Mikael Marklund

– om det mesta från teknik till estetik

2 november, 2010 - 15:56

Varför är svensk dagspress uträknad 2025?

Trendspanaren Ross Dawson har räknat ut när dagspressen i sin nuvarande form inte längre kommer att vara något att räkna med i land efter land. I USA sker det 2017, i Sverige 2025. Men frågan är om han inte gjort det lite för lätt för sig.

Enligt Ross Dawsons teorier ska alla riktiga papperskramare bege sig till Mongoliet eller Argentina. Där kommer dagstidningarna ha kvar sin betydelse längst, fram till 2040 ungefär.

I USA kommer det att gå betydligt fortare tror han. Redan om sju år ska dagspressen vara helt marginaliserad där. I Norge och Finland kommer det att ske vid nästa decenniumskifte. I Danmark om ytterligare tre år. Svensk dagspress fortsätter att spela en roll i två år till, till 2025. På Island klarar de sig till 2027.

Så stora är tydligen skillnaderna i Norden.
Såväl globala som regionala faktorer ligger bakom Dawsons uträkningar. Bland de förstnämnda finns bland annat utvecklingen av mobiltelefoner, pekdatorer och digitalt papper men även förändrade beteenden hos annonsörerna.

På det nationella planet handlar det bland annat om tekniska faktorer som kapaciteten på nätet, ekonomiska faktorer som allmänt välstånd och tillväxt och branschfaktorer som förhållandet mellan annons- och upplageintäkter samt hur distributionsstrukturen ser ut.

Även andra faktorer som demografiska förändringar, i vilken mån staten lägger sig i medieindustrins tillvaro, både när det gäller innehåll (censur) och ekonomi (stöd), samt läsarnas agerande när det gäller till exempel det relativa intresset i lokala respektive internationella nyheter samt viljan att betala för dessa.

På hans sajt finns hela listan av faktorer:

Där finns också en del beska kommentarer till uträkningarna. Flera slår ner på att han bland annat inte tagit med mer känslomässiga faktorer som viljan att hålla i en pappersprodukt.

Jag är överhuvudtaget skeptisk till dessa uträkningar. Som redan nämnts, varför tappar norsk dagspress i sin nuvarande form sin position hela fem år tidigare än svensk? Och om jag tolkat hans resonemang rätt har han helt missat en mycket viktig faktor:

Att tidningarna förstått att tillvaron förändrar sig och därför jobbar som illrar för att också förändra sig.

Skriv in flera mejladresser, antingen på separata rader eller med kommatecken emellan.
(Ditt namn) har skickat dig ett meddelande från Medievärlden
(Ditt namn) vill tipsa dig om följande hos Medievärlden.
Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Kommentarerna är en av sajtens mest värdefulla beståndsdelar. De tillför ny information, ifrågasätter den som finns och kommer med nya infallsvinklar och uppslag. Kommentarerna utvecklar oss, vår bevakning och våra läsare. Tänk bara på att:

Publicerade kommentarer blir tillgängliga för andra användare och kan även användas på andra platser än medievarlden.se.

Medievärlden tillämpar förhandsmoderering, vilket innebär att Medievärldens ansvarige utgivare också är ansvarig utgivare för alla kommentarer som publiceras på sajten.

Vi publicerar inte kommentarer som bryter mot lag eller tidningens förhållningsregler.

Vi publicerar inte kommentarer som exempelvis innehåller nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning och kommentarer som innebär spridning av innehåll som innebär uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att användaren gjort intrång i upphovsrätten.

Vi publicerar inte kommentarer som innebär förtal, spridning av felaktiga rykten och propaganda samt kommentarer som innehåller personangrepp eller reklam.

Medievärlden publicerar inte heller kommentarer som vi inte vill visa upp i anslutning till våra artiklar, om de exempelvis bedöms vara irrelevanta eller ha en negativ inverkan på samtalsklimatet.

Medievärlden på nätet följer de etiska reglerna för press, TV och radio.

Besökare uppmanas anmäla kommenterar som bryter mot lag och uppförandekod via anmälningsfunktionen eller att direkt kontakta chefredaktör: Axel Andén på 070-3733360

Fler inlägg

9 april, 2015 - 16:37

Vilken tidning blir nästa Folket?

