Mikael Marklund

– om det mesta från teknik till estetik

2 november, 2010 - 15:56

Varför är svensk dagspress uträknad 2025?

Trendspanaren Ross Dawson har räknat ut när dagspressen i sin nuvarande form inte längre kommer att vara något att räkna med i land efter land. I USA sker det 2017, i Sverige 2025. Men frågan är om han inte gjort det lite för lätt för sig.

Enligt Ross Dawsons teorier ska alla riktiga papperskramare bege sig till Mongoliet eller Argentina. Där kommer dagstidningarna ha kvar sin betydelse längst, fram till 2040 ungefär.

I USA kommer det att gå betydligt fortare tror han. Redan om sju år ska dagspressen vara helt marginaliserad där. I Norge och Finland kommer det att ske vid nästa decenniumskifte. I Danmark om ytterligare tre år. Svensk dagspress fortsätter att spela en roll i två år till, till 2025. På Island klarar de sig till 2027.

Så stora är tydligen skillnaderna i Norden.
Såväl globala som regionala faktorer ligger bakom Dawsons uträkningar. Bland de förstnämnda finns bland annat utvecklingen av mobiltelefoner, pekdatorer och digitalt papper men även förändrade beteenden hos annonsörerna.

På det nationella planet handlar det bland annat om tekniska faktorer som kapaciteten på nätet, ekonomiska faktorer som allmänt välstånd och tillväxt och branschfaktorer som förhållandet mellan annons- och upplageintäkter samt hur distributionsstrukturen ser ut.

Även andra faktorer som demografiska förändringar, i vilken mån staten lägger sig i medieindustrins tillvaro, både när det gäller innehåll (censur) och ekonomi (stöd), samt läsarnas agerande när det gäller till exempel det relativa intresset i lokala respektive internationella nyheter samt viljan att betala för dessa.

På hans sajt finns hela listan av faktorer:

Där finns också en del beska kommentarer till uträkningarna. Flera slår ner på att han bland annat inte tagit med mer känslomässiga faktorer som viljan att hålla i en pappersprodukt.

Jag är överhuvudtaget skeptisk till dessa uträkningar. Som redan nämnts, varför tappar norsk dagspress i sin nuvarande form sin position hela fem år tidigare än svensk? Och om jag tolkat hans resonemang rätt har han helt missat en mycket viktig faktor:

Att tidningarna förstått att tillvaron förändrar sig och därför jobbar som illrar för att också förändra sig.

Skriv in flera mejladresser, antingen på separata rader eller med kommatecken emellan.
(Ditt namn) har skickat dig ett meddelande från Medievärlden
(Ditt namn) vill tipsa dig om följande hos Medievärlden.
Genom att posta din kommentar accepterar du våra regler för kommentarer.

Kommentarerna är en av sajtens mest värdefulla beståndsdelar. De tillför ny information, ifrågasätter den som finns och kommer med nya infallsvinklar och uppslag. Kommentarerna utvecklar oss, vår bevakning och våra läsare. Tänk bara på att:

Publicerade kommentarer blir tillgängliga för andra användare och kan även användas på andra platser än medievarlden.se.

Medievärlden tillämpar förhandsmoderering, vilket innebär att Medievärldens ansvarige utgivare också är ansvarig utgivare för alla kommentarer som publiceras på sajten.

Vi publicerar inte kommentarer som bryter mot lag eller tidningens förhållningsregler.

Vi publicerar inte kommentarer som exempelvis innehåller nedsättande omdömen om kön, ras, religion eller sexuell läggning och kommentarer som innebär spridning av innehåll som innebär uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott, olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att användaren gjort intrång i upphovsrätten.

Vi publicerar inte kommentarer som innebär förtal, spridning av felaktiga rykten och propaganda samt kommentarer som innehåller personangrepp eller reklam.

Medievärlden publicerar inte heller kommentarer som vi inte vill visa upp i anslutning till våra artiklar, om de exempelvis bedöms vara irrelevanta eller ha en negativ inverkan på samtalsklimatet.

Medievärlden på nätet följer de etiska reglerna för press, TV och radio.

Besökare uppmanas anmäla kommenterar som bryter mot lag och uppförandekod via anmälningsfunktionen eller att direkt kontakta chefredaktör: Axel Andén på 070-3733360

Fler inlägg

26 juni, 2015 - 11:59

Glad sommar!

Det har varit en händelserik vår. Nu tar Medievärlden semester och kopplar in våra sommarflöden.

Både för branschen och för Medievärlden har det varit en händelserik vår. Men inget talar för att det kommer att hända mindre i höst. Tvärt om.

Därför kopplar vi nu på vårt sommarflöde från ett antal externa källor som håller sajten levande under sommaren. I mitten av augusti återkommer vi med laddade batterier, fräscha uppslag och en ny medarbetare. 

