagets äventyr i USA. Jag varken var eller är speciellt fotbollsintresserad men sveptes med av den kollektiva euforin.

En av de viktigaste kuggarna i det blågula maskineriet var Klas Ingesson, det förstod till och med undertecknad.

Nu är han borta efter en lång sjukdom. Och tidningarna gör fullödiga minnesbilagor. Precis som sommaren 1994 sveps jag med, men nu av den kollektiva sorgen.

Speciellt bra lyckas Aftonbladet fånga känslorna. Ettan till minnesbilagan tycker jag sitter precis där den ska. Mitt i krysset för att prata fotbollsspråk.

En stark bild och en rubrik som är både en hyllning och en klackspark. Precis som en fotbollshjälte ska ha när han nu lämnat planen för alltid.

8 oktober, 2014 - 14:03

Hoppas Sydsvenskan får behålla sin goda form

Sydsvenskans redigerare ska i en nära framtid använda sin kompetens där det ger mest effekt. Och bara där. Hoppas att det räcker.

Sydsvenskans etta i dag är ett skolexempel på bra redigering. Turbulensen inom de skånska moderaterna illustreras på ett utmärkt sätt. Och som krona på verket en klockren rubrik.

Det är detta som tidningens redigerare ska lägga sitt krut på i framtiden. Ett antal spetssidor ska formges av det fåtal redigerare som blir kvar när omorganisationen blivit verklighet. Hur många de blir och var de ska placeras är ännu inte spikat men upplägget är att dagredigeringen (den så kallade spetsredigeringen) ska skötas i Malmö och nattgänget (som i princip bara har till uppgift att se till att mallsidorna fungerar och eventuellt lägga in någon sen nyhet) ska sitta i Helsingborg. Men båda grupperna ska jobba för båda tidningarna.

Det stora flertalet av tidningarnas sidor ska vara hårt mallade och i princip göras av reportrarna själva. 

Hur läsarna kommer att reagera vet ingen ännu. Kanske kommer de inte att tycka att det gör något att uppläggen på sidorna liknar varandra i högre utsträckning än i dag. Kanske kommer de till och med att uppskatta det. 

Men en sak törs jag sätta en timpeng på. Att ettor av den typ som Sydsvenskan har i dag på sin Malmöedition är mycket viktiga för tidningens överlevnad. Det är sådana här sidor som sätter sig i minnet. Vilket är av största vikt när prenumerationsavin ska betalas. Känslan av att ha fått något mer än bara information på papper.

26 september, 2014 - 15:27

Nu slår det platta berättandet till med full kraft

Sättet att berätta som initierades i ett antal Ipad-satsningar för flera år sedan har äntligen börjat plockas upp av de svenska nyhetssajterna. UPPDATERAD

Ipad-magasinet SvD Insikt, salig i åminnelse, var en lyckad mix av bra historier att förmedla och bra metoder att göra det på. Där kombinerades texter, rörliga bilder och ljud på ett mycket tilltalande sätt.

I olika surfplattemagasin har det gått att hitta de där långa texterna med mycket insprängt godis, paketerat på ett begåvat sätt.  

Den metoden att berätta har länge saknats på svenska nyhetssajter. Och jag har då och då funderat över varför. Det kan inte bero på att det är så svårt att få till. Troligen vet de som styr över sajternas innehåll att läsarna bara vill ha korta och snabba nyheter. Har jag trott. Trots att det funnits utländska exempel på att det går. Till exempel New York Times projekt ”Snow Fall”.

Nu har Aftonbladet hoppat på tåget med ett stort reportage på Estoniakatastrofen med flera komponenter, förutom text även rörligt, ljud och grafik, presenterat på ett begåvat sätt. Det skulle förvåna mig om inte nya stora jobb rullas ut snart. 

Även Dagens Nyheter kommer att jobba upp sitt digitala berättande ett antal snäpp under hösten. Läs mer här. Medievärlden kommer inom kort att återkomma med fler detaljer om projektet.