Frekvensförändringen var inte ett nedläggningsbesked. Även om många av Folkets läsare trodde det. Men nu är tidningen snart historia i alla fall. Kommer det att gå bättre för nästa tidning som tar steget?

I dag kom det dystra beskedet. Efter 110 år läggs Folket ner, efter en lång och utdragen kamp mot vikande annons- och prenumerationsintäkter.

Första steget togs 2012 när utgivningen gick från sex dagar i veckan till en dag i veckan. Förhoppningen var att tidningen skulle ha en upplaga på 3 000 ex men när den nu är nere på 2 000 ex och trenden är vikande beslutade styrelsen att nu får det vara nog.

Frågan om frekvensneddragning finns på flera tidningsledningars bord i dagsläget. Även om inte läget är lika akut för dessa som det var för Folket för tre år sedan. Steget att lämna sexdagarsutgivningen togs när upplagan var nere på 4 100 ex efter ett tapp på närmare 13 procent. Då hade tidningen levt nära smärtgränsen under ett antal år.

Beskedet att gå ner i utgivningstakt var inte ett nedläggningsbeslut. Även om många Eskilstunabor uppfattade det så. När Folkets chefredaktör Marie Hillblom och hennes två kollegor var ute för att marknadsföra tidningen med olika aktiviteter så mötte de ofta förvånade reaktioner: ”Va, finns ni fortfarande? Jag trodde Folket var nedlagt sedan länge.”

Därför kan det, för de som eventuellt planerar att gå ner i utgivningstakt, vara läge att fundera över ett antal frågor:

• Ska frågan skyndas på för att minska risken för för drastiska åtgärder? Att ta steget innan läget är desperat ger större handlingsutrymme. Möjligheten att ha en redaktion som är något större än absolut minimal och resurser till marknadsföring så att förändringen kommuniceras med minimal skada för varumärket till exempel.

• Finns det andra alternativ? Folkets ledning funderade till exempel i ett tidigare skede på att göra tidningen till en gratistidning. Eller flytta opinionsmaterialet till en annan tidning som i till exempel Sundsvall för att bevara åtminstone något av mångfalden som två tidningar på en ort innebär. 

• Är åtgärden bara konstgjord andning? Känns kalkylen mer än lovligt skakig kanske det är lika bra att göra det oundvikliga.

Sedan finns det all anledning för dagspressföretagen generellt att fundera på hur de ska undvika att Folkets öde blir deras på sikt. 

• Vad kommer att hända när förstatidningen på en ort går ner i utgivningstakt? Hur kommer det att påverka räckvidden för såväl den tryckta som den digitala produkten och därigenom annonsaffären?  

• Och den stora ödesfrågan – hur kommer det att påverka samhället om/när det inte längre finns ett lokalt massmedium som hanteras av en ansvarig utgivare och publicist. 

9 mars, 2015 - 09:48

Frågorna Kuhnke inte fick

Vilket gyllene tillfälle som missades på Meg. Kulturministern fick inga frågor om hur hon tänkt sig mediepolitiken. Egentligen. I stället blev det ett skyttegravskrig som sannolikt inte stärkte branschen i Alice Bah Kuhnkes ögon.

–      Det värsta jag sett!

–      Var är skämskudden?

–      Otroligt uselt!

Moderatorns evighetslånga monolog om självklarheter för de branschföreträdare som fanns på plats för att höra kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke berätta om mediepolitiken fick många tidningschefer att reagera hårt och starkt. Och med all rätt.

Det var bara tidsödande självklarheter som tog dyrbar tid från alla som satt i Göteborgsmässans största sal för att höra Kuhnke utveckla de tankar som hon presenterade i en debattartikel i GP.se på morgonen.

Efter ministerns inledningsanförande som inte skiljde sig mycket från texten hade jag hoppats att vi skulle få svar på några frågor. Eller i alla fall något som skulle kunna likna svar. Några frågeställningar som kunde varit värda att ta upp:

• Utgångspunkten för direktiven är den enskildes, konsumentens och det demokratiska systemets behov, snarare än medieföretagens. Bygger inte de konsumenternas och det demokratiska systemets behov på att medieföretagen finns och kan leverera material med kvalitet?

