Ett och ett har blivit, om inte tre så i alla fall mer än två. Tar man en bra papperstidning och adderar en hel del extra som frekventa nyhetsuppdateringar, aktuella tv-inslag och spännande annonslösningar kan det nog bli något som man får läsarna att betala för på sikt. Inte bara på grund av nyhetens behag.

Enligt de 300 djupintervjuer som gjorts av Bonniers under utvecklandet av Ipad-versionerna uppger läsarna att de inte kommer att säga upp prenumerationerna på papperstidningen om/när de börjar läsa på platta. Men om det blir så återstår att se. Utgångspriset för papperstidningen är 2991 kronor i Stockholm och 4148 kronor i Luleå. Väljer man i stället DN+ kostar det 2388 (199 x 12) kronor. För det får man det mesta från tidningen minus möjlighet att fylla i korsordet.

Gjorde man djupintervjuerna med läsare som betalar 4 000 och mer för papperstidningen är det nog få av dessa som behåller den om/när man skaffar sig en Ipad. Speciellt inte eftersom man kanske inte får tidningen utburen på söndagar. Om man inte tillhör gruppen passionerade korsordslösare vill säga.

Sydsvenskan har lagt sig på en något högre nivå prismässigt. Den kostar 250 kronor per månad för icke-prenumeranter. Där har man också en något mer geografiskt samlad prenumerationsstock. Skillnaden mot en pappersprenumeration blir måttliga 140 kronor per år.

DI:s pris är inte klart i dagsläget men kommer att ligga något högre. Men även om man tar 300 per månad ligger det klart under papperspriset. Nu har ju DI en ganska prisokänslig målgrupp, men i alla fall borde det påverka upplagan.

Det tror också DI:s chefredaktör Peter Fellman som menar att läsplattan verkligen kan slå undan benen för papperstidningen på sikt. Men han ställer sig också frågan vad det spelar för roll. För kanalen inte huvudsaken slår han fast. 

Tre olika prisnivåer men också tre olika utgångslägen alltså.

Svenskan tar 185 kronor per månad av ickeprenumeranter för sin läsplattetidning vilket blir 2220 för ett helår. En ickerabatterad prenumeration i Stockholmsområdet kostar 3048 kronor. Av en Luleåbo tar man 4185 kronor och då får man inte tidningen på helgen. Svenskans Ipad-version ska vara identisk med papperstidningen. Alltså inga uppdateringar av nyheterna. Inget live-läge. Inga tv-sändningar. Och ett pris som alltså bara ligger marginellt under DN:s.

Det ska också bli intressant när någon av morgontidningarnas telefonförsäljare ringer nästa gång. Vilket erbjudande kan man få på Ipad-versionen? Kommer det att bli ett rabattkrig där också? Hur långt är man beredd att gå för att få upp den volym som man eftersträvar?

Gunilla Herlitz när en förhoppning om drygt 10 000 prenumeranter om ett år. Det innebär att det dröjer innan läsplattan blir en räckviddskanal att räkna med. Hur länge kommer annonsörerna att tycka det är kul att nå ett så begränsat antal ögonpar, om än de sitter på köpstarka personer som är pigga på att testa nytt?

Något som också ska bli spännande att se är hur många som kommer att välja att läsa Bonniertidningarna på platta respektive vanlig dator. Resultatet kan bli att branschen måste få ”icke-godkänt” i kundkännedom och produktutveckling. För då har man under de omkring 15 år som tidningar i någon omfattning funnits på nätet inte klarat av att ta fram en produkt som läsarna gillar i så hög grad att man vill betala för den.