Att addera nytt innehåll och förpacka det begåvat gör att berättelsen växer ordentligt och fångar läsarna. Den som klickat på Aftonbladets Estonia-jobb kommer att tillbringa en avsevärd tid där. Tid som inte förvandlas till annonsintäkter då det inte finns någon reklam där. Min förhoppning är att det får fortsätta vara så. 

Om jag var boss på Bladet skulle jag se till att den här typen av reportage får vara befriade från kommersiella inslag. Efter fyra, fem stycken berättelser på den här nivån har läsarna tagit till sig och verkligen börjat uppskatta berättarmetoden. Då får det bli en del av Plus-tjänsten.

Nu väntar jag bara på att fler mediehus ska börja tänka nytt och stort när det gäller berättandet på nätet. Jag kommer att bli mäkta förvånad om det inte hänt mycket redan innan årsskiftet. Goda exempel har ju en hälsosam tendens att sprida sig.

Till exempel på Mittmedia som också gjort en ambitiös e-tidning kring 20-årsdagen av Estonias förlisning. Innehållet skiljer sig i sak inte mycket från Aftonbladets. Men på Mittmedia finns det säkert en och annan som gnisslar tänder över att innehållet inte paketerats utifrån det möjligheter som nätet erbjuder. De starka texter som finns i bilagan blir ännu starkare om läsaren samtidigt ser en stormig Östersjö. Eller hör det klassiska ”Mayday mayday, this is MS Estonia…” I stället för puffar till filmer på tidningssajterna (som sannolikt få går dit för att klicka på) hade det rörliga materialet funnits som ett naturligt inslag precis där det ska. I, eller vid, texten. 

Förutom nya intäkter (på sikt i alla fall) kommer det att betyda att de redigerare som just nu mest ses som en jobbig rest från ett förlegat sätt att producera papperstidningar kan få nya uppdrag då deras kompetens när det gäller presentationsteknik kommer att krävas igen.   

24 september, 2014 - 14:20

Dagstidningar är dinosaurier – men kan få vingar

Om ett antal år är dagstidningen som vi känner den i dag historia. Det betyder inte att medieföretagen måste dö – bara ställa om sig rejält. Samt att de anställda förstår att det inte går att vara något som snart bara återfinns på museum.

Det känns inte som en alltför långsökt parallell att jämföra dagstidningsföretagen med dinosaurier. Exakt vad som hände för omkring 60 miljoner år sedan vet ingen. Men sannolikt förändrades klimatet snabbt vilket förändrade livsbetingelserna för dinosaurierna. Som därför dog ut då de inte tillräckligt snabbt kunde ställa om till en bistrare verklighet. 

Sorgligt om man var en dinosaurie men den enes död är den andres bröd. I och med att härskarödlorna försvann fick däggdjuren livsutrymme och kunde utvecklas.

I överförd betydelse händer samma sak i dag. Medieföretagen lever i huvudsak på att köra ut papperstidningar till en krympande skara prenumeranter som bara blir äldre och äldre. Genomsnittsåldern på en prenumerant på flera dagstidningar är mellan 65 och 70 år i dag. Det säger sig själv att den verksamheten är på väg att avveckla sig själv, av naturliga orsaker så att säga.

Det är här som en stor utmaning ligger för dagspressföretagen. Det handlar i grunden om hur de ska få nya läsare. Inte nödvändigtvis nya digitala läsare. Även om det sannolikt är lättare i den typen av kanaler.

För att tala klarspråk. De åtgärder som många medieföretag genomför nu, till exempel sammanslagningen av HD/Sydsvenskan, att Metro låter TT göra hela tidningen från ax till limpa och att Svenska Dagbladet betalar Bonnier för att göra featuremagasin för att ta några exempel, löser inga problem. De köper bara tid och skjuter upp det oundvikliga. 

Betalmodellerna som bromsat upplagetappet, i alla fall för tidningar i Norr- och Västerbotten, är inte heller en lösning. Inte på sikt.