Till dess: Njut av sommaren! / Micke, Axel och Lisa

22 juni, 2015 - 14:01

Ingen rök utan eld – det här kanske Bonnier och Schibsted räknar på

Att Bonnier köper Aftonbladet är en absurd tanke enligt koncernchef Raoul Grünthal. Inte vill Schibsted sälja en framgångsrik onlineverksamhet. Men det kan finnas något i ryktet om en affär mellan mediekoncernerna.

Inom något eller några år ska Aftonbladet vara ett onlineföretag enligt ledningen. Med en verksamhet som ska klara sig utan print. Och allt talar för att det kommer att bli så. För printverksamheten befinner sig rätt nära fritt fall.

Upplagan sjönk med 19 procent första kvartalet i år. Hittills i år har annonsintäkterna från papperstidningen sjunkit med 35 procent för kvällspressen. Och det finns inga större tecken på initiativ från ledningen för att vända dessa trender. Däremot händer det nästan dagligen något på den digitala fronten. Både när det gäller innehåll och nya kommersiella grepp. Där finns det tillväxt och tilltro.

Situationen för Expressen ser i princip likadan ut.

Det är i skenet av det man ska se nyheten från norska Dagens Næringsliv, att Schibsted överväger att sälja Aftonbladet och att Bonnier räknar på ett bud. Något måste göras med papperstidningsverksamheten, frågan är vad?

Att Schibsted ska avyttra Aftonbladet dementerar koncernchef Raoul Grünthal kraftigt: ”Att Bonnier skulle köpa Aftonbladet är en absurd tanke. Då är det mer sannolikt att Grönköpings Veckoblad skulle köpa Expressen", säger han till TT.

Han säger också att Aftonbladet inte är till salu och att affären är ologisk.

Men vad som inte är ologiskt är att försöka hålla liv i kassaflödet från papperstidningen så länge som möjligt. För att lyckas med det måste konkurrenterna ha en osentimental inställning och gemensam plan för framtiden när det gäller print.

Vilka synergier går att hitta utan att varumärkena påverkas?

Går det att samarbeta om något annat av vikt än distribution?

Vem bestämmer takten?

Frågan är bara hur desperat respektive företagsledning upplever situationen. Hur länge de räknar med att hålla liv i printverksamheten. Och hur mycket resurser det är värt att lägga ner på en patient vars öde man bedömmer som beseglat?

I första hand blir det nog indragningar när det gäller distributionen i vissa delar av Sverige som Medievärlden redan tagit upp här.  Inom ett antal år, sannolikt inte många, när kvällstidningarna dragit in så mycket på  distributionen att printversionerna bara kommer ut i Stockholm, Göteborg, Malmö och de större städerna i den triangeln är slutet nära för dessa editioner.

Sannolikt är det detta som Bonnier och Schibsted nu sitter och räknar på. Hur lågt kan upplagan sjunka innan något måste göras. För den vägen kommer de att gå hand i hand. Frågan är vem som bestämmer takten. 

Internationella trender

I USA är trenden för de börsnoterade medieföretagen att ju större andel digitalt desto bättre börskurs. Det talar också för att Schibsted, som har ett antal internationella investerare som aktieägare, vill konvertera Aftonbladet till en helt digital verksamhet. Men då är nog huvudalternativet att lägga ner printversionen. Att sälja den skulle innebära att varumärket måste klyvas på något sätt, vilket milt uttryckt måste vara en komplicerad process. Kanske lika svår som att hitta en köpare till papperstidningen. 

Men samtidigt, om det handlar om att göra sig av med print borde det för Schibsteds del främst handla om att titta på den norska marknaden. 

Att Schibsted skulle göra sig av med hela Aftonbladet skulle också innebär att de gör sig av med en viktig trafikmotor och marknadsföringskanal för den övriga verksamheten som består av ett tjugotal bolag, bland annat Blocket, Prisjakt och Lendo. Ologiskt, enligt Raoul Grünthal. Kanske. Det är nog en fråga om vad som står på prislappen.

 

 

12 juni, 2015 - 14:30

Hur länge går det att hålla liv i papperstidningen?

Under våren har två tidningar lagts ned. Vad händer i höst? Kommer kvällstidningarnas papperseditioner att finnas över hela landet när nyårsraketerna avfyras?

I februari kom beskedet att Mittmedia lägger ner Dagbladet. Låg upplaga och låg betalningsgrad gjorde att det inte längre gick att hålla liv i verksamheten.

I april kom nästa nedläggningsbesked. EK-koncernen ingen möjlighet att få rätsida på Folkets ekonomi. Främst beroende på att antalet prenumeranter aldrig nått de nivåer som krävs för en hållbar verksamhet sedan tidningen gick ned till endagars.