• I utgångspunkten för direktiven står också att det demokratiska samhället har behov av kvalitetsjournalistik. Hur definierar kulturministern kvalitetsjournalistik? Och var hittar hon det i dag?

• Ska de nya mediepolitiska insatserna som ska ersätta presstödet (också) bygga på parametrar som kvalitet? Kommer faktorer som mediepluralism och mångfald vara parametrar i det nya systemet?

• Kulturministern menade i sitt tal att regeringen vet vad den vill i frågan om digitalmoms och att det finns en bred samsyn där men att koppling till EU:s momsdirektiv är en bromskloss. Går det inte att gå före EU och visa vägen?

• Har kulturministern syn på medierna och mediernas verklighet förändrats under de månader hon suttit på posten.

I stället för att ställa dessa, eller andra frågor, grävde Sveriges Radios vd Cilla Benkö och Mittmedias redaktionella chef AnnaKarin Lith ner sig i varsin skyttegrav och dammade på varandra med argument som de flesta åhörare redan hört åtskilliga gånger. Lika tidsödande och självklar som den så kallade debattens inledning. (Hos P1:s medierna finns för övrigt en bättre modererad diskussion mellan kontrahenterna.)

Övriga debattörer, konsulten Emanuel Karlsten och JMG:s prefekt Ulla Sätereie, fick inte mycket utrymme.

Och jag undrar också verkligen vilken bild av branschen som Alice Bah Kuhnke fick av debatten. Kanske var det bara inbillning, men det verkade nästan som om hon skakade på huvudet…

Mediekonsulten Robert Rosén och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström har också skrivit om floppen.

4 mars, 2015 - 16:04

Därför gör jag samma misstag igen

Invektiven haglade över Medievärlden början av december. En text om lögnerna i SD:s argumentation fick ett antal kommentatorer att gå till intensiv motattack.

Hur många ilskna mejl och kommentarer med invektiv som texten ”SD:s lögner – och svaren alla journalister bör ha koll på” genererade har jag inte räknat samman. Men de är långt över hundra och droppar fortfarande in.

Eftersom jag är vit, man och rätt så ordentligt medelålders slipper jag mycket av de påhopp som yngre, kvinnor och personer med invandrarbakgrund drabbas av. Men den dynga som runnit ner i mejlboxen räcker för att ge en bild av vad som händer dem.

När det small till och alla anonyma aktörer började vräka ur sig dynga sa jag till mig själv att jag inte skulle ta åt mig. Att det bevisligen var en kampanj från ett antal personer, vilket lätt gick att bevisa då de skickade in kommentarer och frågade varför andra kommentatorer ”blivit censurerade” (deras språkbruk – jag vet skillnaden mellan censur och publicistisk linje). Det trots att ingen kommentar blivit bortplockad. Bara inte publicerad. 

Men visst tar det. Det vore en lögn att förneka det. Varje skitmejl är ett nålstick. Och varje uppmaning att ta debatten – som om de skickade dessa mejl gav intryck av att vilja lyssna på argument, en grundförutsättning för att det ska bli en debatt och inte två monologer med stadigt stigande röstläge – ett moment som fick mig att tappa fokus och energi från det dagliga arbetet.

När stormen började bedarra tänkte jag igenom det som hänt. Och kom fram till att det var en påfrestande upplevelse. Men. Om den skulle leda till att jag inte skrev om den här typen av frågor nästa gång det blev aktuellt så skulle skitspridarna vinna. Oavsett om de fått vräka ut sig på Medievärldens sajt eller inte. 

Så därför gör jag det igen.

I går publicerade ETC en uppföljning till de undersökningar som var grunden till min text. I en 32-sidig bilaga som finns att läsa här går journalisten Johan Ehrenberg och ekonomen Sten Ljunggren igenom ”siffror, fakta och jämförelser runt frågan om invandring, jobb och framtiden. Siffror och argument som varje människa bör känna till.” 