Den prenumererade papperstidningens tid som ett brett och dagligt massmedium är i mina ögon lika dömd till undergång som dinosaurierna för 60 miljoner år sedan. Men läget är sannolikt mest akut för kvällstidningarnas pappersupplagor.

2013 var Aftonbladets upplaga 180 500 ex enligt tidningens egen statistik. Första halvåret 2014 var upplagetappet 17 procent. Håller den utvecklingen i sig har Aftonbladets papperstidning en upplaga på drygt 85 000 ex 2017. Vilket är mindre än vad Sydsvenskan har i dag. 

Mellan 2012 och 2013 tappade Expressen drygt 15 procent av sin upplaga. Samma situation där med andra ord. 

Morgontidningarna har inte så stora upplagetapp ännu så länge. Men jag har inte hört någon tidningschef på länge som pratar om hur de ska öka upplagan. Det handlar i bästa fall om att bromsa upplagetappet. Helst undviker de samtalsämnet överhuvudtaget.

IRM tror att de riktigt stora annonstappen för dagspressen är historia. Men både 2014 och 2015 kommer tappen att ligga nära 10 procent. Längre bort vill de inte sia.

Presstödsnämndens rapport visade att 2013 var det sämsta året någonsin för den samlade dagpressen. Hittills. Är det någon som tror att 2014 innebär en förbättring? Eller 2015? 

Men det betyder inte att medieföretagen måste dö en utdragen sotdöd. Det finns exempel på vitalitet och livskraft. Främst på den digitala sidan där boomen när det gäller rörligt skapar nästan nybyggarkänslor. Ta de stora satsningarna på livesända valvakor som exempel. 

Däremot kommer omställningen till att bli en hållbar och lönsam verksamhet att bli smärtsam. Vägen från att vara ett dagspressföretag till att bli ett medieföretag kostar på för både ledning och anställda. Och arbetet är bara påbörjat.

För att tala klarspråk. När tidningsföretagen börjar utgå från vad framtidens läsare vill ha och vill betala i stället för vad företagen (och dess anställda) vill göra och är vana att tjäna i dag kommer det att bli stora förändringar. Dessa kommer allt närmare. Och för varje dag som det inte görs något kommer förändringsbehovet bara att växa.

De tankar som redovisades i Medievärlden Premiums rapport Vägval print som publicerades förra hösten har blivit allt mer aktuella och flyttats allt högre upp på medieföretagens dagordningar. Då uppgav hälften av de tillfrågade tidningscheferna att de kommer att dra ner på frekvens och/eller bevakningsområden de närmaste fem åren.

Distributionskostnaderna gör allt mer på sista raden. Två tidningsföretag som nu börjat agera där är EK-koncernen och Hallands Nyheter som är på väg att sluta dela ut de dyraste tidningarna. Snart blir det fler.

Det går inte längre att sälja prenumerationer på sjudagarstidningen. Bara till helgtidningen. Det vittnade till exempel HD:s chefredaktör Lars Johansson om på Södra Publicistklubbens utfrågning nyligen.

En viktig faktor är också ägarnas avkastningskrav. Men inte ens stiftelseägda tidningar klarar av att gå med minus hur länge som helst. Och ingen ansvarsfull styrelse kommer att låta verksamheten pågå utan att kräva omtag på något sätt om alla kurvor pekar åt fel håll och inga förslag på förändringar presenteras för dem. 

Därför skulle medieföretagens palett kunna se ut så här om kanske fem till tio år, i prioritetsordning:

• En sajt som siktar på att vara det digitala nyhetsnavet lokalt. Mycket rörligt, mycket läsarmedverkan och flitiga uppdateringar under stora delar av dygnet.

• En prenumererad tidning som kommer ut till helgen. Fylld med tillbakalutad lustläsning, fördjupningar, temasidor och annonser kopplade till dessa. Sannolikt produceras mycket material på koncernnivå och förses sedan med det lokala varumärket.