Den tryckta dagstidningen är en mogen verksamhet. Det menade bland annat både Kalle Jungkvist, tidigare chefredaktör för Aftonbladet.se, nu rådgivare åt Schibsteds högsta ledning och Thomas Peterssohn, vd för Mittmedia på en konferens om digital disruption i media anordnad av Internationella handelshögskolan i Jönköping på Kungliga Biblioteket i Stockholm i förra veckan.

Deras budskap var tydligt. Det handlar inte om, utan när, papperstidningen kommer att gå i graven. (Sannolikt menar de en användarbetald papperstidning som når en betydande andel av läsarna i en avgränsad region.)

Nu gäller det att varje strategi ska utgå från hur affären ser ur när papperstidningen inte längre finns, menar Kalle Jungkvist. Frågan är hur länge det kommer att dröja innan hans skötebarn, Aftonbladet.se, är den enda kanal som kvällstidningen har kvar.

I veckan kom den senaste mediebyråbarometern. Den vittnar om ett annonstapp på 35 procent för kvällspressen hittills i år. Från redan låga nivåer.

Mediebyråbarometern bekräftar den bild som Kalle Jungkvist visade på seminariet.

2008 nådde Aftonbladets annonsintäkter i print sin höjdpunkt med 1 018 miljoner kronor. Nu har de halverats. Men de sammanlagda annonsintäkterna har ökat med 12 procent från samma tidpunkt.

Hur det går med upplagan vill inte tidningsledningen längre berätta. Sedan början av 2010 har Aftonbladet redovisat sina upplagesiffror i print och digitalt via ett månatligt score card. Men sedan i mars redovisas endast räckviddssiffror där.

Enligt Jörgen Konradsson, Aftonbladets COO, (Chief Operating Officer) beror det på att ”upplagemåttet inte har efterfrågats. Att revidera upplagan månad för månad kostade mycket, Vi har valt att lägga de pengarna på andra saker. Dessutom redovisar de flesta av de stora tidningarna inte sina upplagor längre”.

De sista upplagesiffrorna Aftonbladet gick ut med gällde för februari. Då var printupplagan 123 800. En bra siffra. Om det handlade om en tidning som kommer ut i säg Stockholm, Göteborg och Malmö. Men ska den distribueras ut över hela landet kan den inte ge ett positivt täckningsbidrag länge till om upplagan forsätter minska. Första kvartalet sjönk upplagan med 19 procent jämfört med samma period 2015. Håller den trenden i sig blir upplagan för helåret drygt 120 000. Och 2017 är den bara femsiffrig…

Sannolikt finns ett stort antal olönsamma exemplar redan i dag. Säg att upplagan ligger på 120 000 ex. Om 80 000 av dessa säljs i Stockholm, Göteborg och Malmö återstår 40 000 tidningar till övriga landet. Det är som om Barometern i Kalmar skulle distribuera sin upplaga från Smygehuk till Treriksröset. Det är svårt att se att det skulle vara en lönsam verksamhet.  

Ett tecken på att varken Aftonbladet eller Expressen bryr sig så mycket om papperstidningen längre är att Expressen nu sannolikt är den större av de två. Visserligen har de redovisat upplagan med helt olika metoder, men med en redovisad TS-upplaga på 164 600 för 2014 bör den Bonnierägda kvällstidningen nu leda över den Schibstedägda när det gäller tryckt upplaga. Men eftersom tätpositionen tillkommit genom att tappa minst, inte öka mest, har tronskiftet inte lanserats med pukor och trumpeter.

Snart är det nog dags för ett fullskaleexperiment för att se vad som händer med den digitala räckvidden när printeditionen läggs ner. I år ska Aftonbladet och Expressen förnya sitt kontrakt med Mittmedia Print om produktionen av respektive tidnings norrlandsupplaga. Kanske förlängs det. Kanske inte.

Det skulle inte förvåna mig om Aftonbladets publisher Jan Herlin och Expressens chefredaktör Thomas Mattsson samt vd Gunilla Herlitz redan börjat prata ihop sig om när det är dags att sluta med att köra ut papperstidningar till i alla fall delar av norra Sverige. Det går alltid att flyga upp ett antal buntar till de större städerna längs kusten. Men frågan är om det går ihop sig att distribuera till Dorotea, Vilhelmina, Storuman, Arjeplog, Jokkmokk eller Gällivare?

När ett sådant beslut blir verklighet kommer utvecklingen att följas med stor spänning av alla tidningsledningar. I vilken utsträckning kommer den digitala räckvidden att förändras?