Där punkteras ännu en gång påståenden från flyktingfobikerna. Några exempel:

• Det är falskt att påstå att ökad invandring begränsar tillväxten.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring ger högre arbetslöshet.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring begränsar reallöneökningarna.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring ger ökade budgetproblem.

• Det är falskt att skylla skolans problem på invandring.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring ökar otryggheten.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring innebär sämre jämställdhet.

Min enda invändning mot innehållet i bilagan är utgångspunkten i ekonomiska argument. Det finns inga skäl i världen att neka en person i en utsatt situation hjälp. Tycker jag. Inte ens om det kostar en slant. Med detta har jag kanske öppnat för ännu en skitflod. Men kommer det en sådan hoppas jag att den stärker mig i övertygelsen att jag gjort rätt.

18 februari, 2015 - 16:06

Så kan Herlitz få in 100 miljoner

Lex Länstidningen gör att det nu är läge för DN och Sydsvenskan att skicka in en ny ansökan om presstöd. Fem andra förstatidningar kan snart också vara berättigade till stödet.

Det visar rapporten Mediepolitik som nyligen publicerats på Medievärlden Premium.

Ett av grundkraven för att en tidning ska få presstöd är kopplat till hushållstäckningen. Den får inte vara över 30 procent på utgivningsorten.

I fjol fick Länstidningen i Södertälje 15,6 miljoner kronor i presstöd då tidningen nu har en hushållstäckning på 25 procent.

Såväl DN som Sydsvenskan har sedan flera år en hushållstäckning under 30 procent och borde därför vara berättigade till stödet. Trots det har de nekats driftstöd, utifrån det kryphål som presstödsförordningen ger nämnden: "Om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att täckningsgraden ger en missvisande bild av tidningens konkurrensförmåga på annonsmarknaden, får tidningen uteslutas från stöd eller få stödet nedsatt till ett lägre belopp än vad som annars skulle lämnas." 

– Sedan DN och Sydsvenskan fått avslag har Länstidningen fått stödet,  de två storstadstidningarna drastiskt tappat position och intäkter på sina respektive annonsmarknader, och tvingats till stora personalnerdragningar, säger mediekonsulten Anders Ahlberg som skrivit rapporten.

- Krypshålsparagrafen som sådan är ett problem, som gör hanteringen rättsosäker. Men det förändrade läget för DN och Sydsvenskan talar för att nämnden måste ompröva om hushållstäckningen ger en "uppenbart missvisande bild av konkurrensförmågan"

Får Bonniertidningarna maximalt presstöd innebär det ett tillskott på över 50 miljoner kronor vardera.

Utvecklingen talar också för att fler förstatidningar kan vara berättigade till presstöd inom kort. Fem dagstidningar har gått under en hushållstäckning på 40 procent på sin utgivningsort de senaste fem åren. Två av dem är redan nära gränsen på 30 procent.

Rapporten visar också bland annat att i en tiondel av Sveriges kommuner är det den största dagstidningen på orten som har presstöd. Den konstaterar också att stöd till ekonomiskt starka förstatidningar verkar ge mer effekt än stöd till utpräglade andratidningar.   

22 januari, 2015 - 16:16

Uppdaterat papper ställer till det

Papper och webb smälter samman allt mer. Men ibland kan fusionen gå lite för långt…

Det händer att det går lite för fort både på Medievärldens redaktion och på andra ställen. Så Borås Tidning är i gott sällskap när de publicerar en notis i papperstidningen och lovar läsarna att den ska uppdateras…

Enligt BT:s webbredaktör Erik Jullander kan en förklaring vara ansiktslyftningen som tidning och webb fick i tisdags, alla nya rutiner i samband med den kan ha bidragit till fadäsen.

Det har hört av sig ett antal läsare, men de har bara tyckt det varit roligt – inte undrat när den nya versionen kommer… 

5 december, 2014 - 14:24

SD:s lögner – och svaren alla journalister bör ha koll på

SD hade fel när de i direktsändning påstod att det finns en tyst majoritet för en minskad invandring. Sanningen är tvärtom. Vilket är bra att veta när det blir dags för valrörelse igen. KORRIGERAD

I Aktuellt fick SD:s tf partiledare Mattias Karlsson säga att det finns en tyst majoritet som är för att begränsa invandringen ytterligare. Helt oemotsagd. I DN dagen därpå likaså.