• En gratistidning som kommer ut en eller två gånger i veckan med korta lokala nyheter och reportage som bygger på material från sajten samt annonser från lokala handlare. Antingen hemburen eller distribution via ställ. 

Hur fort detta kommer att ske beror givetvis på situationen på varje marknad. Vissa har bättre läge än andra. Samtidigt kanske ovan skissad utveckling trycker på så att även de som har en bättre position mer eller mindre tvingas av mer eller mindre tätt knutna samarbetspartners att ställa om i förtid.

När jag testat dessa tankar på ett antal tidningschefer har ingen sagt att det är en osannolik utveckling. Snarare ett högst möjligt scenario utan att gå in på hur de resonerar kring sina egna företags framtid.  

Intäkterna kommer alltså inte att motsvara dagens. Och även om utgifterna för tryck och distribution sjunker kommer antalet anställda inte att ligga på samma nivå som i dag.

Framtidens arbetsmarknad för journalister, i alla fall för de inom dagspress, kommer att präglas av stor osäkerhet. Allt annat är naivt att tro. 

Hur många fler journalister som då kommer att ha förlorat sina jobb på dagstidningsföretagen kan ingen svara på. Men sannolikt handlar det om ett betydande antal. Många kommer nog också att jobba under andra, och mindre välavlönade, former.

Samtidigt är det journalisterna som ska rädda medieföretagen. Utan ett intressant material presenterat på ett lockande sätt spelar det ingen roll vilken affärsmodell företaget satsar på.    

Här finns nog en avgörande faktor när det handlar om medieföretagen ska klara av omställningen eller inte. Varje sparpaket som drabbar organisationer som redan gått igenom ett antal stålbad riskerar att vara den faktor som tar död på kreativitet och arbetslust. Det medieföretag som har en personal där en övervägande majoritet bara går till jobbet för att de ännu inte fått sparken behöver inte satsa en krona på digital utveckling eller nya roliga rörliga koncept. Det kommer ändå bara att bli skit. För att fortsätta tala klarspråk.

Dagstidningsföretagens utmaningar ligger alltså inte bara i att den nuvarande prenumerantstocken inte förnyas i tillräcklig utsträckning eller att annonsörerna inte till fullo förstått det fina i att finnas även i den digitala miljön. Det gäller också att hålla uppe geisten och arbetslusten hos de anställda som är kvar.

För det var inte alla dinosaurier som dog ut. Släktingar till dem lever och frodas än i dag. Alla fåglar till exempel.

Kanske är det så utvecklingen kommer att se ut. När de stora dagstidningsföretagen, som inte klarat av att ställa om, lägger sig ned och dör växer det fram ett antal mindre och flexiblare medieföretag som inte kräver lika stora mängder foder för att överleva. Medieföretag som snabbt och lätt kan förflytta sig över stora områden och testa att hitta mat, partners och boställen på nya ställen och med nya metoder. Medieföretag som kanske just nu testar sina vingar för första gången. 

11 september, 2014 - 13:56

Valvakorna visar vägen – live-tv det som gäller på flera mediehus

Tidningsföretagen övergår allt mer till att bli medieföretag där en flera timmar lång direktsändning på valnatten är något som bara ska ingå i erbjudandet till läsarna.

Det är precis som ST:s chefredaktör Anders Ingvarsson formulerade det i går. Det här är lokal tv-historia på riktigt. Och det finns betydligt fler exempel på medieföretag som nu på allvar tar steget ut i den rörliga världen än de som Medievärlden tog upp i går.

På Borås Tidning håller man just nu på med att snickra ihop en provisorisk studio för att där följa den lokala valutgången. Tidningen har investerat i en hel del teknisk utrustning för att klara av den flera timmar långa sändningen. Efter årsskiftet ska BT bygga en permanent studio och fortsätta på den inslagna vägen.

– Det finns ett sug efter tv. Även internt, säger BT:s chefredaktör Stefan Eklund.

Att så mycket energi läggs ner på den rörliga valbevakningen betyder inte att rapporteringen i papperstidningen kommer att bli lidande menar han. Men kanalerna kommer att skilja sig åt allt mer.