Men print kommer att leva ett antal år till. Det tror även Mittmedias vd Thomas Peterssohn. Även om annonsintäkterna från print fortsätter att krympa är de enligt hans prognoser större än de digitala intäkterna 2018. Drygt 100 miljoner kronor större till och med.

8 juni, 2015 - 15:38

Det är bara att bli vän med otryggheten

BLOGG Det kommer att dröja innan situationen i branschen blir bättre. Och då från en nivå betydligt sämre än i dag. Så otryggheten, och vad den för med sig, måste vi lära oss leva med.

Förra veckans facit: 14 får gå från Kompetens i Skåne. Stort sparpaket på Stampen Local Media som ska minska utgifterna med 50 miljoner, vilket kommer att betyda färre antal anställda. IDG gör sig av med ett stort antal journalister. Signaler tyder också på att ett nytt paket för HD-Sydsvenskan mycket snart kan bli aktuellt.

Allt beror lite hårddraget på IRM. I sin senaste prognos för utveckling konstaterades att det inte finns någon ljusning i sikte. 2014 fick dagspressen in 5,4 miljarder kronor på sin annonsförsäljning i print. Omkring en halv miljard ryker i år och lika mycket 2016. På två år minskar dessa intäkter alltså med närmare 20 procent i genomsnitt. Från redan låga nivåer.

Även om ökningstakten för de digitala intäkterna är tvåsiffrig för morgonpressen kompenserar inte det tappet i print. Inte på långa vägar. Morgonpressens totala annonsintäkter från nätet 2014 motsvarar inte ens det prognostiserade tappet i print 2014 till 2016.

Upplagesiffrorna pekar neråt. Vissa företag kompenserar detta i alla fall i någon mån med att höja priserna. Men i den kommande SOM-undersökningen finns siffror som tyder på att det kan slå tillbaka på företagen.

Att gå ner i antal sidor eller utgivningsdagar leder inte till så många uppsagda prenumerationer som om tidningsföretagen slutar med internationella nyheter eller höjer priserna kraftigt. Att upphöra med papperstidningen skulle också innebära att mer än hälften av prenumeranterna försvinner. Det är några av slutsatserna i den nationella SOM-undersökningen som kommer att publiceras senare i den här månaden. Där ställdes frågan om ”Hushållet skulle behålla prenumerationen även om tidningen…”

I rapporten konstateras att siffrorna inte ska ses som mått på hur stor andel som kommer att bete sig på det ena eller andra sättet om dessa åtgärder genomförs utan som ett uttryck för vad prenumeranterna tycker är viktigast med tidningen. Läs mer på Medievärlden Premium.

I veckan arrangerar Journalistförbundet ett seminarium om otryggheten i branschen. Hur alla är förlorar när otryggheten breder ut sig. Den enskilda journalisten, företaget, läsarna/besökarna och samhället/demokratin.

Men det är inte bara på den redaktionella sidan som det finns oro. Den är, eller borde i alla falla vara, lika stor på säljsidan. I dag är omkring 3 procent av all annonsförsäljning i Sverige programatic. I USA är siffran 15, i Storbritannien omkring 10 procent. Allt talar för alltså för att datorer tar över allt mer även på marknadssidan.

Det finns också en oro på chefsnivån. Bland annat för att inte klara av att hantera både utmaningarna och oron samtidigt. Eller att prioritera fel, lägger de för mycket krut på utmaningarna riskerar oron att mala ner medarbetarna. Bryr de sig för mycket om oron riskerar det att gå ut över förändringstakten.

Oron är stor i dag. Men kommer att bli ännu större i morgon. För trygghet kräver långsiktigt hållbar verksamhet. Inte frampiskad vinst genom minskade utgifter, för dessa åtgärder för med sig negativa konsekvenser på kort eller lång sikt. Och det är inte förrän dessa konsekvenser bevisat att de inte medför nya sparåtgärder som de visat sig fungera.

Det finns inga tecken på att de trender som i dag präglar annonsförsäljning och upplageutveckling på printsidan kommer att vända. Inte ens börja plana ut. Däremot finns det tecken på att annonsintäkterna för desktopsajterna börjar plana ut. Intäkterna från mobilsajterna har knappt börjat ta fart. Frågan är när de kommer att göra det om mediehusen fortfarande inte fått fart på säljet till desktop.

Oron är befogad och kommer att vara det ända till verksamheten som bedrivs går runt med de intäkter som den genererar. Allt pekar på att branschen framtida verksamhet kommer att ge betydligt lägre intäkter än i dag. Vilket leder till att företagen måste fortsätta att krympa till dess att kostymen är tillräckligt liten.

Oron växer fram ur osäkerhet. Nu finns det mig veterligen ingen som vet hur framtiden blir. Men visst har tidningsledningarna en bild av hur det kommer att bli. Så ett sätt att få bukt med oro är att ställa en rak fråga till de högsta cheferna:

”Hur tror du att vårt företag ser ut om fem till tio år?”