”Vi vill ge den tysta majoriteten en röst i invandringsfrågan. Vår ambition är att den här valrörelsen i praktiken blir en folkomröstning för eller emot ökad invandring. Vi kommer helt att fokusera på den frågan.”

Det ironiska är att ska Mattias Karlsson stå vid sitt ord så måste han jobba för att Sverige ska öppna sina gränser ännu mer. 

I presskonferensen som föregick beskedet att SD skulle rösta på Alliansens budget och därigenom orsaka det extra val som kommer i mars hänvisade Mattias Karlsson till en undersökning från 2014 gjord av SOM-institutet som säger att 50 procent tycker att det är en dålig idé att öka invandringen. Men någon sådan statistik finns inte. Det har forskningsinsitutets forskningschef Henrik Ekengren Oscarsson bekräftat för Dagens ETC.

Däremot finns det siffror på motsatsen. Andelen som tycker att det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar sjunker stadigt. Och har så gjort sedan början av 1990-talet.

Johan Ehrenberg, chefredaktör för ETC, har också punkterat några andra grova felaktigheter från SD under presskonferensen:

SD/MK: – Invandringen ökade till (Korrad: ej med som det stod i tidigare version) 116 000 under 2013. 

ETC/JE: – Sanningen är samtidigt utvandrade 50 000 personer, vilket innebär en nettoinvandring på 66 000. Av dem som fick uppehållstillstånd i Sverige 2013 var 19 000 sådana som har arbetstillstånd, alltså forskare, ingenjörer och företagsrekryterade. 20 000 var EU-medborgare som flyttar inom EU och Norden. 8 000 var studenter. 

SD/MK: – Invandrare överrepresenterade vad gäller brott.

ETC/JE: – Stämmer inte. Däremot är människor utan stöd och social omsorg, oberoende av ursprung, överrepresenterade.  

SD/MK: – Flyktingmottagandet kostar 17 miljarder extra 2015

ETC/JE: – Falskt. 2013, när Sverige tog emot 54 000 asylsökande, var totala kostnaden 14 miljarder.

SD/MK: – Sverige har en extrem invandringspolitik

ETC/JE: – Fel. Sverige tar i snitt mot 18 000 flyktingar per år. Vilket är mycket lite för ett land med 9,5 miljoner invånare.

Viktig kunskap för inte minst alla politiska reportrar som nu ska ut och stångas med partirepresentanter av olika schatteringar i den kommande valrörelsen.   

28 november, 2014 - 12:02

En större utmaning än digitaliseringen för medierna

Om fem år kan mediernas förutsättningar och marknad vara helt förändrad. Utmaningar som kan få digitaliseringen att framstå som en mild västanfläkt.

2014 ser ut att bli det varmaste året globalt sett sedan mätningarna började 1880.

2014 är också det år då mänskligheten släppt ut mest fossil CO2 någonsin. 

Olika typer av extremt väder skapar mer eller mindre katastrofliknande scenarier över hela världen, även om de får störst rubriker och genomslag då de inträffar i USA eller Europa. 

I november summerade FN:s klimatpanel sina tidigare rapporter. Där slogs det fast att det är människans aktivitet som ligger bakom den stadigt ökande andelen koldioxid och andra växthusgaser i atmosfären samt att det krävs snabba och drastiska åtgärder på det globala planet för att vi inte ska ha en temperaturökning på två grader vid slutet av detta århundrade. Vilket skulle innebära allvarliga och i princip oåterkalleliga effekter på klimatet och miljön. 

Världsbanken varnar i sin nya rapport för att om vi inte drastiskt minskar våra utsläpp av växthusgaser kommer vår planet att vara två grader varmare runt 2050 och fyra grader, eller kanske ännu mer, när de som är tonåringar i dag fyller 80 år.

Nu verkar det finnas ett tryck underifrån också att politikerna ska agera utifrån detta. Johan Rockström, föreståndare för Stockholm Recilience Center, hävdar i SVT:s samtalsprogram Runda bordet att 75 procent av Sveriges befolkning anser att forskningen har rätt och att det nu är dags för politikerna att visa ledarskap. I Tyskland och Storbritannien är antalet lika många. I Kina och Indien, där miljöpåverkan är mycket tydligare, är siffran över 90 procent. Till och med i det bilfixerade USA är en stor majoritet, 66 procent, övertygade om att det är människan som ligger bakom klimatproblemen och att politikerna måste göra något.

Johan Rockström menar också att politikerna blivit missledda av medierna som ofta har med en så kallad klimatskeptiker så fort forskare uttalar sig om vad som kan hända om ingenting händer: ”I verkligheten finns ett jättestort mandat att agera. Det finns en tipping point i termer av engagemang.” 

Delar av näringslivet står också bakom en minskning av CO2-utsläppen. Till och med BP:s ordförande Carl-Henric Svanberg vill ha ett pris på CO2-utsläpp. I och för sig då den förbrukas och inte vid källan, men i alla fall.

Forskningen säger att vi har tio år på oss om vi ska ha någon möjlighet att undvika en temperaturhöjning på två grader. Tio år är en kort tid för den typ av åtgärder som krävs. 

I dag står personbilstrafiken för drygt 19 procent av alla utsläpp av växthusgaser i Sverige. Lastbilar och bussar för över 11 procent. Industrin, exklusive energiindustrin, står för 25 procent. Sammanlagt ligger utsläppen på 57,6 miljoner ton CO2. Till detta ska läggas de utsläpp som allt som importeras orsakar i tillverkningsländerna. Vilket är ungefär dubbelt så mycket som det släpps ut inom landet.

Om politikerna bestämmer sig för att agera kraftfullt mot utsläppen kommer inte minst transportsektorn att påverkas rejält. Hur beror på vilka åtgärderna blir. 

Men konsekvenserna för dagspressföretagen kan bli rejäla ur flera perspektiv. Ett axplock:

• Annonsmarknadens förutsättningar kan förändras. Hur ser till exempel motor- och reseannonseringen ut i ett samhälle som har halverat sina utsläpp av växthusgaser? Och vad händer om konsumenterna inte har samma möjlighet att transportera sig till olika butikskomplex?

• Hur mycket kan drastiskt höjda transportkostnader skynda på behovet av en digitalisering av mediekonsumtionen?

• Vad händer med tillgången av de sällsynta jordartsmetaller som är nyckelfaktorer för tillverkning av mobiler, surfplattor och datorer? Hur går det med digitaliseringen om dessa produkter blir drastiskt dyrare?

• Hur förändras det redaktionella arbetet om inte fotografer och reportrar kan köra bil i samma utsträckning som i dag?

• Hur ska anställda komma till arbetsplatsen om de inte kan köra bil i samma utsträckning som i dag?

Men den stora frågan är vad som kommer att hända om medieföretagen väljer att inte göra någonting innan det blir ofrånkomligt. 

För miljöfrågorna är stora och viktiga för dagens unga. De medieföretag som agerar proaktivt har betydligt större möjligheter att nå de yngre målgrupperna. Och vice versa. Företag som väljer att inte göra någonting kommer att få en stämpel som slöa och icke-ansvarstagande vilket inte gynnar tillströmningen av nya läsare. De som inte upplevs vara en del av lösningen kommer att ses som en del av problemet.

Därför bör alla framtidsstrategier ha en grön dimension också.

Därför bör analysen ”Medieföretagens miljöpåverkan” som nu publiceras på Medievärlden Premium läsas noga. Där listar Malin Picha Edwardsson problem och möjligheter när det gäller att skapa en hållbar mediesektor.

20 november, 2014 - 15:24

Vad var det jag sa – du kommer inte att tro dina ögon!

En kreativ rackare har skapat det ultimata klickjaktssajtshånet… Eller med andra ord, punkt 8 har blivit verklighet.

Det var det jag visste. Att jag skulle få rätt. I början av november, efter månader av intensiv forskning och kontemplation över ämnet författade jag en bloggpost ”Nio saker du inte visste om klickjaktssajter”.  