Hur många som kommer att följa sändningen är svårt att gissa tycker han. Men den har alla förutsättningar att locka en större publik. 

– Vi värmer upp med en direktsänd debatt i dag mellan Jimmie Åkesson och integrationsminister Erik Ullenhag.

Norrbottens-Kurirens Johanna Hövenmark och NSD:s Bo Torbjörn Ek har tränat ordentligt inför söndagens valvaka.

I Luleå pågår också förberedelserna inför valnatten. I lobbyn på ett hotell ska 24Norrbotten, Norrbottens-Kuriren, NSD och Piteå-Tidningen samsända vakan. 

Sändningen ska ledas av Norrbottens-Kurirens Johanna Hövenmark och NSD:s Bo Torbjörn Ek som under senaste året har drillats hårt i programledarrollen, bland annat av programledarcoachen Patrik Hambraeus.

Anna-Sofia Wirén, redaktionschef på Norrbottens-Kuriren, förväntar sig höga tittarsiffror. Speciellt då det inte längre finns några egentliga konkurrenter lokalt då TV4 lagt ner sin verksamhet och SVT omprioriterat.

Den högsta siffran man nått hittills är 35 100 tittare i samband med en basketfinal i våras.

– Men det är inte omöjligt att vi får fler nu.

Förberedelserna har pågått under flera månader. Bland annat har det gjorts reportage från samhället som har den största andelen soffliggare. Den typen av inslag ska varvas med bland annat rapporter från reportrar på stan och kommentarer från tidningarnas ledarskribenter som finns på plats i studion.

24Norrbotten har funnits sedan 2008 men har bara haft direktsändningar under några år. Och aldrig på den här nivån. Kanalens övriga inslag har i regel sponsorer. Men inte valvakan.

– Så på det sättet är det en ren kostnad för oss. Men det stärker varumärket otroligt mycket.

På Helsingborgs Dagblad är valnatten minutiöst planerad. Tv-studion ska vara navet i valbevakningen. Sändningarna börjar klockan 19.00 men en timme tidigare har sajten fått sin speciella valetta med livechattar och egen resultatgrafik. Vem som ska göra vad och var det ska publiceras är i princip spikat ända fram till tisdagstidningen. 

För att få upp valtempen har tidningen livesänt intervjuer med de lokala partitopparna och i kväll blir det en livesänd debatt där partierna får byta företrädare inom varje ämnesområde vilket fick till följd att andelen kvinnor ökar markant.

KK testar valvakestudion. Fotograferna Stina Järperud och Tomas Nilsson pratar körschema med Carina Bergius, producent, och Andreas Lindhe, programledare. Foto: Katrineholms-Kuriren

Ännu ett exempel på att det är live som gäller för valbevakningen är Katrineholms-Kuriren. Deras sändning börjar klockan 21.00 och ska hålla på till efter midnatt.

KK har under valrörelsen haft såväl webb-tv-utfrågningar samt debatter med lokala politiker. 

Troligen blir listan kortare på de dagstidningsföretag som inte gör den här typen av satsningar nu på söndag än listan på de som gör det.

En risk är det kan infinna sig en viss baksmälla i nästa vecka när insatsen utvärderas. Möjligen tycker några att tittarsiffrorna inte motsvarat arbetsinsatsen. Då är det läge att påpeka att det kanske inte bara skrivs lokal tv-historia till helgen. Det kan vara större än så. När så många gör så mycket för att etablera sig som producenter även när det gäller rörligt måste tittarvanorna förflyttas. Även om det inte sker över en valnatt.

9 maj, 2014 - 13:02

Det finns klubbar och det finns klubbar…

Konstföreningar kan var och varannan tidning skryta med. Men så vitt känt finns det bara en tidning med en traktorklubb…

Sydsvenskans fotograf Hussein El-alawi har i dag utnämnts till ”hängaruntare” i den exklusiva klubben ”Sydsvenskan Traktor”. Som markör för sin nya status fick han en t-shirt med klubbens emblem av vice president, Anders Olofsson. Bakom kameran för att föreviga det högtidliga tillfället var Lars Brundin.