Det är inte omöjligt att de försöker smita undan genom att säga något om att det är omöjligt att sia. Men kan motrepliken vara:

”Så du menar att du inte har några tankar om hur vårt företag ser ut om fem år. Antingen ljuger du eller så är du oansvarig. Vilket är det?”

Vågar de vara ärliga är det långt ifrån säkert att svaren kommer att uppskattas. För det kommer med all sannolikhet att vara beska besked. Men det är i alla fall något att förhålla sig till.

20 maj, 2015 - 09:05

Så gör en riktig utgivare

BLOGG Helahälsingland körde rejält i diket när det gäller publiceringen av EU-migranter. Men den pudel som ansvarig utgivare Tomas Froms gör är ett föredöme.

Publiceringen var ett haveri. Ur alla synvinklar. Polisen kom med felaktiga uppgifter som tidningen inte kollade. Dessutom fick texterna en stor spridning i riksmedierna, vilket chefredaktör Tomas Froms beklagade i en intervju med Medievärlden.

Nu har han också gått ut i de egna kanalerna och beklagat det inträffade. Och den pudeln är det många ansvarig utgivare som bör läsa två gånger.

Det sker säkert varje dag på varje redaktion av någon storlek att en reporter inte ringer det där extra kollsamtalet utan litar på källan. Och skriver utan att reflektera över om det är sant eller relevant. Nu var det ena eller det andra i det aktuella fallet. Polisen lämnade felaktiga uppgifter och även om de varit korrekta är det a, inte olagligt att tigga och b, inte mer än drygt 200 kronor per dag som en EU-migrant räknat på att de samlar in sex dagar per vecka.

Rent principiellt tror jag att det som hände hos Helahälsingland kunde ha hänt på fler, för att inte säga de flesta, redaktioner. Att någon publicerar en text utan att ha kollat och tänkt efter. Och att det är mer tur än skicklighet att det inte blev som för Helahälsingland. (Tur att det inte handlade om en så känslig fråga som EU-migranter som tigger pengar.)

Tomas Froms erkänner oförblommerat att det blev fel. Men han betonar också att det inte är reporterns fel utan tar på sig hela ansvaret. 

Han lär säkert inte göra om misstaget. Och förhoppningsvis inser reportrar och utgivare även på andra redaktioner att det kunde ha varit dem och där det handlat om. Och bemödar sig därför om att ringa det där extra samtalet och ställa den där kritiska frågan. Både till intervjuobjektet och till texten.  

13 maj, 2015 - 14:06

Frågorna SvD och Mittmedia måste hantera

BLOGG Kommer sammanslagningen av Mittmedia och Svenska Dagbladet att ta mer energi än den ger? Och vilka fler koncerner kommer att hoppa på tåget? Flera tidningsledningar följer nu fusionens framskridande med stort intresse.

Gårdagens besked att Schibsted och Mittmedia planerar att slå samman sina dagstidningar kom inte som en överraskning för Medievärlden Premiums abonnenter. För sju månader sedan skrev vi där om att det fanns långt gångna planer på ett samarbete mellan Sveriges största mediekoncerner, bland andra Mittmedia och Schibsted. 

Men den segdragna uppdelningen av Liberala Tidningar har gjort att det mer framåtblickande strukturarbetet med ett nytt stort samarbete mellan Sveriges mediekoncerner lagts på is. Tills nu.

Det har förts diskussioner mellan fler koncerner än bara Schibsted och Mittmedia. Men övriga har av olika orsaker valt att tacka nej. I alla fall i nuläget. Men sannolikt väntar fler strukturaffärer runt hörnet om/när fusionen mellan Svenska Dagbladet och Mittmedia är genomförd. Hur processen sköts och slutresultatet kommer säkert att nagelfaras i stort sett alla dagstidningsföretags styrelserum.

Några av frågorna som måste hanteras:

• Hur ska den nya styrelsen se ut? Hur mycket inflytande kommer Schibsted att ha? Och hur mycket vill de ha? En fingervisning kommer när koncernens högsta ledning presenteras. Handlar affären för Schibsteds del om att göra sig av med ett problem (SvD) för att koncentrera sig på det som ger intäkter (Aftonbladet och rubrikannonser till exempel)?

• Hur ska den nya verkställande ledningen se ut? Rimligen finns här möjligheter att spara in på ett antal chefstjänster. 

• Vilken plattform vinner? Båda företagen har lagt ner stora resurser på att utveckla nya digitala plattformar. Men bara en kan överleva fusionen. En gissning är att Mittmedia skrotar sin för att gå över till Schibsteds nya koncernverktyg. Dels för att det ger möjligheter att ansluta sig till betal- och inloggningssystemet SPiD, dels för att det är hos Schibsted som de stora utvecklingsresurserna finns.

• Gynnas den digitala utvecklingen? Riskerar allt arbete som krävs för att slå samman verksamheterna ta tid och kraft från att jobba med att hitta nya onlineaffärer? För en utomstående betraktare så verkar det finnas en samsyn på både vad som är de stora utmaningarna och lösningarna för de båda medieföretagen. Men vad kommer att hända när kulturerna verkligen ska smälta samman? 

• Vad kommer att hända med printprodukterna? Delar respektive ledning samma syn där. Mittmedia har tydligt deklarerat att nyhetsdistribution på papper är en mogen verksamhet som de inte kommer att lägga något på att utveckla. Svenskans ledning har tvärtom värnat, om än i försiktiga ordalag, sin traditionstyngda papperstidning. Chefredaktör Fredric Karén har till och med i en intervju med Medievärlden Premium menat att det nu kan vara dags för en översyn av printversionen.

• Vad kommer att hända med presstödet. Det uppskattade rörelseresultatet, EBITDA, var för 2014 för den nya koncernen omkring 150 miljoner kronor. Samtidigt så får koncernen sammanlagt 75 miljoner i presstöd. Varav Svenska Dagbladet får 47,9 miljoner. När presstödet förändras, förändras också förutsättningarna i grunden för ett antal av tidningarna i den nya koncernen. Inte minst den Stockholmsbaserade.  

 • Ska Svenskan flytta till Mittmedia eller tvärt om? I dag håller tidningen till i Schibstedhuset i centrala Stockholm. Men måste den göra det? Anser ledningen för det nya bolaget att det kan finnas billigare och mer ändamålsenliga lokaler någon annanstans? Eller flyttar Mittmedia sina centrala funktioner dit?

• Hur långtgående ska samarbetet bli? Kanske blir läsarna de verkliga vinnarna av fusionen. Om Mittmedias läsare till exempel får tillgång till Svenskans vassa näringslivsjournalistik måste det bli jubel i hela södra Norrland. Och med utvalt material från Mittmedias alla tidningar kan Svenska Dagbladet börja göra skäl för namnet och inte bara vara en angelägenhet för de mer välbeställda delarna av Stockholmsregionen. Dessutom kommer profiler som Göran Greider och Tove Lifvendahl, om planerna går i lås, att jobba för samma företags bästa. Bara det kan ge upphov till spännande effekter.

Resultatet av dessa, och ett antal andra konsekvenser av, fusionen kommer säkert att påverka i vilken grad som övriga tidningsföretag vill ge sig in i leken. Går det för tufft till drar säkert några öronen åt sig. Men händer det för litet tycker andra att det inte är någon poäng att engagera sig.

 

9 april, 2015 - 16:37

Vilken tidning blir nästa Folket?

Frekvensförändringen var inte ett nedläggningsbesked. Även om många av Folkets läsare trodde det. Men nu är tidningen snart historia i alla fall. Kommer det att gå bättre för nästa tidning som tar steget?

I dag kom det dystra beskedet. Efter 110 år läggs Folket ner, efter en lång och utdragen kamp mot vikande annons- och prenumerationsintäkter.

Första steget togs 2012 när utgivningen gick från sex dagar i veckan till en dag i veckan. Förhoppningen var att tidningen skulle ha en upplaga på 3 000 ex men när den nu är nere på 2 000 ex och trenden är vikande beslutade styrelsen att nu får det vara nog.

Frågan om frekvensneddragning finns på flera tidningsledningars bord i dagsläget. Även om inte läget är lika akut för dessa som det var för Folket för tre år sedan. Steget att lämna sexdagarsutgivningen togs när upplagan var nere på 4 100 ex efter ett tapp på närmare 13 procent. Då hade tidningen levt nära smärtgränsen under ett antal år.

Beskedet att gå ner i utgivningstakt var inte ett nedläggningsbeslut. Även om många Eskilstunabor uppfattade det så. När Folkets chefredaktör Marie Hillblom och hennes två kollegor var ute för att marknadsföra tidningen med olika aktiviteter så mötte de ofta förvånade reaktioner: ”Va, finns ni fortfarande? Jag trodde Folket var nedlagt sedan länge.”

Därför kan det, för de som eventuellt planerar att gå ner i utgivningstakt, vara läge att fundera över ett antal frågor:

• Ska frågan skyndas på för att minska risken för för drastiska åtgärder? Att ta steget innan läget är desperat ger större handlingsutrymme. Möjligheten att ha en redaktion som är något större än absolut minimal och resurser till marknadsföring så att förändringen kommuniceras med minimal skada för varumärket till exempel.

• Finns det andra alternativ? Folkets ledning funderade till exempel i ett tidigare skede på att göra tidningen till en gratistidning. Eller flytta opinionsmaterialet till en annan tidning som i till exempel Sundsvall för att bevara åtminstone något av mångfalden som två tidningar på en ort innebär. 

• Är åtgärden bara konstgjord andning? Känns kalkylen mer än lovligt skakig kanske det är lika bra att göra det oundvikliga.

Sedan finns det all anledning för dagspressföretagen generellt att fundera på hur de ska undvika att Folkets öde blir deras på sikt. 

• Vad kommer att hända när förstatidningen på en ort går ner i utgivningstakt? Hur kommer det att påverka räckvidden för såväl den tryckta som den digitala produkten och därigenom annonsaffären?  

• Och den stora ödesfrågan – hur kommer det att påverka samhället om/när det inte längre finns ett lokalt massmedium som hanteras av en ansvarig utgivare och publicist. 

9 mars, 2015 - 09:48

Frågorna Kuhnke inte fick

Vilket gyllene tillfälle som missades på Meg. Kulturministern fick inga frågor om hur hon tänkt sig mediepolitiken. Egentligen. I stället blev det ett skyttegravskrig som sannolikt inte stärkte branschen i Alice Bah Kuhnkes ögon.

–      Det värsta jag sett!

–      Var är skämskudden?

–      Otroligt uselt!

Moderatorns evighetslånga monolog om självklarheter för de branschföreträdare som fanns på plats för att höra kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke berätta om mediepolitiken fick många tidningschefer att reagera hårt och starkt. Och med all rätt.

Det var bara tidsödande självklarheter som tog dyrbar tid från alla som satt i Göteborgsmässans största sal för att höra Kuhnke utveckla de tankar som hon presenterade i en debattartikel i GP.se på morgonen.

Efter ministerns inledningsanförande som inte skiljde sig mycket från texten hade jag hoppats att vi skulle få svar på några frågor. Eller i alla fall något som skulle kunna likna svar. Några frågeställningar som kunde varit värda att ta upp:

• Utgångspunkten för direktiven är den enskildes, konsumentens och det demokratiska systemets behov, snarare än medieföretagens. Bygger inte de konsumenternas och det demokratiska systemets behov på att medieföretagen finns och kan leverera material med kvalitet?

• I utgångspunkten för direktiven står också att det demokratiska samhället har behov av kvalitetsjournalistik. Hur definierar kulturministern kvalitetsjournalistik? Och var hittar hon det i dag?

• Ska de nya mediepolitiska insatserna som ska ersätta presstödet (också) bygga på parametrar som kvalitet? Kommer faktorer som mediepluralism och mångfald vara parametrar i det nya systemet?

• Kulturministern menade i sitt tal att regeringen vet vad den vill i frågan om digitalmoms och att det finns en bred samsyn där men att koppling till EU:s momsdirektiv är en bromskloss. Går det inte att gå före EU och visa vägen?

• Har kulturministern syn på medierna och mediernas verklighet förändrats under de månader hon suttit på posten.

I stället för att ställa dessa, eller andra frågor, grävde Sveriges Radios vd Cilla Benkö och Mittmedias redaktionella chef AnnaKarin Lith ner sig i varsin skyttegrav och dammade på varandra med argument som de flesta åhörare redan hört åtskilliga gånger. Lika tidsödande och självklar som den så kallade debattens inledning. (Hos P1:s medierna finns för övrigt en bättre modererad diskussion mellan kontrahenterna.)

Övriga debattörer, konsulten Emanuel Karlsten och JMG:s prefekt Ulla Sätereie, fick inte mycket utrymme.

Och jag undrar också verkligen vilken bild av branschen som Alice Bah Kuhnke fick av debatten. Kanske var det bara inbillning, men det verkade nästan som om hon skakade på huvudet…

Mediekonsulten Robert Rosén och Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström har också skrivit om floppen.

4 mars, 2015 - 16:04

Därför gör jag samma misstag igen

Invektiven haglade över Medievärlden början av december. En text om lögnerna i SD:s argumentation fick ett antal kommentatorer att gå till intensiv motattack.

Hur många ilskna mejl och kommentarer med invektiv som texten ”SD:s lögner – och svaren alla journalister bör ha koll på” genererade har jag inte räknat samman. Men de är långt över hundra och droppar fortfarande in.

Eftersom jag är vit, man och rätt så ordentligt medelålders slipper jag mycket av de påhopp som yngre, kvinnor och personer med invandrarbakgrund drabbas av. Men den dynga som runnit ner i mejlboxen räcker för att ge en bild av vad som händer dem.

När det small till och alla anonyma aktörer började vräka ur sig dynga sa jag till mig själv att jag inte skulle ta åt mig. Att det bevisligen var en kampanj från ett antal personer, vilket lätt gick att bevisa då de skickade in kommentarer och frågade varför andra kommentatorer ”blivit censurerade” (deras språkbruk – jag vet skillnaden mellan censur och publicistisk linje). Det trots att ingen kommentar blivit bortplockad. Bara inte publicerad. 

Men visst tar det. Det vore en lögn att förneka det. Varje skitmejl är ett nålstick. Och varje uppmaning att ta debatten – som om de skickade dessa mejl gav intryck av att vilja lyssna på argument, en grundförutsättning för att det ska bli en debatt och inte två monologer med stadigt stigande röstläge – ett moment som fick mig att tappa fokus och energi från det dagliga arbetet.

När stormen började bedarra tänkte jag igenom det som hänt. Och kom fram till att det var en påfrestande upplevelse. Men. Om den skulle leda till att jag inte skrev om den här typen av frågor nästa gång det blev aktuellt så skulle skitspridarna vinna. Oavsett om de fått vräka ut sig på Medievärldens sajt eller inte. 

Så därför gör jag det igen.

I går publicerade ETC en uppföljning till de undersökningar som var grunden till min text. I en 32-sidig bilaga som finns att läsa här går journalisten Johan Ehrenberg och ekonomen Sten Ljunggren igenom ”siffror, fakta och jämförelser runt frågan om invandring, jobb och framtiden. Siffror och argument som varje människa bör känna till.” 

Där punkteras ännu en gång påståenden från flyktingfobikerna. Några exempel:

• Det är falskt att påstå att ökad invandring begränsar tillväxten.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring ger högre arbetslöshet.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring begränsar reallöneökningarna.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring ger ökade budgetproblem.

• Det är falskt att skylla skolans problem på invandring.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring ökar otryggheten.

• Det är falskt att påstå att ökad invandring innebär sämre jämställdhet.

Min enda invändning mot innehållet i bilagan är utgångspunkten i ekonomiska argument. Det finns inga skäl i världen att neka en person i en utsatt situation hjälp. Tycker jag. Inte ens om det kostar en slant. Med detta har jag kanske öppnat för ännu en skitflod. Men kommer det en sådan hoppas jag att den stärker mig i övertygelsen att jag gjort rätt.

18 februari, 2015 - 16:06

Så kan Herlitz få in 100 miljoner

Lex Länstidningen gör att det nu är läge för DN och Sydsvenskan att skicka in en ny ansökan om presstöd. Fem andra förstatidningar kan snart också vara berättigade till stödet.

Det visar rapporten Mediepolitik som nyligen publicerats på Medievärlden Premium.

Ett av grundkraven för att en tidning ska få presstöd är kopplat till hushållstäckningen. Den får inte vara över 30 procent på utgivningsorten.

I fjol fick Länstidningen i Södertälje 15,6 miljoner kronor i presstöd då tidningen nu har en hushållstäckning på 25 procent.

Såväl DN som Sydsvenskan har sedan flera år en hushållstäckning under 30 procent och borde därför vara berättigade till stödet. Trots det har de nekats driftstöd, utifrån det kryphål som presstödsförordningen ger nämnden: "Om det med hänsyn till förhållandena inom tidningens hela spridningsområde är uppenbart att täckningsgraden ger en missvisande bild av tidningens konkurrensförmåga på annonsmarknaden, får tidningen uteslutas från stöd eller få stödet nedsatt till ett lägre belopp än vad som annars skulle lämnas." 

– Sedan DN och Sydsvenskan fått avslag har Länstidningen fått stödet,  de två storstadstidningarna drastiskt tappat position och intäkter på sina respektive annonsmarknader, och tvingats till stora personalnerdragningar, säger mediekonsulten Anders Ahlberg som skrivit rapporten.

- Krypshålsparagrafen som sådan är ett problem, som gör hanteringen rättsosäker. Men det förändrade läget för DN och Sydsvenskan talar för att nämnden måste ompröva om hushållstäckningen ger en "uppenbart missvisande bild av konkurrensförmågan"

Får Bonniertidningarna maximalt presstöd innebär det ett tillskott på över 50 miljoner kronor vardera.

Utvecklingen talar också för att fler förstatidningar kan vara berättigade till presstöd inom kort. Fem dagstidningar har gått under en hushållstäckning på 40 procent på sin utgivningsort de senaste fem åren. Två av dem är redan nära gränsen på 30 procent.

Rapporten visar också bland annat att i en tiondel av Sveriges kommuner är det den största dagstidningen på orten som har presstöd. Den konstaterar också att stöd till ekonomiskt starka förstatidningar verkar ge mer effekt än stöd till utpräglade andratidningar.