Den åttonde punkten lyder: ”Reaktionerna på 1, 2, 3, 4, 5, 6 och/eller 7 kan bli till ett överspel hos någon kreativ rackare. Som slutar med att din fina klickjaktssajt blir überhånad och viral driftkucku för alla framtida generationer av släktet Homo Sapiens. Och det låter inte så kul, va?”

Och dit har vi nu kommit. På klicka klicka klicka.se skapas det parodier på klickjaktssajternas rubriker som ”3 dumma saker socialdemokrater gör när pensionärer shoppar”, ”5 orsaker till att kaniner planerar mord” och ”En fågel blir gripen av polis, sedan hände det här”.

3 november, 2014 - 14:53

Nio saker du inte visste om klickjaktssajter

Frågorna du inte hade ställt dig om vad för mycket klickjaktssajtssurfande kan ställa till med…

De får trafik som tusan men till vilket pris? Här är nio punkter om faror med Lajkat, Omtalat, Finkammat och allt vad de heter:

1. Det här får du inte missa! Det här får du inte heller missa. Och absolut inte det här heller. Och det här är klippet som verkligen aaaalla snackar om, missa inte det… Men hur länge kommer läsarna att gå på det? Till slut måste klickjaktssajtsredaktörerna kanske hota med medeltida tortyr för att få besökare på sajten. Klickar du inte klipper vi fingrarna av dig!

2. Kolla vad som händer! Detta hade du ingen aning om!! Men om jag hade det då? Om jag kunde räkna ut med lillfingret att hundvalpen som kom ut i gröngräset efter att ha varit labbhund i hela sin hittills miserabla tillvaro får ett formidabelt tuppjuck och rusar runt som en – glad hund? Tänk om jag kunde räkna ut det – kan du då räkna ut vad det gör med den bild som jag tror att du har av mig, kära klickjaktssajtsredaktörschef, tänk om jag får känslan av att du inte tror att jag är smartare än ett genomsnittligt potatisskal. Tänk då på vad det kan göra med ditt varumärke… På typ lite sikt…  

3. Du har ingen aaaaaning om vad som händer! När klickjaktssajtsspråket smittar av sig på den fina och viktiga och propra och distingerade och kritstrecksrandiga och helt formidabelt smuckra sajt där i alla fall stortjiifen tror att alla fina och viktiga och propra och distingerade och kritstrecksrandiga annonsköpare vill synas. Om det blir ett liiiiite för påtagligt lattjolajbansspråk där kanske annonsköparna annonsköper någon annanstans. För det är inte omöjligt att även vanliga tråksajter vill ha klick. Ju. Så när dessa sajters härmapsredaktörer ser att det går infernaliskt bra för klickjaktssajterna snor slemtyperna (såg du ordvitsen?) till härmapsredaktörer upplägget. För dom vill åxå att stortjiifen ska klappa dom på axeln å få ett par extra huttar på kick-offen. Men annonsköparna tycker kanske inte att den ungdomliga tonen passar med deras utbud av rullatorer, löständer och extra lättuggad kattmat. Kanske. 

4. Känslosvallsmaximum som fick mätarna att gå i taket!För hallå –pallar du med hur mycket gullegulle som helst? Eller oändliga timmar av näsdukssnyftande? Finns det inga gränser för hur många filmsnuttar av hjärtknipande frierier eller på svårt sjuka barn som får besök av någon snäll superstjärna vi pallar med? Går det att få digital diabetes? Botas den med digitalt insulin i så fall eller surfar man vidare till en sajt som garanterat inte innehåller sådant? Som typ Blocket? Eller?

5. Superdupertabben du inte trodde var möjlig! Ett publicistiskt haveri av stora mått väntar runt hörnet. När ska någon lacka till på att de blivit uthängda som ett klantarsel av bibliska mått? Eller någon tonåring inse att de var klickjaktsajktsuthängda som pyttingar och filmar hämnden på den filmande farbrodern och lägger ut den på du vet vilken sajt jag menar och ser till att den blir viral och tipsar han på Lajkat om den. Eller att någon av tonåringens så kallade kompisar snubblar över filmen och sedan mobbar mössan av tonåringen? 

6. Fejken du inte visste att du gick på! Ska jag berätta hur svårt det är att fixa till en lustig sms-konversation? Inte svårt alls. Bara att ta en kompis som har samma usla humor och ge hens mobilnummer namnet Mamma i kontaktlistan så går det vispa till en dråpliga historia på no time at all. Till exempel. När, eller om,  klickjaktssajtsbesökarna tappar förtroendet för dessa för-bra-för-att-vara-sant-historier kanske de tappar förtroendet för – allt ni gör… För allt annat är säkert genuint och dubbelkontrollerat och superspontant… Not. Gör det något? Säkert inte för alla. Men sannolikt för vissa…

7. Det visste du inte att influensan kunde ställa till med! Okej. Du rattar ett stort mediehus. Och har kommit på den brajta iden att ni ska ha en sådan där klickjaktssajt. Och det hampar sig så att din kusins kompis farsa känner en taxichaffis som har en brorsa vars flickväns lillebror skulle kunna fixa jobbet. Säger han. Och han gör det – helt exceeeellent. Ety han är precis rätt i ålder och har talang för snärtigheter. Meeeeeeen. Så går eländet och blir smittad av en elak influensa (inte Ebola) och bryter benet samt måste fara till Maldiverna så du måste snabbt som attan hitta någon annan som roddar klickjaktssajtsuccén. Det är nu du inser att alla på bygget är typ över 50 och heeeelt tondöva och odugliga när det gäller att skriva för ungdomarna på ungdomiska. Nötterna tror att det räcker med att skriva typ då och då eller flera bokstäver i rad. Typ heeeeeeelt hopplösa fall med andra ord. Framgång vänds till lätt till flopp för alla som inte har byrålådan full med typ 20-åringar som kan typ formulera sig fängslande. Om än inte med fullständiga meningar.

8. Hånhånet du inte vill vara med om! Reaktionerna på 1, 2, 3, 4, 5, 6 och/eller 7 kan bli till ett överspel hos någon kreativ rackare. Som slutar med att din fina klickjaktssajt blir überhånad och viral driftkucku för alla framtida generationer av släktet Homo Sapiens. Och det låter inte så kul, va?

9. Statistikproblemet du inte visste fanns! Eller kommer att finnas då. För det glunkas redan om på vissa ställen att klick och klick inte är samma sak. Vissa finare typer av redaktörer vill att klicken på deras finare typer av sajter med lite finare typer av innehåll ska få lite finare typer av trafiksiffror. Så kanske din klickjaktssajtsframgångar biter dig i svansen och tvingar diga att sitta på oäääääändligt långa möten med någon sorts pruttråkig sajttrafikräkningskommitté som aldrig kommer till skott. Ever. De struntar i att du hellre vill åka ut på landet och riva det där utedasset som du retat dig på ända sedan du köpte ditt fina sommarställe och maler på om teknikaliteter på subatomärnivå. Typ. Och du funderar på att spränga både utedass och sajttrafikräkningskommitté i småbitar. Men inte samtidigt. Typ. 

30 oktober, 2014 - 16:56

Ett värdigt farväl

En stark etta för att ta farväl av en stark kämpe. Aftonbladets minnesbilaga om Klas Ingesson är ett gediget hantverk.

Jag minns sommaren 1994 mycket väl. Dramatiken. Spänningen. Folket som samlades i sommarnatten för att följa landslagets äventyr i USA. Jag varken var eller är speciellt fotbollsintresserad men sveptes med av den kollektiva euforin.

En av de viktigaste kuggarna i det blågula maskineriet var Klas Ingesson, det förstod till och med undertecknad.

Nu är han borta efter en lång sjukdom. Och tidningarna gör fullödiga minnesbilagor. Precis som sommaren 1994 sveps jag med, men nu av den kollektiva sorgen.

Speciellt bra lyckas Aftonbladet fånga känslorna. Ettan till minnesbilagan tycker jag sitter precis där den ska. Mitt i krysset för att prata fotbollsspråk.

En stark bild och en rubrik som är både en hyllning och en klackspark. Precis som en fotbollshjälte ska ha när han nu lämnat planen för alltid.