Anledningen till utnämningen är den förstabild som prydde ettan för en tid sedan. Men från i det närmaste trovärdiga källor har det muttrats att om det inte ”var en massa onödigt folk som skymde” hade Hussein El-alawi utnämnts till åtminstone ”plöjboy”. Vilket enligt samma källa är något väldigt fint.

Klubben har anor från förra seklet, närmare bestämt 1998. I dag består den av en handfull medarbetare på Sydsvenskan som också är traktorägare. Med ett undantag, sekreteraren som dock äger en traktormodell.

För de som till äventyrs inte känner igen en svensk klassiker så är traktorn på tröjan en Bolinder Munktell 35 som har en trecylindrig dieselmotor och kan tillsammans med Massey Fergusons modell 20 (allmänt kallat ”Grålle”) sägas vara de traktorer som gjort flest antal arbetshästar arbetslösa.

7 april, 2014 - 12:55

Så rätt som det kan bli när det blivit fel

När ska jag lära mig läxan: Är en historia för bra för att vara sann är den fejk. Lega Nords medlemmar sköt inte sönder sin gummibåt med nödraketer.

Historien om när de italienska nyfascisterna skulle ta sig från Italien till Tunisien i en gummiflotte fick mig att genast tipsa några kompisar om dagens roligaste läsning. Deras minst sagt klantiga försök att visa hur lätt det är att ta sig mellan Afrika och Europa har fått många att skratta i dag.

När båtmotorn började brinna skulle de avfyra en nödraket men lyckades bara skjuta hål på båten som sjönk. Lega Nords medlemmar räddades av den maltesiska flottan men blev enligt uppgift häcklade i både italiensk press och i organisationens egna organ.

En bra story. Som har allt utom ett enda korn av sanning.

Det var en italiensk satirsajt som kablade ut historien den 20 mars. Sedan tog den seriösa tidningen Malta Independent upp den och det var då storyn fick fart. Bland annat publicerade Metro, Aftonbladet och Expressen den.

Sedan var det bara för dem att pudla och/eller avpublicera när sanningen ganska snabbt blev känd. (Metros Viralgranskaren granskade den egna tidningens publicering och gjorde en föredömlig rättelse.

Nu kommer vi säkert att bli vaksamma. Ett tag. Och både kolla och dubbelkolla alla bra historier. Men sedan kommer garden sakta men säkert att sjunka igen tills vi blir blåsta på nytt.

För det kommer vi att bli. Men sannolikt inte om en story som går ut på att några italienska brunskjortor får dessa ofrivilligt tvättade i Medelhavet.

Det går inte att bli arg på satirsajten som skapade storyn. Syftet var att roa, inte blåsa medierna. Men det finns det vissa som har.

I förra veckan blev den danska nyhetsbyrån Ritzau lurade av ett falskt pressmeddelande. Den påhittade avsändaren uppgav sig för att vara en kommitté som jobbade med att undersöka kvaliteten på de danska studierna. Men det var i själva verket ett antal studenter som låg bakom. De ville påverka och få fart på diskussionen om utbildningspolitiken. Men Martin Darling, redaktionschef på nyhetsbyrån menar att det inte fungerade:

Innehållet i deras pressmeddelande har inte diskuterats eller tagits upp av någon. Så om det var målet så missade man det, säger han till Journalisten.dk.

Men en läxa är i alla fall att när någon lyckats (för en stund) att lura en tidning att publicera en fejkad story är det bara en sak som gäller: Att berätta det öppet och ärligt för läsarna. Gick historien i print är det dementi som gäller. På nätet väljer många att avpublicera. Men det räcker inte. Kanske är det bästa att låta den fejkade historien vara kvar på sajten men göra det tydligt för besökarna att den inte är korrekt. Som Metro gör här: